onsdag, november 28, 2012

Lågan som brann, brinner än

Det slog mig häromdagen att historien förändrar en. När tanken slog mig så tänkte jag främst på vad kärlek innebär idag och vad den inneburit i mina tidigare år. Vad detta eftersträvande efter kärlek betyder och hur lätt det har varit att stöta på det. Jag väljer att benämna det som lätt eftersom ju mer jag tänkte på det desto mer insåg jag att jag varit i kontakt med det mycket och med många olika människor. 

Jag kan sitta för mig själv ibland och tänka på vad det är jag egentligen går miste om. Och om jag verkligen varit i kontakt med kärlek tidigare och om jag nu har varit det, hur kommer det sig att det är så svårt att se det idag? Tänker tillbaka på tid som passerat och inser att jag har haft det framför mig mer än enstaka gånger. Vad man genomgick för att visa sina känslor, öppna sitt inre och vissa gånger kunde man i stort sett bara stå och skrika "jag älskar dig!" i ren desperation med tårögda ögon och en längtan inombords som skulle kunna slita en isär. 

Vad man kunde gå igenom för att verkligen bevisa sina känslor. Hur mycket man ville kämpa, hur mycket man hade kvar att ge. Släpp mig inte, utan håll mig hårt och släpp mig aldrig. Tonårskänslor som gav sig i uttryck utan att man ens hann tänka på vad man egentligen gjorde. Och framför allt alla de människor som man delade det med. 

Jag kan komma ihåg hur intensivt man levde. Hur intensiva känslorna inom mig var och hur mycket jag bara ville dela med mig av dem. Till skillnad mot idag då jag inte ens kan erkänna att jag har fattat tycke för någon. Hur svårt jag har att erkänna en känsla som överstiger det vardagliga. Hur svårt jag har att inse hur begränsad jag gör mig själv. Och hur mycket det kan göra den andra illa.

Det är lätt hänt att man tänker att man sällan varit så pass utsatt för en känsla att man därför inte kan minnas den. Men jag tror det är mer en försvarsmekanism inom mig som håller mig på min stadiga bana. För när jag tänker tillbaks på vad jag har varit med om. Vad jag har delat tillsammans med någon. Så är det helt ofattbart att jag tror att jag är den som aldrig varit älskad. Utan tvärtom.

Hur konstigt det än må låta, så kan jag bli varm inombords när jag låter mig själv tänka på hur det har varit. Och på vem jag har varit med. Jag har fått blommor otaliga gånger ifrån personer som vill uttrycka sina känslor för mig. Jag har delat buss tillsammans med fler resenärer då en partner börjat sjunga för mig. Måste kanske tillägga att han faktiskt sjöng S1 med låten Anna. Fast han bytte ut Anna mot Michaela. När jag tänker på det så kittlar det till i magen. Minnen som återupplevs, känslor som påminns.

Vid ett annat tillfälle så firade jag nyår ihop med ett par vänner och hittade en trevlig person som jag bara blev helt blixtförälskad i. Vi smet iväg bara han och jag och tog den största raketen vi kunde hittade, letade oss fram till en plats i skogen och tände på. En glitterraket i regnbågens alla färger och lika mycket som raketen sprudlade - så mycket sprudlade vår kärlek hela natten.

Även om många tillfällen av dessa har varit kortvariga känslostormar. Så har känslorna varit så pass äkta att jag än idag kan minnas dem. Många pojkar på den tiden som agerat prinsar i sina allra blankaste rustning som gjort allt för att jag ska kunna se dem. Och att jag låtit mig ta del utav det. Varit inom den hetaste striden, kämpat, stupat, men rest mig igen. Rest mig för att möta ännu ett äventyr med en ny prins med nya strider och kanske ett erkänt fall.

Men idag så kommer dessa känslor inte allt för lättvindigt. Idag kan jag inte ens förmå mig att känna. Eller ens erkänna att jag känner en känsla. När jag ser tillbaks kan jag känna mig stolt över att jag aldrig har gett med mig, utan stått kvar trots att jag blivit lämnad. Jag gav allt och erkände mig besegrad. Många gånger led jag ett tag, men jag kunde ändå hitta styrkan att våga mig på äventyret igen.

Idag kan jag bara erkänna allt vad man har att förlora genom att aldrig ta tag i chansen när man får den. När man sätter rädslan framför sig och hellre väljer att backa än att möta det okända. Hur många ärliga människor som dåtidens prinsar också var. Vad de har att ge och va dem är villiga att ge mig. Hur äkta och hur rädda dem själva må vara, så står de fast vid att det kan finnas ett frö att så.

Så många människor som jag gick till mötes i mina yngre år. Och så många som jag valt att gå ifrån så fort det börjar väckas känslor. Så mycket man har kämpat och så mycket man låtit gå förlorat.
Hur medveten jag än må låta, så kommer jag nog inte riktigt våga än. Men jag önskar att jag någon gång vågar erkänna känslan. Vågar möta det okända och kämpa in i det sista. Vem vet vad man möter på vägen..

torsdag, oktober 18, 2012

Nedräkning av timmar

Tiden är knapp. Det går att räkna ned timmarna till då jag ska examineras på min färdiga kurs. I vanlig ordning sitter man här och inser att "ja, jag har pluggat för lite - igen". Så här sitter man några timmar innan hemtentan skickas ut via mail. Oförberedd och omotiverad. Sen att pressen från förra kursen (som jag totalt körde på) hjälper mig inte ett dyft i att tro "jajävlar, det här fixar vi!". Men det är klart. Man hoppas ju.

Men det är högst troligt att det kommer gå käpprätt åt helvete.
Samt det där med positiva tankar är verkligen inte min grej.

måndag, september 17, 2012

Tävling hos Hildas hem.



Nu har man möjligheten att vinna en lysande glob hos Hildas hem.
Var med och tävla ni med! 

onsdag, augusti 29, 2012

Som i ett tomrum där tiden står still


Som i ett tomrum där tiden står still, där står även jag. Världen har vridit på sig lite till och nu går vi sannerligen emot mörkare tider. Kallare tider. En lätt rysning går genom kroppen. Turligt nog är det då lättare att klä på sig än klä av sig på grund utav temperaturskillnader. Nåväl. Tiden går fort. Även om det känns som att den ibland står stilla, blickstilla. Studierna är igång och i mellan åt hinner jag inte tänka längre än vad näsan räcker. Men det får vara så för en stund.

fredag, juli 20, 2012

Ett kattliv

I mitt nästa liv ska jag bli katt. Om man får önska alltså. 
Jag vill bli katt i mitt nästa liv för att;

1. tid existerar inte
2. man förlitar sig på att sina behov tillfredsställd av någon annan
3. valmöjligheten av sovplatser
4. att få vara så söt att ingen blir arg om man smakar någon på tårna
5. gångavstånd till säng, matskål, vattenskål och kattlåda


torsdag, juli 19, 2012

Den fjärde, nittonde juli

Ett år sedan då det var den här dagen. Fyra år sedan det var den dagen. När just den här dagen kommer så känns det som att världen stannar till. Som att luften ur mina lungor töms och omvärlden känns avlägsen. Det är långt ifrån hälsosamt att fortfarande påverkas av något som hände för fyra år sedan. Fyra år. På ett sätt känns det som att jag skäms över att jag fortfarande känner såhär. Å andra sidan känns det inte som år. Inte ens som dagar. Inte ens timmar. Det känns mer som en parallell verklighet som spelas upp samtidigt med nutiden. Det är som om något drar i mig, drar mig bakåt, bakåt i tiden. Något som pockar, trycker på, tvingar fram något som jag valt att inte ta del utav. Som en tidsinställd bomb inombords.

Man hör från alla håll att jag inte borde tänka på det, att det inte är värt att tänka på och att jag måste gå vidare. - som om jag verkligen ville känna allt detta. Komprimerade känslor som låsts in i en låda och gömts långt långt in. Ett helt år kan gå och jag behöver inte kännas vid det. Men ju närmare man kommer, så börjar känslorna, minnena, verkligheten expanderas i den lilla lådan. Det låter så enkelt och säga åt någon att inte tänka på det. Ignorera sin historia. Bortse vägarna man en gång tog som ledde en fram till var man nu än befinner sig i nutid. Som att det inte spelade någon roll då. Och att det fortfarande inte gör det.

Men för mig spelar det roll. Det är en dag, en legitim dag då jag faktiskt kan få sörja för mig själv. Då jag kan låta mig lätta på trycket. Då jag kan låta mig själv gråta, med anledning att jag faktiskt får. Idag får jag minnas, idag får jag bearbeta, idag får jag vända ut och in på mig själv, idag får jag gå sönder, idag får jag minnas hur det var att ha någon vid sin sida. Även om det var för en otroligt kort stund.

En dag som denna så får jag tänka tillbaks på hur det var att dela ett liv med någon. Hur det kändes att vara omtyckt, älskvärd och minnas hur trygg en människa kan få vara tillsammans med någon. För mig är det värdefullt. Det är en värdefull tid som jag vill minnas. Det smärtar mig inifrån och ut, men att få ha upplevt det är jag tacksam över. Från den dagen har jag gjort ett aktivt val till att inte låta någon komma så pass nära igen. Då vill jag kunna få minnas. Minnas utan skuld och skam.

Om känslan jag får av denna dagen gör mig däven, lättgråten och ångestfull. Så kan jag omvända det till att se framåt. Som den här dagen för fyra år sedan, jag hade inte möjligheten att gå ned mig. Jag skulle förbereda mig på ett liv som mamma. Idag kan jag se över de fyra gångna åren och se hur jag tagit mig framåt. Hade inte ens kunnat tänka mig fyra år framöver och se mig själv som ensamstående mamma till en snart fyraårig dotter, lärarstudent, två katter och lägenhet. Det är otroligt bra jobbat. Jag tar mig framåt i världen och jag kämpar varje dag. Mot samma mål som dagen för fyra år sedan. Jag kämpar för en bättre framtid. Jag kämpar för min dotters trygghet.

Självuppoffring, för en god sak. Det är förvisso något jag fortfarande inte kan hantera och jag lamslås varje gång jag är här. Precis där jag är just nu. På den här dagen. Ångest, sorg, smärta, hjärtklappning. Men det är bara en dag. I morgon har jag något att kämpa för. I morgon finns inte detta som sker idag. I morgon finns bara en framtid. I morgon finns det bara förberedelser inför nästkommande helg. Inför min dotters nedkomst. Nu är det förberedelser inför min dotters fyraårskalas.

I morgon ljusnar världen. Men idag är den mörk.
Och idag får jag gråta, idag låter jag mig gråta.
I morgon, är en annan dag.




fredag, juni 22, 2012

Tre bilder på en tidig midsommarafton



Igår plockade Lilla Lady en riktigt fin gräslöksbukett.
Hon kommer bli dagtids florist, helg artist och natt-dansare.
Tror min heltokiga bror.






 Fröken dansade lite grann när vi gick ut på gården och beundrade våran fina midsommarstång. 




Sen blev det några familjebilder innan jag fick släppa iväg busan på helgäventyr hos sin pappa.
En annan ska jobba hela helgen, men innan kvällspasset ska jag äta middag hos min mormor.

Det var i stort sett det.

Teakolja



Tog mig tid till att olja in mitt sideboard i teak.
Supersnyggt blev det. 

torsdag, juni 21, 2012

Ett äventyr till Söderköping


Denna dagen har varit fantastisk. Skinande sol och ett litet äventyr till Söderköping. Vi åt glass vid kanalen och strosade runt på det mest fantastiska gatorna och bara njöt av att bara få vara. Min fina mamma och min underbara (och otroligt trotsiga) dotter. Otrolig kärlek.

tisdag, juni 19, 2012

Magisk afton

Simsallabim!
Idag hade de små lite prinsess-fuffens för sig. Personligen är jag inte mycket för att min unge klär sig i dessa sockerpuffar till klänningar. Men, mycket en gammal mamma har och säga till om när barnet tar ton! Här har vi i alla fall två små sockerpuffar till ungar, tre respektive (snart) 4 år. Ungefärligt samma skrot och korn i dessa ungar. Vilket gör att ibland går det rent utav åt skogen när dom leker med varandra. Turligt nog går sådana dispyter över efter lite skrik och bråk. Sen leks det vidare som ingenting. Barn, söta söta barn.

måndag, juni 18, 2012

Dagens läxa


En skall icke parkera på en frisör-parkering.
Inte ens om man har bråttom.
Inte ens om man ser det som att "låna" en kort stund.
.. mitt "lånande" av parkering kostade mig 700 spänn.

söndag, juni 17, 2012

En smörblommas klargörande


Ibland undrar jag hur fort ett år egentligen går. År 2012 och vi är redan i mitten av juni månad. Har precis haft en over the top galen vecka i början av juni där krut lades på att bli klar med två tentor innan slutdatumet. Nu sitter jag mest och håller tummarna för att jag ror denna studie-båt i hamn, så att säga. Ett helt år i universitetsvärlden har passerat och förvånansvärt fort dessutom. Har lärt mig så ruskigt mycket som kommer kunna användas i praktiken när hela denna resan är klar. Men i och med skolavslut för denna terminen innebär det att man fått sadla om till undersköterska återigen. Mitt vikariat träder i kraft redan på tisdag på en helt ny plats. Det är väldigt spännande och en väldigt stor kontrast mot att ha näsan i böcker stup i kvarten. Turligt nog gillar jag min roll som undersköterska och jag tycker det är en härlig atmosfär att få arbeta med äldre människor ännu en gång. Min tanke är att det kommer vara nyttigt att sitta med två utbildningar när jag är färdig lärare. Variation förlänger livet! Dessutom kan kunskaperna förvärvas på ett bättre sätt. Och min Lilla Lady väntar otåligt på hennes födelsedag i dessa tider. Den damen blir 4 år i juli och hon vill att hennes födelsedag ska komma så fort som möjligt! Det är så roligt att se hennes utveckling. För någon vecka sedan hittade hon intresset för att skriva, och nu skriver hon hela tiden. Mest är det hennes namn och utan påputtning så skriver hon hela sitt namn alldeles själv. Och man växer verkligen inombords! Tiden går minsann i en otrolig fart från och med den dagen man blir förälder. Det är så fantastiskt att man har privilegiet att få vara med och betrakta ett litet barn som överkommer diverse stadier och framgångar helt på egen hand. Att en sådan liten individ är så stor inombords. Strävan efter att bli större varje dag. En annan vill ju så gärna att det lilla barnet skall förbli litet, en liten liten stund till. Men Lady strävar fortfarande mot att -när jag blir stor, lika stor som dig mamma, då ska jag göra pannkakor åt dig.

tisdag, juni 12, 2012

5 veckor och en dag




 Min lilla Otto kom hem igen torsdagen den 7:e juni. Efter fem veckor och en dag på vift. En kan kalla det för ett litet mirakel att pojken kom hem igen. Jag kan nu kalla min familj för komplett återigen. Nu är det en mamma, en dotter och våra två små kattpojkar. Den lilla mannen är ganska tunn, men är äter med god aptit. Kelsjuk som sjutton är han också dessutom. Men jag njuter i fulla drag av att få ha honom hemma. 

måndag, maj 21, 2012

Man ska inte ..

så det kan gå!

Man ska inte säga "naaw, lilla gubben!" till en morbror som beklagar sig över att han har ont i huvudet. Helt plötsligt kan man nämligen ligga ned med stolen och blicka upp mot himlen. 

lördag, maj 19, 2012

O'clock

Loppisfynd, 25 kronor.
På förmiddagen var det liv och rörelse i byn. Uppe vid Folketshus stod det gamla veteranbilar och stoltserade med sin ålder och på gräsmattan nedanför var det bakluckeloppis. Blev några fynd, bland annat den vackra klockan på bilden som blev min för 25 kronor. På sista tiden då jag haft min mor och mormor på besök har det gnisslats lite om att jag inte har någon köksklocka. Men nu, nu har jag minsann en! Fick även hem ett tårtfat med fot i glas för en femtiolapp. Inte långt kvar till Lilla Ladys kalas. Och man kan ju aldrig få för många tårtfat med fot i glas. (har ju bara två)

I väntan på Godot



Det är slutspurten för denna termin, och det känns. Det är en salig röra i huvudet om allt och ingenting. Men det är nu det gäller, det är nu dom sista poängen skall håvas in så man kommer upp i godkänd nivå. Sista-sekunden-arbeten som skall slutföras innan vi går på "sommarlov" (vad nu sommarlov innebär?) Litteraturvetenskap. Hopen av böcker på min byrå växer i antalet och jag hinner knappt med att komma ihåg vad som ska läsas till nästkommande seminarium. Det är fullt sjå med allt just nu. Dessvärre är det inte en lugn stund än. Har en hemtenta som har ett slutdatum i juni. Till och med en essä skall klämmas in någonstans på vägen. Skäms lite över att jag faktiskt inte tagit tag i min hemtenta än. Tiden rinner bara iväg och ett tu tre så är det inlämningsdags och man har inte ens hunnit reflektera över vad frågorna innebär. Lagom mycket stress, lagom mycket. Men snart har man ju faktiskt gått ett helt år på lärarutbildningen. Vilket innebär, att det "bara" är 3,5 år kvar!

måndag, maj 07, 2012

Han fattas mig!

Otto
Numera vill jag bara ställa mig på balkongen och göra precis som Mattis i Ronja Rövardotter. Ni vet, när Skalle-Per dör och Mattis utbrister "men han fattas mig!". Precis så vill jag göra. För det stämmer något så otroligt bra in i min livssituation just nu så jag vet inte om jag ska skratta åt att det är som i en film, eller om jag ska gråta i ren desperation över att han fattas mig. Jag vet inte vilket, så jag gör ingetdera. Men det är sant, han fattas mig. I precis den förtvivlan som Mattis skriker ut. Precis så. Det gör mig ont och det stör hela min livsrytm. Så jag vet knappt vart jag ska börja nysta, för jag har tappat alla mina trådar, alla mina bollar i luften. Tiden bara passerar och jag vet inte vad jag ska göra. Min Otto är försvunnen. Och idag är det den 5:e dagen som han varit på rymmen. 5 dagar. Det är ingen som sover på mig, det är ingen som tränger sig mellan framför datorn och mitt knä förblir tomt. Vart jag än tittar i lägenheten så är han inte där. Han är någonstans, men inte här.. Jag letar, sätter upp lappar, bygger en stege upp till balkongen, sätter ut mat runt hela huset - men han har inte kommit tillbaks. Denna ovissheten om vad som kan ha hänt honom äter upp mig inifrån. Jag vill ha hem honom! Jag vill ha hela min familj! En familj på tre är inte samma sak som en familj på fyra. Jag vill ha min pojke. För han fattas mig.

söndag, april 22, 2012

Tangenttryck gör skillnad

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Foto: @UNICEF/Asselin
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

onsdag, april 18, 2012

Nattens dynamik

Natten gör sig påmind. Lägenheten är tyst och mörkret hålls utanför med hjälp av persiennerna. Pälspojkarna ligger på den bäddade sängen och sover, i rummet bredvid ligger dottern med växtvärk i benen. Kvällen har bjudit på en mindre del skrik och gråt. Å andra sidan har jag haft en klasskamrat på besök. Mitt hederliga balkong-besök jag hade hemma i Gusum har nu flyttat sig till en debut i Skärblacka. Det är härligt att få sluta tänka på alla måsten och skärma av sig lite från världen på universitetet. I morgon är det dags för ett seminarium återigen med en diskussion kring antiken och de böcker vi har läst. Litteraturvetenskap. Kretsen kring böcker, blad, rader av text och ett fångande innehåll. Allt man läser fastnar man dock inte för. Men så är det med allt antar jag. Dessvärre har man lite kvar och läsa, så det är vad jag ska ägna mig åt nu.

onsdag, mars 28, 2012

Oljemålningar, förälskad och förtjust


Min kära mor gjorde fynd åt mig idag. Funna via en loppis på Facebook, om jag ska vara helt ärlig. Blev helt stormförtjust i alla små detaljer och den genomsyrade rosa nyansen men även de romantiska inslagen blandat med lite mystik. Klänningen som flickan bär skulle jag inte heller tacka nej till att själv få bära en sådan vacker dag vid havet där hon själv står och blickar ut över horisonten. Bilderna är tagna via instagram och ger inte målningarna någon rättvisa. Får damma av systemkameran som är lite halvt om halvt knäpp och ta några bättre bilder när jag fått upp tavlorna på väggen. När jag nu bestämt mig på vilken vägg de ska få pryda.

Förälskad och förtjust, i toner av rosa, grönt och ljusblått.

måndag, mars 26, 2012

Herr Hemulen på morgonkvisten

Min fjärde mumin-mugg är prydd med herr Hemulen. Han fick inte plats i mitt föregående inlägg, så han får sig ett eget. Tack vare honom fick jag avnjuta en god kopp kaffe på balkongen i morse. Det smakade ruskigt gott och vädret var vackert. Tidigare hade jag duschat sen sedan struttat runt med nerfällda persienner och gjort mina bestyr i bara mässingen. Det är så härligt att få valsa runt i hemmet alldeles naken på morgonen sådär.

I skrivande stund sitter jag med min honung och salt inpackning på ryggen. Numera är vi inte bästisar längre, allt grundat i kvinnliga hormoner och ägglossning. Det är ganska bittert och vara kvinna, trots att jag älskar att vara en. Snart ska det duschas av och då ska jag krypa ned i sängen och läsa lite Svenska skrivregler, härligt härligt.

lördag, mars 24, 2012

iittala

På vårat schema idag stod det "mormor, moster, mamma och nico-mys!". Vi tog oss en bilresa upp mot Katrineholm och senare vidare mot Vingåkers iittala outlet. Målet var mumin-muggar. Vi fann riktiga finheter! iitalas glasskålar på fot i pastellfärger är ju så vackra så ögonen blir formade som små hjärtan. Det var bra pris, men en sådan glasskål skulle mina små katt-pojkar kunna ha sönder och det ville jag inte riskera. Så jag lät de pastelliga glasskålarna på fot vara. Däremot fann jag färgglada, tilltalande mumin-muggar som fick följa med mig hem. Kommer bli riktigt piffigt att dricka sitt morgonkaffe i dessa små skönheter! Man blir riktigt glad av att bara få lägga ögonen på dessa, måste jag erkänna.

Dessutom fick romantikern i mig lite spinn och så fick jag med mig fyra Rörstrand kaffemuggar också. Serien heter Sweden Grace och det är några jag alltid har önskat mig. Så nu tänker jag starta en servis i just Rörstrands Sweden Grace serie. Har en fallenhet för gammelrosa, som romantikern i mig krävde. Men den ljusblåa varianten tilltalar mig även också. Så det blir nog en fifty/fifty servis med gammelrosa och ljusblått.

En otroligt härlig dag har vi haft i alla fall. Min mor & syster är världens finaste människor! Kan ju råda alla småbarns föräldrar att tänka två gånger om det nu är så att ni har en 3 och ett halvt åring som inte kan sitta still, låta bli att pilla på saker eller älskar och springa. Tänk till två gånger innan ni tar er till ittala outlet i Vingåker. Finheter i mängder! Glas! Porslin! Och pastellfärger. Jag menar, vilken tre och ett halvtåring skulle inte älska och ta på allt sånt? Som tur var hade dem ett ritbord. Där jag kunde sätta ungen så hon fick sysselsätta sig med annat medan jag funderade på mitt inköp. Men, det fanns gånger då jag trodde jag rent ut sagt tappade andan och nästan svimmade när hon swooschade förbi alla glas. Ingen skada skedd. Som tur var. Men som sagt, alltid bra och tänka två gånger!






fredag, mars 23, 2012

Sommarklädda fötter

Tre par sommarskor fick jag minsann med mig hem ifrån Linköping idag. Var allt för länge sedan man lade ner en lite slant på sig själv, så jag passade på när jag fick min chans! Körde på en lite kvinnligare stil än vad jag brukade göra när jag införskaffar sommarskor. Converse & flipflops, i all ära. Men en kilklack har väl ingen dött utav? Dessa otroligt söta skor passade mina fötter bra och dessa kommer kunna varieras mycket med tanke på den ljusblåa färgen. Slog även till på att par marinblå ballerinaskor. Det finns ju risk för tidsbrist även på sommaren, då kan det vara skönt och bara kunna springa i ballerinaskorna på väg ut ur lägenheten i all hast! Åh, jag längtar lite till sommaren..

tisdag, mars 20, 2012

Ett litet steg för världen, men ett stort steg inom självständigheten!

En dag värd att minnas. En storslagen dag. En dag för Lady att visa sig självständig. En dag, då hon bestämt avvisade.. Kläderna jag hade tagit fram.

Dels har jag fasat lite för den här dagen då det är av ren bekvämlighet för oss båda om jag får plocka ihop kläderna hon ska ha på sig. Men idag avvisade hon mig. "Mamma jag vill välja själv!", hon är på rätt väg. Självständighetsvägen. Vi är på rätt spår. Utvecklingen går framåt och nu i sommar blir Lady 4 år. Hon vet vad hon vill och hur hon vill ha det. Och i möjliga mån skall modern upprätthålla lugnet i huset.

Värt att nämna är även att det är min morfars dödsdag idag. Värt att nämna är att för 4 år sedan, ägde det en massa telefonsamtal rum. Dessa telefonsamtal utspelade sig något i stilen som "Bengt-Göran har gått bort. Men vet du, Michaela väntar barn!". Min kära mormor tyckte att det var så tråkigt att meddela ett dödsbud, så hon ville slänga in lite glädje i samtalen. Hon meddelade hela min släkt att jag väntade barn och det vart en glädjefylld stund med dessa telefonsamtal. Men det är klart, visst känns det. Å andra sidan dör alla människor. Det dör människor och det föds människor. Och man bör nog glädjas åt båda parter. Hur konstigt det än må låta. Vi alla lever på lånad tid. Och den tiden jag fick med dig morfar, är minsann guld värd!

onsdag, mars 14, 2012

Soldaten

Jag varvar heltids studier med föräldraskap. Fick samtal ifrån förskolan idag att Lady hade ramlat och slagit i sin arm. Tur i oturen så hade jag precis skickat iväg min hemtenta som jag ägnat min tid åt idag. Så  det blev att hämta upp Lady på förskolan. Väl hemma så kurerade hon sig i soffan och vi såg på Alice i underlandet. Den otecknade versionen, den tycker hon är bäst. Vi fick senare besök av min mamma och min syster och det var ungefär då som ungen gör saker som hon tydligen inte klarade av. Det skriket hon gav hade mina mammaöron då aldrig hört innan. Det var ett skrik som inte tillhörde den vardagliga repertoaren, så vi begav oss mot akuten. Vi fick träffa en läkare som visade övningar barnet skulle få göra och hon gjorde dem. Inte ett knyst, inte en tår gav ungen. Upp med armar, ned med armar och läkaren fick klämma och känna utan problem. Från början tyckte han inte att vi behövde röntga henne. Då det är onödigt att utsätta barnet för den strålningen. Det märktes lite att hennes vänsterarm inte riktigt var med i leken men för säkerhetsskull så blev det en röntgen i alla fall. Istället för att hålla handen så fick jag följa med röntgensköterskan in bakom kulisserna. När bilden väl poppade upp tyckte jag att det så måttligt konstigt ut. Det var ju av? Hon tog en bild till och vi fick gå ned till läkaren återigen. När han möter upp Lady på rummet säger han "du var minsann en speciell tjej" och så förklarade han att hon inte sa något när han klämde på henne men att hennes ben hade gått av när hon hade ramlat. Min roll som mamma var otroligt passiv känner jag nu i efterhand. Lady skötte allt. Hon gav all information och fick gensvar. Läkaren frågar "hur gammal är du då?" Barnet svarar, "3 år.. 3 och ett halvt faktiskt".

Min dotter, soldaten. Tålmodig, trygg i sig själv och en smärtgräns som inte är av denna värld.

tisdag, mars 06, 2012

Dagens stillbilder


Såhär ser våra dagar ut. Jag och Otto. Jag och böcker. Jag och engelsk kurslitteratur. Det dröjer inte länge innan boken åker ut genom fönstret kan jag lova. På fredag skriver jag min tredje omtenta i utveckling och lärande. Och tredje gången tänker ni, sen tror ni säkert att jag är korkad och att det inte kan vara så svårt egentligen. Så är nog fallet. I just denna kurs känner jag mig som ett jäkla spån som inte begriper någonting. Faktiskt. Eller så beror det på omfattningen av kurslitteratur och det specifika innehållet dem vill ha ut på tentan. Det föregående två gånger har jag snöat in på mig på andra saker som naturligtvis inte kom på tentan. Nu försöker jag täcka över allt. Men detta är psykologi i ett nötskal. Plus att dem vill att jag refererar varenda mening till boken. Ja, jätte roligt. Vem sa vad, när, hur och varför? Men(!) alla tycker nästan likadant. Vilket också är frustrerande. Jag är inte glad i den här kursen. Den är intressant, absolut. Men inte i den omfattningen. Men, tredje gången gillt som dem säger. Tredje gången gillt. Tredje gången gillt.

onsdag, februari 29, 2012

Galenskap och frierier

Är det möjligen inte skottdagen 2012? Jovisst är det så! Hoppas att kvinnorna ute i Landet Falukorv har slagit till stort och gått ned på knä för att fria till den stackarn som dem lever ihop med. (eller inte lever med?) Eller varför inte tagit till och friat till den snyggaste personen på stan?! Hade jag varit smart hade nog jag med gjort det. Tagit första bästa och "hejsan! vill du gifta dig med mig?". Dessvärre kom jag på den briljanta idén med att fria på stan i skrivandets stund. Turligt nog kommer det ju ett skottår om fyra år igen. Så jag får väl hålla mig vid liv tills dess för att skrida till verket med min briljanta plan. Eller så är man redan gift 2016. Vad livet har att erbjuda är ganska ovisst än så länge. Men jag håller tummarna för frieriet (eller ett lyckligt äktenskap!)

Hoppas ni kvinnor tagit tillfället i akt och bett om eran älskades hand.
Eller var lite originella och fråga i morgon istället. Ingen som kommer märka någon skillnad!

Föregående kvällens hudvård

 
 Igårkväll hade jag pyssligheter för mig. Då slog jag till med lite honung och salt och gjorde mig en större inpackning. Smorde in både rygg, hals, dekolletage och ansiktet. Hade surfat runt lite och sett att salt skulle vara kanon för huden. Så då tänkte jag att det testar vi för och se vad som händer. Fantastiskt trevlig skrubb måste jag säga. Däremot blir det en konstig smakblandning om man får in det i munnen. Men i övrigt så är detta och rekomendera!


tisdag, februari 28, 2012

Allt fler barn i slum och fattigdom när städer växer

Klicka på bilden och ni kommer till unicef's hemsida.
Den traditionella bilden av fattigdom har tidigare ofta hämtats från en lantlig miljö. En ny rapport från UNICEF visar att det växande antal barn som lever i städernas slumområden hör till de allra mest utsatta och missgynnade. De är berövade de allra mest grundläggande rättigheterna när det gäller hälsa, utbildning och utveckling.

När städerna växer glöms barnen bort, och allt fler tvingas bo i fattiga slumområden utan sjukvård eller skola. Hundratals miljoner barn lever på detta sätt idag.
Jag stödjer UNICEF genom att vara ”Bloggare för varenda unge”. Genom att publicera detta bidrar jag till att förändra utsikterna för dessa barn. Hjälp mig genom att gilla och sprida detta inlägg.

UNICEF arbetar för att förbättra livet för barn som får sina rättigheter kränkta varje dag. De arbetar tillsammans med myndigheterna för att bland annat stärka hälsovårdssystem, bygga ut skolväsendet, sociala skyddssystem och förhindra att barn hamnar på gatan eller i tvångsarbete.



Har du en egen blogg? Bli bloggare ”För varenda unge” klicka här

och lägg upp detta inlägg du också!


måndag, februari 27, 2012

VAB

Lilla Lady har inlett en feberyra här hemma. Turligt nog håller hon sig på gott humör och begär vatten i pipmugg och många kramar. Närhetssökande som få. Men det är lite mysigt faktiskt. Men jag har tänkt lite. Tänk så frustrerande det är och inte känna att man kan komma ner i varv och bara fokusera på det sjuka barnet utan att tänka "åh, jag har inte tid och vara hemma!" Det är ganska hemskt. Barnen kommer ju först och ändå känner man att man inte har tid att vara hemma. Speciellt inte när dem är sjuka. Då barnen behöver en mest helt enkelt. Nej, då tänker man bara på ekonomi och andra oväsentligheter som egentligen inte hör hemma på en vab-dag. Men för sjutton gubbar, jag känner mig stressad ändå.

söndag, februari 26, 2012

Ursäkta uppehållet.

tenaplugg
I fredags stod det tenta i grammatik på schemat. Hela veckan har ägnats åt att mata in och försöka förstå hur, vad och varför. Jag skrev tentan, men som vanligt osäker. Efter skrivningen så tog jag och en kurskamrat ett varv på stan för att tröstshoppa. Blev en ny outfit med byxor och t-shirt, 100 spänn. Som hittat. Vi tog oss till studenthaket och käkade middag samt delade en vinflaska och njöt av att tentan var klar. Vi kilade vidare till en  förfest, tog oss tillbaks till studenthaket och kvällen vart lyckad som få! Missade buss efter buss och sov kvar i Lkpg. Kvällen vart så jävla bra så jag ville inte hem. Tur att Lady var hos sin mormor och hade lite kvalitetstid med henne.

På lördagen märkte jag att tågena inte går särskilt ofta. Inte heller bussarna hem till min by. Vart ett evigt väntande på tåg och bussar. Men hem tog jag mig. Väl hemma var det bara gör sig i ordning och åka hemåt till Gusum för att äta fin middag och mysa med familjen. Det var otroligt skönt och få komma hem igen. (främst för att dricka vatten, Gusum har ju Sveriges näst godaste vatten) Men det var jobbigt att åka därifrån. Men det är inte så pjåkigt här i Skärblacka heller såklart. Men, ja. Det är ju som det är.

Söndagen har varit en städdag och det är så skönt och få ordning på allt kraffs. Vi var iväg hos min mormor där alla blev tatuerade med gnuggisar. Lady har en stor drake på armen, tuffisen! Sen lånade vi hem mini-kusin och så slängde vi ungarna i badkaret. Så de små har fått en kanonkväll dem också! En helg som denna vill vi minsann ha många av.

söndag, februari 19, 2012

Söndagsfix.

Idag har jag varit effektiv genom att sätta upp min spegel i hallen. Olyckligtvis så fick jag sätta upp den lite högre än tänkt på grund utav märken på väggen som jag ville dölja lite snyggt. Men jag tycker att det blev ganska tjusigt ändå. Ser ju förstås lite kalt ut på bilden, men det kan nog fixas till. Och just ja, man ser ju den supertjusiga dammsugaren och en liten del av köket i spegeln. Så det kan gå!

onsdag, februari 15, 2012

Vacker i andras ögon, något annat i sina egna ögon.

Den här fina Otto.
Jag är nog ganska sparsam när det kommer till bilder på mig själv. Dels för att jag aldrig tar några eller när jag väl tagit någon så är jag otroligt onöjd med hur resultatet blev. Jag skulle kunna säga ärligt och sant att jag faktiskt inte är tillfreds med hur jag ser ut. Och det är möjligen ingen världsnyhet att en kvinna inte är nöjd med sig själv. Men jag menar bara att det är himlans tråkigt och inte kunna få vara nöjd med sitt yttre. När jag ser mig själv i spegeln ser jag bara en mängd olika fel. På något sätt skulle jag faktiskt vilja ändra synen på mina egna ögon och inse att det inte bara är en massa kroppsliga fel utan att det är något som är vackert, fint, snyggt, och värdefullt. Det känns som att en bröstoperation är tio gånger enklare att genomföra än att ändra sin syn på sig själv. Att lära sig uppskatta sig själv. Hur går man väga till då månntro?

Eller kan det vara så att det har med ansträngning att göra? Någon större ansträngning till att ändra min syn på mig själv gör jag ju inte. Vilket kan ha en orsak i att jag till viss del är allt för bekväm med att ändra på något som varit så "självklart" en lång tid. Jag är tjugofyra år och ser på mig själv med dömande tonårsögon. Det känns som att tiden är kommen till att borsta av personligheten med dysterheten från svunnen tid och inse att det är dags för förändring från insidan och ut. Försöka leva med min ålder och inte fastna i ett tänk som inte klär mig längre. Hitta nya saker som jag kan personifiera mig med. Ändra mitt synsätt och mitt tänkande. Göra en ansträngning till att fixa mitt hår tre minuter längre än vad jag gör. Klä mig i något som jag vanligtvis inte brukar klä mig i. Lägga till en ny färg i vardagspaletten. Eller varför inte ta på sig ett par utav mina finaste örhängen? Skriva en lista varje dag om 10 positiva saker som jag gjort eller varit med om. Och kanske använda mascaran som samlar damm i mitt badrumsskåp. Mental rensning. Ut med det gamla och in med det nya. Lära sig att ta tag i saker. Motion. Lära sig att skönheten ligger i hur man mår inombords. Inte i hur man försöker spackla över sprickorna i fasaden. Att göra ett arbete grundligt och från början motverkar sprickor i fasaden. Att lära sig uppskatta sig själv bottnar nog i hur man arbetar med sig själv. Jag ska nog våga mig på en ansträngning mot förändring.




tisdag, februari 14, 2012

Alla-jävla-hjärtans-skit-dag.

Det är sant. Man kan läsa mellan raderna till min överskrift. Jag har alltså inte fått en endaste låda choklad eller ens en fjösig ros. Man ska ju få det på alla hjärtansdag! Har jag hört.. Inte ens en jävla maskros har jag fått. Jag läste att om man ger någon en maskros så betyder det avvisad kärlek. När jag var liten så gav jag min mamma maskrosor jämt. Jag tyckte dem var fina och de fanns överallt. Förlåt(!) Mamma, du vet att jag älskar dig! Förutom besvikelsen över att jag inte ens fått en plastros, pappersros, ritad ros på ett papper eller ens en tom låda choklad.. Så är jag faktiskt sjuk. Min hjärna är ersatt med fetvadd och det finns ingen koppling mellan öron-näsa-hals. Dessutom är mina läppar som fnöske och det gör ont överallt, framför allt min rygg då om jag ska gnälla lite extra mycket. I vilket fall som helst. Igår fick jag en låda geléhjärtan utav min mormor. Så dagen var inte helt förjäves.

Nu ska bitterfittan sova. Så ni vet.

fredag, februari 10, 2012

Tio tusen önskningar om en sak, tid.

Om jag hade fått önskat hej vilt, så hade jag önskat att jag hade haft lite mer tid. Mer tid att ägna åt städning. Förvisso hade man önskat tid till mycket annat men det är just städningen som alltid blir lidande. När väl tiden infinner sig då man ska städa så tar det nästan hundra år i söndagar innan man ser skillnad. Högar med kläder, högar med papper, källsortering till överflöd, flera dagars disk och dammråttorna bara förökar sig i alla skrymslen och vrår. Jag kanske inte är världens mest pedanta person när jag väl lever i mitt hem. Har en dålig vana med att bara slänga mina saker omkring i hela hemmet. Men det mesta brukar faktiskt hamna i hallen. Hallen är hjärtat i lägenheten. Där har jag allt. Allt viktigt, allt oviktigt blandat med all reklam. Allt i en enda salig röra på golvet. Däremot. När jag får tiden och lusten till att städa så blir jag otroligt pedant. Det inte bara och dammsuga utan då ska allt göras, grundligt. Bara så synd att blir så sällan. Och bara så synd att det sällan håller sig mer än 2 dagar innan det ser ut som det gjorde innan jag städade. Men då är det bara att sucka för sig själv och tänka tyst "att jag aldrig lär mig.."

torsdag, februari 09, 2012

När det gäller barn, vart drar man gränsen för vad som är politiskt korrekt?

På något sätt tycks föräldraskapet alltid förbli något nytt och okänt. Som förälder stöter man ofta på scenarion som kan kännas svåra att tackla och styra upp på bästa möjliga sätt. Idag stötte jag på ett sådant scenario. På många sätt kan det jag nu kommer att skriva om kunna misstolkas. Men jag har behovet att få ventilera. På den nya förskolan som Lady går på har dem som födelsedags-tavlor. Där det står namn, födelsedatum och tre frågor som barnet får svara på. Frågorna är att barnet ska få berätta om sin familj, sina vänner och vad barnet tycker om. När jag läste om vad mitt barn hade svarat så stämde det inte överens om hur hennes familj ser ut, hennes vänner eller vad hon tyckte om. Det var inte mitt barn. Under familj så hade hon mamma, pappa, min morbrors barn, sin farbror, sin farmor och farfar. Hon hade svarat att hennes pappas farbror och hans son var hennes vänner och att hon tycker om Musse, Pluto och Långben. Hela bilden som målades upp stämde inte överens med det barn jag lever ihop med. Den person som legat så pass nära mitt hjärta och haft hjärtslag som slagit ikapp med mina. Jag känner henne in och utantill. Och det gjorde mig upprörd att läsa, samtidigt som det högg till i bröstkorgen.

Det barn jag lever med älskar Hello Kitty, My Little Ponys och Rapunzel. Hennes vänner är min morbrors barn och hennes familj är hennes föräldrar och våra två katter. Hur jag än vrider och vänder det så kan jag inte leka polis och göra hennes svar "politiskt korrekt". Men på något sätt så känns det som att personalen har gett henne ledande frågor. Hon är tre och ett halvt år och förstår förmodligen inte vad som pågick. Hon är ny på en förskola där hon håller på och lära känna personal och barnen. Fröknarna frågar om något som hon kan berätta hur mycket som helst om, sin familj. För ett lyckligt lottat barn är hon, för en stor familj har hon som älskar henne och hon älskar sin stora familj tillbaks. Och för att vara ett varannan-helg-barn så är det minst sagt roligare och berätta om äventyr som hon gör med sin far och hans familj. För jag, jag är bara hennes gråa tråkiga mamma jämfört med hennes färgglada roliga pappa som alltid har något bus i görningen. Hos pappa har man roligt och hos mamma är det bara tråkiga saker varje dag hela tiden. Det är inget jag sticker under stol med och kommer aldrig och göra. Är ju själv ett varannan-helg-barn och jag vet ju själv hur tråkig mamma alltid var och hur spännande det var att åka iväg till pappa. Mamma tjatar och skriker och pappa lyssnar och leker. Ja, det är givet att pappa och hans familj får hamna på "the wall of fame" som svar på hennes frågor.

Kanske är det så att jag är avundsjuk. Kanske vill jag också vara den glada lyckliga mamman som är lika färgglad som pappa? Kanske vill den gråa tråkiga mamman också få leka påfågel och ägna tid och kärlek i mängder till barnet.. Jag är inte på något sätt missunsam. För i grund och botten har jag gjort ett aktivt val i att bli ensamstående mamma med allt vad det innebär. Men det hindrar mig inte ifrån att få känna förtvivlan gentemot att inte få känna sig uppskattad. Jag gör ett arbete för två kombinerat med studier. Och ändå är pappa bäst. Även i argumentationer så kan hon skrika att hon saknar pappa för att mamma är dum. Ju äldre hon blir, desto ondare gör det inombords. Vad man än gör så känns det aldrig som att man är tillräckligt "bra". Maten är inte tillräckligt god, hemmet är inte tillräckligt städat, jag leker inte tillräckligt mycket,jag läser inte tillräckligt mycket, jag skojar inte tillräckligt bra - och allt jämfört med pappan.

"not good enough"
Det gör ont i hjärta och själ! Man gör allt och lite till.. Mycket till och ännu mer! Men det som är vardagligt är inte lika bra som en tvådagars-weekend till pappa. Pappans familj är lite bättre än mammans. Detta är en av de hemskaste scenarion som man inte möter en gång, utan många. Vad det gäller tavlan vet jag inte hur jag ska göra. Är väl inte min "rätt" och be dem ändra heller.. Hur mycket jag än skulle vilja. Men jag tänker ta upp det till diskussion i alla fall.

onsdag, februari 08, 2012

Turning into normal-mode

Sakta men säkert så faller familjen in i rutiner. Lady trivs på sin nya förskola och hon tycks passa bra in bland de andra barnen. Det är en riktig "pyssel" förskola faktiskt. Det målas, glittras, ritas, klipps och limmas stup i kvarten. Blir många vackra verk som följer med hem. Vad det gäller mina pälspojkar så har det varit upp och ned även med dem. Men nu så har båda pojkarna kastrerats och än så länge är de dåliga beteendena borta. Även efter kastrationen så har de båda gott och blivit otroligt keliga och lugna. Speciellt den där Otto. Han som hade mest fuffens för sig innan kastrationen, han är lugn som en filbunke och bara ääälskar och bli klappad på! Till skillnad från innan då det enda han gjorde var att gå runt och skrika dagarna i ända. Ja, i mellanåt är det inte bara jag med hormonstormar i detta hem. Och det är ju tryggt det. Fullt klart med vardagen är det ju naturligtvis inte. Men vi alla börjar ju känna oss mer hemma här och det känns som en bra bit på vägen. Nu gäller det ju bara och komma i ordning med alla dessa fysiska saker i hemmet.

måndag, februari 06, 2012

Vuxenpoäng med budget?

Det lät som en bra idé i huvudet. Så jag bestämde mig för att göra det till min söndagssyssla, att strukturera upp en budget. Jag insåg ganska snabbt att det var en otroligt dum idé. Men eftersom jag hade bestämt mig så var det bara att genomföra hela kalaset med inkomster och utgifter. Min logiska plan var att jag skulle se hur ekonomin såg ut och sen se hur mycket utrymme det fanns för att börja pensionsspara och hurvida det fanns utrymme för ett gymkort. Ja efter många timmar av svordomar och frenetiskt knappande på miniräknaren så kunde jag konstatera att det inte fanns utrymme för något utav det. Typiskt. Men jag kunde ju räkna ut vilken utgift som drog iväg varje månad och det var inte några hundralappar det inte. Och om jag skulle kunna utesluta den kostnaden så har jag både råd med ett gymkort och pensionssparande. Men jag måste ju säga att detta med budget verkar något så otroligt långtråkigt, fyrkantigt och inramat. Å andra sidan kanske man inte kan leva som en slösa för resten av sitt liv heller. (ett pensionssparande är viktigt har jag hört..)

Däremot kan jag konstatera att en budget inte är något för en spontan människa som jag. Men med lite vilja ska det nog gå det också. En slösa ska väl kunna struktureras upp också, eller hur!

torsdag, februari 02, 2012


papirblomst. from hjartesmil on Vimeo.


Åh, så sugen på att göra några utav dessa pappersblommor! Tror jag skulle pryda fint i barnets rum. Verkar ju relativt enkelt och kunna knåpa ihop själv dessutom.

söndag, januari 29, 2012

Ladys flickrum


 Med hjälp av en mormor och en gammelmormor så börjar vårat hem att ta form. Fokus idag har legat på Ladys lilla rum. Favoritfärgen är såklart rosa och då ska det mesta gå i rosa tycker hon. Snarare allt. Det är ju dumt och ignorera något som barnet är så förtjust i så jag försöker att kompensera upp allt det rosa med något snyggt att bryta av med. Enklast då är ju självklart vitt. Så i all sin enkelhet blir det ett klassiskt "flickrum". Nu saknas det bara lite tavlor och en liten sänghimmel. (sänghimmeln är nog mest för min skull då jag alltid velat ha en sådan. men som liten hade jag ett rum med snedtak, så det gick inte och ha en.)

Bäst av allt är ju när man dekorerar med rosa så är det enkelt och byta ut mot någon annan färg. Istället för att köra hårt på enbart en färg. Så i slutändan, när den rosa fasen är över, är det enkelt och byta om till något helt annat.

tisdag, januari 24, 2012

En utmanande grammatikbok





Min grammatik bok är minst sagt spännande i det avseendet att det är skrivna citat i kanterna. Något som triggar den inre filosofen i mig och försöker utmana verkligheten med tanken. När fokus tappas och ögonen börjar cirkulera fritt över bokstäverna är det väldigt skönt att få läsa något kort och koncist.

Osäker, återigen.

Mina ämnesstudier trädde i kraft idag. Detta är minst sagt ljuset i tunneln (trots två eftersläpande omtentor). Grunder i all ära, men är allting relevant i vardagen som lärare? Skulle då inte tro det. Men det är klart, en grund är en grund och det fyller väl något syfte. - hoppas jag. Oj, sidospår.
I vilket fall som helst så har jag svenska som första ämne i min utbildning och det verkar himlans roligt! Däremot, klurar jag fortfarande på om högstadiet är vart jag vill vara i framtiden. Har klurat på detta innan och valet är ju mellan högstadiet och gymnasiet. Saken är ju den, är du gymnasielärare kan du arbeta i 7-9 och är du 7-9 kan du arbeta i 4-6. Dessutom läser man bara två ämnen som gymnasielärare och tre som högstadielärare.

Och jag vet inte vad jag vill?! Vad som är roligast, vart jag känner mig mest hemma. Så vitt jag vet så kan jag likväl känna mig mer hemma i en 4-6a än 7-9a eller en gymnasieklass. Att man måste veta till 100% varje gång man gör ett val i livet och plats för tvivel finns då aldrig.

Åh, dessa dilemman..

måndag, januari 23, 2012

Vi bör glädja oss åt det vi har utan att göra jämförelser. Man blir inte lycklig så länge man plågas av att andra är lyckligare. - Lucius A Seneca

söndag, januari 22, 2012

Vilken stor värld vi lever i

Vilka fantastiska människor man kan ramla in hos i bloggvärlden. Människor som sprudlar av kreativitet av färg och form, omvandlar simpla tangenttryck till oemotståndlig litteratur i världsklass och fotografier som får själen att kittla till av lycka - enbart av en titt. Det är helt fantastiskt och bara få komma in, ta del och känna sig upprymd och fylld med idéer och känslor! Lusten till att testa något nytt, se något nytt eller varför inte lägga sig raklång på gräsmattan och observera myror en hel dag.. Vilka möjligheter man har som man tar för givet. Det finns så mycket magiskt ute i vår värld. Inte på andra sidan jordklotet, utan det börjar redan utanför dörren. Eller varför inte innanför dörren. I ditt boende, där finns det möjligheter. Om man bara vågar tänka till och testa något nytt. Åh, jag känner mig så fylld med inspiration så det bubblar av lycka inom mig!

På tal om inspiration så klickade jag hem nya gardiner till hemmet tidigare idag och jag har dessutom införskaffat mig nya växter som fått tagit plats i både kök och vardagsrum. Jag bara längtar till våren. Att få ladda upp i vårsolen och ljusa upp själen efter en lång tid av mörker. Här ska vi bo och här ska vi få ro. Nu ska hemmet bli vårfint!
glittrigt krimkrams

tisdag, januari 17, 2012

Rent spontant så känner jag att jag vill hoppa av högskolestudierna och flytta tillbaks till Gusum.
Det här går liksom inte..

tisdag, januari 10, 2012

Allt för en dotter


 Mitt underbara flickebarn sover i denna stund oroligt. Och vem kan klandra henne? Det är mycket som händer och sker på kort tid samt att idag var dagen för inskolning på en ny förskola. Skulle även kunna gissa mig till en liten mild förkylning som är på gång. För tillfället har jag lagt mina studier åt sidan men med en hands avstånd så kan jag nå dem. Men nu ligger all fokus hos min dotter. För hennes välmående och för hennes framtid. Allt mitt kan vänta tills allting har någorlunda stabiliserat sig. Det må vara att jag har en tenta inom drygt två veckor. Men  just nu, i mitt liv, är det min dotter som har all min tid. Att balansera livet är inte det lättaste. Speciellt inte när man är ensamstående mor och högskolestuderande. Men det är precis det som livet handlar om, prioriteringar. Jag satte inte ett barn till livet för att sätta henne åt sidan. Jag satte ett barn till livet av en kärleksförklaring. Du var älskad och du var min. Och det fanns inget som jag hellre ville göra än att bära fram dig genom livets motgångar. Så det är det jag gör just nu. Jag håller min dotter i handen och leder henne genom den tyngsta period i hennes treåriga liv. Och det är vad jag vill göra.

Mörkerseende

... det kallas PMS.
Om några timmar väntas det inskolning på förskolan för Lilla Lady.
Så denna moder ska väl försöka slänga sig i säng och vara glad och lycklig i morgon bitti.
(hur fan nu det ska funka med PMS och hela köret.)

söndag, januari 08, 2012

Vem är jag och vart ska jag?

I ett upproriskt tillstånd försöker jag kräva min rätt. Trots att närvaron är frånvarande. Vart är jag på väg och hur kapabel är jag till att ta mig dit jag vill? Vart vill jag ens ta mig.. Vägskäl och frustration är vad som infinner sig i min kropp och känslan av att inte kunde vända sig någonstans tar ut sin rätt. Det finns ingen annan än jag som vet. Det finns ingen annan än jag själv som kan ge rätt svar på rätt fråga. Kan det möjligen vara så att man ställer sig själv fel fråga och därefter inte kan ge sig själv ett svar? Med ett dåligt mörkerseende försöker jag ta mig fram till något ljust och självklart. Men det jag stött på är mer något som ger en avsaknad känsla. Något med hög densitet som jag kan lägga min panna mot. Dock ger det mig ingen trygghet. Utan mer en känsla utav att få känna sig trängd..

lördag, januari 07, 2012

Ineffektiv lördag.

Detta känns som den längsta dagen någonsin. Det finns varken ork eller lust till att göra något, utan vi bara slöar och gör absolut ingenting. En otroligt ineffektiv dag. Inte riktigt så att vi inte har saker och göra. Mest det att jag inte har lust att göra något. Måsten och borden svämmar över. Men idag får allt sådant vara. Förutom en dusch och lite middag möjligen. Äta måste man göra. Efter det får jag väl skärpa till mig och plocka undan tvätten åtminstone. Road lördag, minst sagt. (typiskt, när jag väl skriver att jag tänker strunta i måsten, så måste jag göra dem.)

fredag, januari 06, 2012

Guldkant och vardagsoro

Den här kvällen blev så pass lång att den gått in i nattlig timme. Men det blir lätt så när man har haft ett gemytligt sällskap i form utav en bästa vän. Våran farbror Sam är en kanon karl som inte går av hackor! En guldkant på en vardag bland flyttkartonger och stress. För min del är det mest universitets-stress och inskolning som spökar. Och Lady är uppe i varv i och med flytt och ny förskola. Det finns många moment i våran vardag som inte kommit in i rutin och famlar runt i ovisshet. Men jag har förhoppningar och tillit i att den nya förskolan kommer bli bra för oss båda två. Ett orosmoment som täcker en hel världsbild enligt barnet och även för min del. Men nästa vecka får vi koll på läget och antagligen kommer det ta ett tag innan allt har lagt sig. Om jag hade fått önska så hade det varit att jag hade fått tiden till att få närvara under de första dagarna på inskolningen. Däremot fungerar inte mitt nya schema med hennes första tider. Så hennes underbara mormor får täcka in som en back-up och trygghet de två första dagarna. Vilket jag tror kommer tillfredställa barnet lika mycket som om det hade varit jag. Men det är klart, mamma är alltid bäst oavsett situation. I trygga händer kommer hon nog vara och det är inte många timmar det gäller innan jag kommer hem. (scenariot är ungefär som att lämna bort sitt nyfödda barn till en barnvakt första gången i någon timma, samma ångest, samma förtvivlan, även om allt kommer gå bra.) Det känns bara inte bra i mamma-magen när hon är så uppriven och förtvivlad. Och det kombinerat med trots och känslostormar ger inte en stabil vardag. Vi går igenom en jobbig och tuff period båda två. Vi skriker, bråkar, gråter och kramas vart om vartannat. Vi älskar varandra hela tiden även när vi skriker och vi vet inte alls varför allting blir som det blir. Så därför kramas vi lite mer och tycker om varandra lite mer..  Intensivt, fruktansvärt och olidligt. Men det kommer bli bättre. Om inte,
så löser jag det. 

Ett gånget år..

Januari, kämpade på med mina matte b studier.
Februari, kärar ner mig i fickur och sideboards.
Mars, post-it-flirtar med brevbäraren, färgar håret och försöker balansera livet.
April, loppisfyndar och går i långklänningar.
Maj, loppisfyndar och köper en UNICEF väska.
Juni, känslostormar, yrkesval, sommarbarn
Juli, känslostormar, Boris flyttade in, Lady skär med kniv och gaffel, Lady fyller 3 år.
Augusti, ämneslärare, arbete eller rik man? Lärarstudent.
September, kurslitteratur, seminarier, föreläsningar, hemtenta.
Oktober, lärarstudent, loppis och hårinpackningar.
November, tömd på energi och början på ett schampofritt liv.
December, flytt, omtenta, julhelg och början på ett 24 årigt liv.

Det var året 2011.
Känns lite som att det var präglat utav obalans och känslostormar? Å andra sidan gör jag en del loppisfynd som förgyller min tillvaro än idag. Så helt förgäves var det ju dock inte. 2011 var stressigt, pressat och ångestfyllt. Men det känns som att jag har jobbat mig igenom det bra. Summan av kardemumman är helt klart godkänd. Genom motgång når man framgång. Trots att mina matematik lektioner inte gav mer än förvirring och ett uteslutande betyg. Trots det, så är man lärarstudent och 2012 har jag min tillit hos.

måndag, januari 02, 2012

Nedslagen utav verkligheten.


Ett litet oros moln har dykt upp i mitt sinne. Det stundar start för studier återigen. Känslan är orolig, ångestframkallande och oerhört tung. I och med min flytt och omtenta så har jag missat ungefär tre seminarium som "behövs" inför den kommande tentan. Om jag bara snabbkollar min studiehandledning så ska jag ha läst fruktansvärt mycket tills på torsdag - och jag har inte läst någonting. Jag är något otroligt nervös inför denna termin så känslorna spritter utanför min kropp. Frågor som undrar om jag verkligen är utav högskolematerial eller om jag borde göra något annat? Hade dock inte räknat med att studierna skulle bli en barnlek. Men när man räknar ihop allt som allt, så har jag oddsen emot mig. Och bara därför vill jag bara fortsätta.. Däremot har jag ingen aning om vart mina papper, pennor eller böcker har hamnat i detta kaos utav flyttlådor.

Allting är väl dock trögstartat i början utav ett år.. Men jag har en känsla av att det kan bli bättre. Gäller bara och komma in i det antar jag.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...