söndag, januari 29, 2012

Ladys flickrum


 Med hjälp av en mormor och en gammelmormor så börjar vårat hem att ta form. Fokus idag har legat på Ladys lilla rum. Favoritfärgen är såklart rosa och då ska det mesta gå i rosa tycker hon. Snarare allt. Det är ju dumt och ignorera något som barnet är så förtjust i så jag försöker att kompensera upp allt det rosa med något snyggt att bryta av med. Enklast då är ju självklart vitt. Så i all sin enkelhet blir det ett klassiskt "flickrum". Nu saknas det bara lite tavlor och en liten sänghimmel. (sänghimmeln är nog mest för min skull då jag alltid velat ha en sådan. men som liten hade jag ett rum med snedtak, så det gick inte och ha en.)

Bäst av allt är ju när man dekorerar med rosa så är det enkelt och byta ut mot någon annan färg. Istället för att köra hårt på enbart en färg. Så i slutändan, när den rosa fasen är över, är det enkelt och byta om till något helt annat.

tisdag, januari 24, 2012

En utmanande grammatikbok





Min grammatik bok är minst sagt spännande i det avseendet att det är skrivna citat i kanterna. Något som triggar den inre filosofen i mig och försöker utmana verkligheten med tanken. När fokus tappas och ögonen börjar cirkulera fritt över bokstäverna är det väldigt skönt att få läsa något kort och koncist.

Osäker, återigen.

Mina ämnesstudier trädde i kraft idag. Detta är minst sagt ljuset i tunneln (trots två eftersläpande omtentor). Grunder i all ära, men är allting relevant i vardagen som lärare? Skulle då inte tro det. Men det är klart, en grund är en grund och det fyller väl något syfte. - hoppas jag. Oj, sidospår.
I vilket fall som helst så har jag svenska som första ämne i min utbildning och det verkar himlans roligt! Däremot, klurar jag fortfarande på om högstadiet är vart jag vill vara i framtiden. Har klurat på detta innan och valet är ju mellan högstadiet och gymnasiet. Saken är ju den, är du gymnasielärare kan du arbeta i 7-9 och är du 7-9 kan du arbeta i 4-6. Dessutom läser man bara två ämnen som gymnasielärare och tre som högstadielärare.

Och jag vet inte vad jag vill?! Vad som är roligast, vart jag känner mig mest hemma. Så vitt jag vet så kan jag likväl känna mig mer hemma i en 4-6a än 7-9a eller en gymnasieklass. Att man måste veta till 100% varje gång man gör ett val i livet och plats för tvivel finns då aldrig.

Åh, dessa dilemman..

måndag, januari 23, 2012

Vi bör glädja oss åt det vi har utan att göra jämförelser. Man blir inte lycklig så länge man plågas av att andra är lyckligare. - Lucius A Seneca

söndag, januari 22, 2012

Vilken stor värld vi lever i

Vilka fantastiska människor man kan ramla in hos i bloggvärlden. Människor som sprudlar av kreativitet av färg och form, omvandlar simpla tangenttryck till oemotståndlig litteratur i världsklass och fotografier som får själen att kittla till av lycka - enbart av en titt. Det är helt fantastiskt och bara få komma in, ta del och känna sig upprymd och fylld med idéer och känslor! Lusten till att testa något nytt, se något nytt eller varför inte lägga sig raklång på gräsmattan och observera myror en hel dag.. Vilka möjligheter man har som man tar för givet. Det finns så mycket magiskt ute i vår värld. Inte på andra sidan jordklotet, utan det börjar redan utanför dörren. Eller varför inte innanför dörren. I ditt boende, där finns det möjligheter. Om man bara vågar tänka till och testa något nytt. Åh, jag känner mig så fylld med inspiration så det bubblar av lycka inom mig!

På tal om inspiration så klickade jag hem nya gardiner till hemmet tidigare idag och jag har dessutom införskaffat mig nya växter som fått tagit plats i både kök och vardagsrum. Jag bara längtar till våren. Att få ladda upp i vårsolen och ljusa upp själen efter en lång tid av mörker. Här ska vi bo och här ska vi få ro. Nu ska hemmet bli vårfint!
glittrigt krimkrams

tisdag, januari 17, 2012

Rent spontant så känner jag att jag vill hoppa av högskolestudierna och flytta tillbaks till Gusum.
Det här går liksom inte..

tisdag, januari 10, 2012

Allt för en dotter


 Mitt underbara flickebarn sover i denna stund oroligt. Och vem kan klandra henne? Det är mycket som händer och sker på kort tid samt att idag var dagen för inskolning på en ny förskola. Skulle även kunna gissa mig till en liten mild förkylning som är på gång. För tillfället har jag lagt mina studier åt sidan men med en hands avstånd så kan jag nå dem. Men nu ligger all fokus hos min dotter. För hennes välmående och för hennes framtid. Allt mitt kan vänta tills allting har någorlunda stabiliserat sig. Det må vara att jag har en tenta inom drygt två veckor. Men  just nu, i mitt liv, är det min dotter som har all min tid. Att balansera livet är inte det lättaste. Speciellt inte när man är ensamstående mor och högskolestuderande. Men det är precis det som livet handlar om, prioriteringar. Jag satte inte ett barn till livet för att sätta henne åt sidan. Jag satte ett barn till livet av en kärleksförklaring. Du var älskad och du var min. Och det fanns inget som jag hellre ville göra än att bära fram dig genom livets motgångar. Så det är det jag gör just nu. Jag håller min dotter i handen och leder henne genom den tyngsta period i hennes treåriga liv. Och det är vad jag vill göra.

Mörkerseende

... det kallas PMS.
Om några timmar väntas det inskolning på förskolan för Lilla Lady.
Så denna moder ska väl försöka slänga sig i säng och vara glad och lycklig i morgon bitti.
(hur fan nu det ska funka med PMS och hela köret.)

söndag, januari 08, 2012

Vem är jag och vart ska jag?

I ett upproriskt tillstånd försöker jag kräva min rätt. Trots att närvaron är frånvarande. Vart är jag på väg och hur kapabel är jag till att ta mig dit jag vill? Vart vill jag ens ta mig.. Vägskäl och frustration är vad som infinner sig i min kropp och känslan av att inte kunde vända sig någonstans tar ut sin rätt. Det finns ingen annan än jag som vet. Det finns ingen annan än jag själv som kan ge rätt svar på rätt fråga. Kan det möjligen vara så att man ställer sig själv fel fråga och därefter inte kan ge sig själv ett svar? Med ett dåligt mörkerseende försöker jag ta mig fram till något ljust och självklart. Men det jag stött på är mer något som ger en avsaknad känsla. Något med hög densitet som jag kan lägga min panna mot. Dock ger det mig ingen trygghet. Utan mer en känsla utav att få känna sig trängd..

lördag, januari 07, 2012

Ineffektiv lördag.

Detta känns som den längsta dagen någonsin. Det finns varken ork eller lust till att göra något, utan vi bara slöar och gör absolut ingenting. En otroligt ineffektiv dag. Inte riktigt så att vi inte har saker och göra. Mest det att jag inte har lust att göra något. Måsten och borden svämmar över. Men idag får allt sådant vara. Förutom en dusch och lite middag möjligen. Äta måste man göra. Efter det får jag väl skärpa till mig och plocka undan tvätten åtminstone. Road lördag, minst sagt. (typiskt, när jag väl skriver att jag tänker strunta i måsten, så måste jag göra dem.)

fredag, januari 06, 2012

Guldkant och vardagsoro

Den här kvällen blev så pass lång att den gått in i nattlig timme. Men det blir lätt så när man har haft ett gemytligt sällskap i form utav en bästa vän. Våran farbror Sam är en kanon karl som inte går av hackor! En guldkant på en vardag bland flyttkartonger och stress. För min del är det mest universitets-stress och inskolning som spökar. Och Lady är uppe i varv i och med flytt och ny förskola. Det finns många moment i våran vardag som inte kommit in i rutin och famlar runt i ovisshet. Men jag har förhoppningar och tillit i att den nya förskolan kommer bli bra för oss båda två. Ett orosmoment som täcker en hel världsbild enligt barnet och även för min del. Men nästa vecka får vi koll på läget och antagligen kommer det ta ett tag innan allt har lagt sig. Om jag hade fått önska så hade det varit att jag hade fått tiden till att få närvara under de första dagarna på inskolningen. Däremot fungerar inte mitt nya schema med hennes första tider. Så hennes underbara mormor får täcka in som en back-up och trygghet de två första dagarna. Vilket jag tror kommer tillfredställa barnet lika mycket som om det hade varit jag. Men det är klart, mamma är alltid bäst oavsett situation. I trygga händer kommer hon nog vara och det är inte många timmar det gäller innan jag kommer hem. (scenariot är ungefär som att lämna bort sitt nyfödda barn till en barnvakt första gången i någon timma, samma ångest, samma förtvivlan, även om allt kommer gå bra.) Det känns bara inte bra i mamma-magen när hon är så uppriven och förtvivlad. Och det kombinerat med trots och känslostormar ger inte en stabil vardag. Vi går igenom en jobbig och tuff period båda två. Vi skriker, bråkar, gråter och kramas vart om vartannat. Vi älskar varandra hela tiden även när vi skriker och vi vet inte alls varför allting blir som det blir. Så därför kramas vi lite mer och tycker om varandra lite mer..  Intensivt, fruktansvärt och olidligt. Men det kommer bli bättre. Om inte,
så löser jag det. 

Ett gånget år..

Januari, kämpade på med mina matte b studier.
Februari, kärar ner mig i fickur och sideboards.
Mars, post-it-flirtar med brevbäraren, färgar håret och försöker balansera livet.
April, loppisfyndar och går i långklänningar.
Maj, loppisfyndar och köper en UNICEF väska.
Juni, känslostormar, yrkesval, sommarbarn
Juli, känslostormar, Boris flyttade in, Lady skär med kniv och gaffel, Lady fyller 3 år.
Augusti, ämneslärare, arbete eller rik man? Lärarstudent.
September, kurslitteratur, seminarier, föreläsningar, hemtenta.
Oktober, lärarstudent, loppis och hårinpackningar.
November, tömd på energi och början på ett schampofritt liv.
December, flytt, omtenta, julhelg och början på ett 24 årigt liv.

Det var året 2011.
Känns lite som att det var präglat utav obalans och känslostormar? Å andra sidan gör jag en del loppisfynd som förgyller min tillvaro än idag. Så helt förgäves var det ju dock inte. 2011 var stressigt, pressat och ångestfyllt. Men det känns som att jag har jobbat mig igenom det bra. Summan av kardemumman är helt klart godkänd. Genom motgång når man framgång. Trots att mina matematik lektioner inte gav mer än förvirring och ett uteslutande betyg. Trots det, så är man lärarstudent och 2012 har jag min tillit hos.

måndag, januari 02, 2012

Nedslagen utav verkligheten.


Ett litet oros moln har dykt upp i mitt sinne. Det stundar start för studier återigen. Känslan är orolig, ångestframkallande och oerhört tung. I och med min flytt och omtenta så har jag missat ungefär tre seminarium som "behövs" inför den kommande tentan. Om jag bara snabbkollar min studiehandledning så ska jag ha läst fruktansvärt mycket tills på torsdag - och jag har inte läst någonting. Jag är något otroligt nervös inför denna termin så känslorna spritter utanför min kropp. Frågor som undrar om jag verkligen är utav högskolematerial eller om jag borde göra något annat? Hade dock inte räknat med att studierna skulle bli en barnlek. Men när man räknar ihop allt som allt, så har jag oddsen emot mig. Och bara därför vill jag bara fortsätta.. Däremot har jag ingen aning om vart mina papper, pennor eller böcker har hamnat i detta kaos utav flyttlådor.

Allting är väl dock trögstartat i början utav ett år.. Men jag har en känsla av att det kan bli bättre. Gäller bara och komma in i det antar jag.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...