måndag, maj 07, 2012

Han fattas mig!

Otto
Numera vill jag bara ställa mig på balkongen och göra precis som Mattis i Ronja Rövardotter. Ni vet, när Skalle-Per dör och Mattis utbrister "men han fattas mig!". Precis så vill jag göra. För det stämmer något så otroligt bra in i min livssituation just nu så jag vet inte om jag ska skratta åt att det är som i en film, eller om jag ska gråta i ren desperation över att han fattas mig. Jag vet inte vilket, så jag gör ingetdera. Men det är sant, han fattas mig. I precis den förtvivlan som Mattis skriker ut. Precis så. Det gör mig ont och det stör hela min livsrytm. Så jag vet knappt vart jag ska börja nysta, för jag har tappat alla mina trådar, alla mina bollar i luften. Tiden bara passerar och jag vet inte vad jag ska göra. Min Otto är försvunnen. Och idag är det den 5:e dagen som han varit på rymmen. 5 dagar. Det är ingen som sover på mig, det är ingen som tränger sig mellan framför datorn och mitt knä förblir tomt. Vart jag än tittar i lägenheten så är han inte där. Han är någonstans, men inte här.. Jag letar, sätter upp lappar, bygger en stege upp till balkongen, sätter ut mat runt hela huset - men han har inte kommit tillbaks. Denna ovissheten om vad som kan ha hänt honom äter upp mig inifrån. Jag vill ha hem honom! Jag vill ha hela min familj! En familj på tre är inte samma sak som en familj på fyra. Jag vill ha min pojke. För han fattas mig.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...