fredag, juli 20, 2012

Ett kattliv

I mitt nästa liv ska jag bli katt. Om man får önska alltså. 
Jag vill bli katt i mitt nästa liv för att;

1. tid existerar inte
2. man förlitar sig på att sina behov tillfredsställd av någon annan
3. valmöjligheten av sovplatser
4. att få vara så söt att ingen blir arg om man smakar någon på tårna
5. gångavstånd till säng, matskål, vattenskål och kattlåda


torsdag, juli 19, 2012

Den fjärde, nittonde juli

Ett år sedan då det var den här dagen. Fyra år sedan det var den dagen. När just den här dagen kommer så känns det som att världen stannar till. Som att luften ur mina lungor töms och omvärlden känns avlägsen. Det är långt ifrån hälsosamt att fortfarande påverkas av något som hände för fyra år sedan. Fyra år. På ett sätt känns det som att jag skäms över att jag fortfarande känner såhär. Å andra sidan känns det inte som år. Inte ens som dagar. Inte ens timmar. Det känns mer som en parallell verklighet som spelas upp samtidigt med nutiden. Det är som om något drar i mig, drar mig bakåt, bakåt i tiden. Något som pockar, trycker på, tvingar fram något som jag valt att inte ta del utav. Som en tidsinställd bomb inombords.

Man hör från alla håll att jag inte borde tänka på det, att det inte är värt att tänka på och att jag måste gå vidare. - som om jag verkligen ville känna allt detta. Komprimerade känslor som låsts in i en låda och gömts långt långt in. Ett helt år kan gå och jag behöver inte kännas vid det. Men ju närmare man kommer, så börjar känslorna, minnena, verkligheten expanderas i den lilla lådan. Det låter så enkelt och säga åt någon att inte tänka på det. Ignorera sin historia. Bortse vägarna man en gång tog som ledde en fram till var man nu än befinner sig i nutid. Som att det inte spelade någon roll då. Och att det fortfarande inte gör det.

Men för mig spelar det roll. Det är en dag, en legitim dag då jag faktiskt kan få sörja för mig själv. Då jag kan låta mig lätta på trycket. Då jag kan låta mig själv gråta, med anledning att jag faktiskt får. Idag får jag minnas, idag får jag bearbeta, idag får jag vända ut och in på mig själv, idag får jag gå sönder, idag får jag minnas hur det var att ha någon vid sin sida. Även om det var för en otroligt kort stund.

En dag som denna så får jag tänka tillbaks på hur det var att dela ett liv med någon. Hur det kändes att vara omtyckt, älskvärd och minnas hur trygg en människa kan få vara tillsammans med någon. För mig är det värdefullt. Det är en värdefull tid som jag vill minnas. Det smärtar mig inifrån och ut, men att få ha upplevt det är jag tacksam över. Från den dagen har jag gjort ett aktivt val till att inte låta någon komma så pass nära igen. Då vill jag kunna få minnas. Minnas utan skuld och skam.

Om känslan jag får av denna dagen gör mig däven, lättgråten och ångestfull. Så kan jag omvända det till att se framåt. Som den här dagen för fyra år sedan, jag hade inte möjligheten att gå ned mig. Jag skulle förbereda mig på ett liv som mamma. Idag kan jag se över de fyra gångna åren och se hur jag tagit mig framåt. Hade inte ens kunnat tänka mig fyra år framöver och se mig själv som ensamstående mamma till en snart fyraårig dotter, lärarstudent, två katter och lägenhet. Det är otroligt bra jobbat. Jag tar mig framåt i världen och jag kämpar varje dag. Mot samma mål som dagen för fyra år sedan. Jag kämpar för en bättre framtid. Jag kämpar för min dotters trygghet.

Självuppoffring, för en god sak. Det är förvisso något jag fortfarande inte kan hantera och jag lamslås varje gång jag är här. Precis där jag är just nu. På den här dagen. Ångest, sorg, smärta, hjärtklappning. Men det är bara en dag. I morgon har jag något att kämpa för. I morgon finns inte detta som sker idag. I morgon finns bara en framtid. I morgon finns det bara förberedelser inför nästkommande helg. Inför min dotters nedkomst. Nu är det förberedelser inför min dotters fyraårskalas.

I morgon ljusnar världen. Men idag är den mörk.
Och idag får jag gråta, idag låter jag mig gråta.
I morgon, är en annan dag.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...