fredag, juli 19, 2013

Tell me what's the perfect time

Det finns mycket jag kan förvånas över men något som är extra utmärkande är hur mitt sinnestillstånd har varit den här dagen. Jag kan inte påstå att det är underligt att jag finner mig själv i ett lättsamt tillstånd utan tvärtom. Den känslan som jag burit på under hela den här dagen har fått mig till insikt att jag inte behöver leva mig igenom den här dagen med miserabla känslor. Min tidigare uppgivenhet kring situationen i sig är mer eller mindre utbytt till ett positivare tankesätt med om vad framtiden kommer att bringa mig. Till viss del så kan inte tanken släppas helt, å andra sidan så kan jag inte ignorera den historia som jag tagit mig igenom. Men det känns som att jag nu kan kanalisera mina tidigare känslor till något som kan bli mer produktivt.

Ett accepterande. Ett tillkännagivande. Ett avslut.

För första gången så känns det som att jag långsamt tagit steget mot rätt riktning. Det är ett faktum att det inte finns någon mening med att hålla fast vid den känslan jag fick den här dagen för fem år sedan. Här kommer accepterandet, det förgångna är historia. Tillkännagivandet är att det är min historia och insikten i att historien inte definierar mig som person. Vi gör alla misstag, men vi behöver inte självmant sätta oss utanför och se till det negativa som har skett. Jag vill inte längre låsa mig fast i den bilden som jag hade om mig själv. Tillfället tillhör det förgångna och det gör sig inte aktuellt idag - om mig som person. 

Sakta men säkert så tar mig mot mitt avslut. Tillkännagivandet av ett avslut.
Jag känner mig inte som en förlorad själ dömd till att vandra ensam i all evighet. Jag känner hoppet som spritter inom mig, framtiden som ligger nedanför mina fötter, världen som väntar på att bli upptäckt, människor som väntar på att få min ärliga och uppriktiga uppmärksamhet.

Nuet väntar inte, det bara är och nu är det dags för mig att börja leva i det.

tisdag, maj 28, 2013

And I dont even know how I survived


Det är sällan livet är så pass flytande att man inte märker av grundvattnets botten. Kanske är det så att vissa inte märker av på samma sätt som en själv, men alla besitter nog vetskapen om att någonstans finns det en början till att sikta uppåt. Livet kommer med motgångar och framgångar. I min tid i livet i detta nu så innehar jag inte något särskilt bra flyt. Det är nog snarare som så att jag befinner mig i upplösningstillstånd.

Här, i mitt befintliga upplösningstillstånd måste jag tänka till. Jag behöver ta tillvara på vad jag har framför mig och verkligen ta åt mig av att framtiden kommer bringa lite mer. Det är inte första och definitivt inte sista gången jag kommer möta en motgång som får mig att känna mig förkrossad inombords och ge mig ett överhängande misslyckande över mitt huvudet. Klart att det inte är en fantastisk känsla att gå bärandes på, men ibland är det bara pussla ihop de små pusselbitar man har och helt enkelt ge det lite mer tid.

Tid är säkert det enda man kan ge det. Tid för återhämtning, tid för resning, tid för att ännu en gång återta en kamp som jag inte tänker ge upp om. Jag är inte den som ger upp, men något jag har lärt mig av min ringa ålder är att det inte hjälper att slå sig sönder och samman för att ta sig dit man vill. Saker och ting behöver bara lite mer tid än vad man tänkt sig från början och det är okej.

Det är okej att känna sig nedslagen.
Det är okej att inte orka ge mer.
Det är okej att ge sig själv den bekräftelsen på att man inte är värdelös.
Det är okej att vilja ge det tid.
Det är okej att ta tid.

Jag har genomgått saker i mitt liv som jag idag inte förstår hur jag kunde ta mig igenom. Jag har övervunnit mina rädslor, gång på gång. Jag har tagit tag i saker som jag aldrig trodde jag skulle klara av. Jag har viljan och kapaciteten för att genomföra vad jag än vill med mitt liv.

Men inte nu. Nu är jag nedslagen, nu orkar jag inte, nu är jag värdelös - men sen kommer det kännas okej. Jag behöver återhämtning, resa mig och sen kommer jag ta upp kampen. Under tiden ska jag bara hitta tillbaks till mig själv..

måndag, april 08, 2013

För lång tid

Det är mycket som numera sitter väldigt långt in, fastetsat. För många splittrade tankar som inte kan göra sig klara eller urskiljas från varandra. Ett virrvarr av trasslade trådar som jag varken hittar en början eller en ände på. För många känslor jag inte hittar orsak till, för många orsaker som jag inte kan hitta en känsla för. Allting är en enda osorterad röra och det enda utfall jag kan ge är att det inte står rätt till. Ingenting står rätt till.. 

Vet inte i vilken ände jag ska börja leta mig fram bland alla dessa fragment som till synes skulle kunna likna en enda stor hög med solblekta isär rivna tunna pappersbitar. Ett för stort pussel som troligen kommer sakna en bit eller två. Tusen och en krossade glasskärvor.. 

lördag, februari 02, 2013

Hårinpackning mot frissigt hår

Kokosmjöl och lime
Tänkte passa på och tipsa om en finfin hårinpackning jag testat ett par gånger nu.

Hårinpackningen består av
1 burk kokosmjölk
1 lime
1 ren burk
Förvaras i kylskåpet

Den här hårinpackningen är kanonbra för frissigt hår.
För att få ihop alltsammans så är det bara att hälla kokosmjölken i den rena burken och pressa saften ur limen och röra om. Inpackningen kan vara lite knepig att få i håret med tanke på att den är ganska rinnig.
Låt inpackningen sitta i minst en kvart och tvätta håret som vanligt.

Voilá! Kanonfint hår!

måndag, januari 28, 2013

En fantastisk upptäckt


Det är inte varje dag ett av mina blogginlägg blir länkade genom en Facebookgrupp. När jag såg detta så höll jag på att ramla av stolen. En obeskrivlig känsla av att ha nått ut och att någon annan i sin tur kan ha nytta av mitt inlägg. Det är min förhoppning i alla fall! Och verkligen en skitkul grej att vara med om. Kommer lätt kunna leva på det här för resten av året (haha!).

Igår var det min nyfikna dotter som fick mig att vilja skriva om menskoppen. Hennes fråga var hur den fungerade och jag fick förklara lite mer ingående för min 4,5 åriga dotter om hur kvinnokroppen fungerar. När jag förklarat hur fenomenet fungerar sammanfattar hon vad jag sagt med detta "Jaha, så stora flickor blöder från snippan.. Men jag är ju ett barn och blöder bara från näsan". Barn är helt fantastiska i sina utläggningar om saker och ting.

söndag, januari 27, 2013

Menskoppen

Hej och hjärtligt välkomna till det nya 2013. 
Mitt första inlägg för det nya året och det kommer troligen överskrida bekvämlighets-zonen ganska rejält. Vad jag vill delge mig i detta inlägg är i ett rent informativt syfte för alla dessa underbara kvinnor som blöder. 

Jag är en utav de kvinnor som avskytt allt som bindor och tamponger tillhör. Detta trixande och "komma ihåg". Alltid ha med sig bindor/tamponger i väskan och nästan alltid glömma skiten hemma. Eller varför inte den klassiska situationen med att blöda igenom, på det mest olämpliga ställena man någonsin kan tänka sig. För visst är det så att när man väl menstruerar så är det alltid något som ska gå fel. 

I november 2012 bestämde jag mig för att ta tillbaka min kropp. Hade under fyra år förlitat mig på en hormonspiral som låg stand-by i min kropp. Av olika anledningar så valde jag att avlägsna den. Vilket, konstigt nog, resulterade i att jag vandrade runt som en riktigt kvinna och skulle helt plötsligt ha mens igen. Efter fyra års uppehåll. 

Bara tanken på en binda mellan benen eller en tampong uppkörd i härligheten fick mig inte riktigt att jubla av glädje, om man säger så. Att man som kvinna blöder, helt ok. Men att man måste pyssla med bindor och tamponger är något jag alltid har haft problem med. Träliga jävla tamponger som fuckar upp hela floran i muttan. Bindor som sitter snett, hamnar fel, blöder igenom.. Jag vägrar! Finns det inget annat man kan använda?! 

Jo, det finns alternativ.
Och mitt alternativ är menskopp. 

Mamicup 299 kr + frakt
Den här lilla rackaren är min räddare i nöden. Detta är alltså mitt mensturationsskydd. Inte ser den allt för läskig ut eller hur? Precis som namnet antyder så är detta en menskopp. En koppformad "uppsamlare" i medicinskt silikon. 

Vid införandet så är det inte svårare än så att man viker ihop koppen och för in som en tampong. Väl inne i slidan så kommer koppen att vecklas ut och sätta sig på plats. Den här delen kan dock vara lite pillig och svår att få till. Lite för att den är så pass bekväm att man inte känner av den. Men som man säger, övning ger färdighet. Personligen hade jag inga större problem med att få in den rätt, men jag hade svårt att avgöra om den var utfälld inuti. Vilket skapade ett mindre orosmoment första dagen. 

Första dagen jag använde den så var jag hur nojjig som helst. Vilket resulterade i att jag efter varje timme tog ut den, tömde och satte in igen. Det bästa med den delen var nog hur många gånger jag än tog ut den och satte in den så gick det liksom bra? Om jag jämför menskoppen med tampongen, så kan jag faktiskt erkänna att jag inte fixar mer än ett uttagande av tampong för att fittan blir som en jävla sahara öken. Lite av den anledningen som jag hela tiden valt bindor före tamponger. Men med menskoppen så kunde jag pilla hur mycket som helst och ingenting stördes av det. Dessutom så kan man inte råka ut för tampongsjukan med menskoppen. Även det är ett plus! 

De kommande dagarna kände jag mig lite mer självsäker med den. Den fick sitta där den skulle och jag tömde den kanske två ggr per dag. Jag sov med den, badade med den och kände att den här vänskapen skulle hålla i sig för evigt. När jag sov med den så höll den sig på sin plats, inget läckage. Inga konstigheter ens när jag badade med den. Förövrigt den absolut bästa grej jag badat med! Ni som badat med tamponger vet precis vad jag pratar om. Med menskoppen, ingenting tar sig förbi varken nedåt eller uppåt. (här kan vi snacka total befrielse!) 


För er som vill leta mer exakt information, ställa frågor till någon som är mer kunnig eller bara checka läget innan ni bestämmer er kan kolla in Menskoppens hemsida (därifrån köpte jag min mamicup). Sen finns även ett annat märke som heter Ladycup som har en annan typ av kopp. 

För er som inte riktigt är helt övertygade, lite mer ingående information om varför menskoppen äger

1. Menskoppen är miljövänlig 
Under samma tidsperiod som en menskopp håller använder en kvinna cirka 2 600 tamponger. En kvinna menstruerar i ungefär 38 år. På den tiden går det åt antingen fyra menskoppar eller 10 000 tamponger.


2. Menskoppen är billig och en engångskostnad
En menskopp kostar ungefär 300 kronor och håller 5–10 år. Det innebär att det kostar mellan 2,50 och 5 kronor per menstruation att använda menskopp – en stor skillnad jämfört med tamponger och bindor som kan kosta upp till 100–150 kronor i månaden.


3. Behöver bara tömmas då den är full

Menskoppen rymmer upp till tre gånger så mycket vätska som en normal tampong och kan användas så länge som 12 timmar utan att tömmas.


4. Gjord i medicinskt silikon 

Medicinskt silikon är samma material som konstgjorda hjärtklaffar är tillverkade av. Materialet drar inte åt sig fukt, vilket innebär att menskoppen inte har samma uttorkande effekt som tamponger. Steriliserat medicinskt silikon känns fräscht i jämförelse med tamponger av besprutad bomull (lånat härifrån).




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...