måndag, maj 21, 2012

Man ska inte ..

så det kan gå!

Man ska inte säga "naaw, lilla gubben!" till en morbror som beklagar sig över att han har ont i huvudet. Helt plötsligt kan man nämligen ligga ned med stolen och blicka upp mot himlen. 

lördag, maj 19, 2012

O'clock

Loppisfynd, 25 kronor.
På förmiddagen var det liv och rörelse i byn. Uppe vid Folketshus stod det gamla veteranbilar och stoltserade med sin ålder och på gräsmattan nedanför var det bakluckeloppis. Blev några fynd, bland annat den vackra klockan på bilden som blev min för 25 kronor. På sista tiden då jag haft min mor och mormor på besök har det gnisslats lite om att jag inte har någon köksklocka. Men nu, nu har jag minsann en! Fick även hem ett tårtfat med fot i glas för en femtiolapp. Inte långt kvar till Lilla Ladys kalas. Och man kan ju aldrig få för många tårtfat med fot i glas. (har ju bara två)

I väntan på Godot



Det är slutspurten för denna termin, och det känns. Det är en salig röra i huvudet om allt och ingenting. Men det är nu det gäller, det är nu dom sista poängen skall håvas in så man kommer upp i godkänd nivå. Sista-sekunden-arbeten som skall slutföras innan vi går på "sommarlov" (vad nu sommarlov innebär?) Litteraturvetenskap. Hopen av böcker på min byrå växer i antalet och jag hinner knappt med att komma ihåg vad som ska läsas till nästkommande seminarium. Det är fullt sjå med allt just nu. Dessvärre är det inte en lugn stund än. Har en hemtenta som har ett slutdatum i juni. Till och med en essä skall klämmas in någonstans på vägen. Skäms lite över att jag faktiskt inte tagit tag i min hemtenta än. Tiden rinner bara iväg och ett tu tre så är det inlämningsdags och man har inte ens hunnit reflektera över vad frågorna innebär. Lagom mycket stress, lagom mycket. Men snart har man ju faktiskt gått ett helt år på lärarutbildningen. Vilket innebär, att det "bara" är 3,5 år kvar!

måndag, maj 07, 2012

Han fattas mig!

Otto
Numera vill jag bara ställa mig på balkongen och göra precis som Mattis i Ronja Rövardotter. Ni vet, när Skalle-Per dör och Mattis utbrister "men han fattas mig!". Precis så vill jag göra. För det stämmer något så otroligt bra in i min livssituation just nu så jag vet inte om jag ska skratta åt att det är som i en film, eller om jag ska gråta i ren desperation över att han fattas mig. Jag vet inte vilket, så jag gör ingetdera. Men det är sant, han fattas mig. I precis den förtvivlan som Mattis skriker ut. Precis så. Det gör mig ont och det stör hela min livsrytm. Så jag vet knappt vart jag ska börja nysta, för jag har tappat alla mina trådar, alla mina bollar i luften. Tiden bara passerar och jag vet inte vad jag ska göra. Min Otto är försvunnen. Och idag är det den 5:e dagen som han varit på rymmen. 5 dagar. Det är ingen som sover på mig, det är ingen som tränger sig mellan framför datorn och mitt knä förblir tomt. Vart jag än tittar i lägenheten så är han inte där. Han är någonstans, men inte här.. Jag letar, sätter upp lappar, bygger en stege upp till balkongen, sätter ut mat runt hela huset - men han har inte kommit tillbaks. Denna ovissheten om vad som kan ha hänt honom äter upp mig inifrån. Jag vill ha hem honom! Jag vill ha hela min familj! En familj på tre är inte samma sak som en familj på fyra. Jag vill ha min pojke. För han fattas mig.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...