torsdag, september 29, 2011

Klump i magen-deluxe

I morgon är det den tolfte dagen. Dagen med stort D. Dagen för resultat av hemtentan. Frågan är bara om man blir godkänd på den eller inte.. Det värsta är att, om jag inte ser något när jag loggar in på studentportalen i morgon - så är jag inte godkänd. Det skulle kännas fruktansvärt. Att kugga redan på första tentan.

Men.. Ännu vet jag inget. Förutom att andra grupper redan fått sitt svar och många av dom har blivit godkända. (överhörde att en random kvinna fått VG på uppgiften, man bah fuck(!) jag vill med ha mitt resultat.. nu!)

Jag håller tummar och tår för ett godkänd. Ett godkänt. Bara ett godkänt! Snälla snälla snälla.. Oh crap. Kommer sova som en jäkla kratta i natt. Äh, godnatt.

onsdag, september 28, 2011

Nu har jag gjort mycket av det jag skulle ha gjort. Och lite av det jag inte skulle ha gjort.

Lite har jag gjort, som jag skulle. Lite har jag gjort som jag inte skulle ha gjort. Och lite har jag helt enkelt inte alls gjort.

Men jag har skickat iväg overall och sko-paketen så den delen är nu klar. Sen har jag scannat och skickat iväg en blankett angående utdrag ur belastningsregistret. Så sen med den så det inte är klokt. Kommer ta ungefär fem dagar innan registrering och jag går ut på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) vecka 41. Men egentligen behöver jag lappen i morgon. Allt får inte plats i huvudet!

Sen har jag diskuterat med Jeanette om våra förlossningar i telefon. Det slutade med att vi satt och jämförde våra förlossnings-journaler över telefon också. Otroligt intressant. Och dessvärre så saknar jag vården lite. Och drömmen om att bli barnmorska.. Men äh. Drömmar är till för att ändras! Säger vi.

Något jag inte hunnit är att ha läst kapitel 9 och gjort en mindmap. Men jag är totalt slut och jag får helt enkelt improvisera i morgon. Dåligt? Ja. Men ibland får man liksom andas också. Nästa vecka ska jag börja med "veckoplanering" och skriva ned min studietid. 40 sidor om dagen och effektivt ska det bli. Just ja, på lördag ska jag på visning av lägenhet. Det går framåt!

måndag, september 26, 2011

Ikväll slår det till, om att få vara tacksam men ändå ledsen.

Jag kan känna att jag är tillfreds med mycket som har hänt och händer i mitt liv. Jag kan se att motgångar ger framgångar och att vägar förgrenar sig ju längre man kommer. Man präglas av vad man gått igenom tidigare och det är dessa saker som gör en starkare inför nya utmaningar. Jag är otroligt nöjd över att ha gått klart min gymnasietid och att jag nu har börjat studera till lärare. Som jag förövrigt känner är så rätt!

Men, det tråkiga i kråksången är att man ibland känner sig otillräcklig. Jag är en bra förälder som vill mitt barn det bästa i hela världen. Det är inget konstigt. Men det gör mig ledsen att jag hela tiden måste förlita mig på att andra ställer upp för oss när det gäller. Som exempelvis i morgon, jag har seminarium mellan klockan tre och fem. Och av diverse anledningar så har jag ingen barnvakt. (eller snarare så att jag inte frågat någon) För att jag helt enkelt inte vill. Och för att en sådan sak får mig att känna mig så otroligt värdelös. Varför kan man ju då fråga sig och det har jag egentligen inget svar på. Men mitt resonemang är som så att det är jag som har valt och sätta ett barn till livet. Och att det faktiskt är jag som vill ta hand om henne. Jag vill inte att hon ska fara fram och tillbaka hej vilt varje dag. Jag önskar henne en trygghet under ett och samma tak och att vi besöker närstående och inte bara lämpar av för att jag ska göra något annat. Det är inte så att jag lämnar i väg henne för att springa på fest eller dylikt. Utan helt för att jag måste kunna få runt min ekonomi med att studera eller jobba eller vad det nu har varit fram tills idag.

Men det jag vill är att kunna få stå helt själv i detta. Med inslag ifrån hennes far. Jag vill inte vara beroende utav min mamma, mormor, farmor och alla möjliga andra underbara människor som faktiskt finns där och hjälper till när det behövs. Det är bara påfrestande och känna av att man själv inte räcker till. Jag styr inte över mitt schema på universitetet och jag kan inte ändra så mycket med flytta tiden till ett morgonpass än ett sent eftermiddags pass. Man får helt enkelt bara bita ihop och göra så gott man kan. Men som det ser ut nu så har jag inga möjligheter att kunna medverka under seminariet i morgon. Jag kan inte direkt kräva att barnet ska vara på förskolan fram till halv sju på kvällen. Det funkar liksom inte så.

Jag bara önskar att jag var en till. Så jag kunde räcka till i alla lägen.
Men jag antar att det inte är så mitt liv ska se ut för tillfället.
Det gör mig bara lite ledsen ibland, att känna sig otillräcklig.

Jobbigt är bara förnamnet ikväll.

Liten bambi med yvigt hår

Laddar med lite kaffe. Om en timme skall jag bege mig mot en föreläsning i Lkpg. Under den timmen ska jag gör mig i ordning och just nu finns det inte direkt ork till det. Det är måndag och jag är inte alls pepp på veckan, inte alls.

Nu får jag göra det jag ska. Annars blir jag sen.

söndag, september 25, 2011

Med dessa raringar


Gårdagens kväll var helt underbar! Vi mötte upp farbror Sam och tant Joakim och myste ner oss framför tvn och kollade på Bamse i Trollskogen. Det var första gången för Lilla Lady och träffa på tant Joakim. Skeptisk som hon är så avvaktade hon innan hon kom fram till att tanten inte alls var så farligt som hon trodde först. Dom blev riktigt bra kompisar! Vi myste vidare i min bil i plan på att leta upp något ätbart till den hungriga farbrorn. Efter en liten stund så kom Linnea och gjorde oss sällskap. Tanken var att vi skulle bege oss ut i kulturnatten i jakt på en festligt middag. Vi tänkte kanske lite fel.. Det var inte alls så lätt att ta sig in i Knäppingsborg för att få finmat. Vi försökte inte ens, så smockat med folk och mindre roligt med barnvagn. Så vi begav oss mot en Kina restaurang istället. Där vi fick vänta allt för länge på våran mat, men tillslut kom den. Lady var hur duktig som helst. Otålig, myror i brallan och sömngrus i ögonen. Men det gick. Det blev ju ganska sent för en liten fröken som inte alls är van vid stora folkmängder och sena tider på dygnet. Men jag tyckte hon var riktigt exemplarisk för att leka stadsunge för en dag. Efter en god middag så var det dags och åka hem. Men på vägen hem var det såklart barnvagnsrace som stod på schemat. Och farbror Sam var inte blyg på barnvagnen. Dom for runt som skållade råttor och jag och tant Joakim pratade strunt hela vägen hem.

Slutet gott, allting gott.
Otroligt fin kväll med ett otroligt fint sällskap! Detta vill vi ha mera av i framtiden!

Testar lyckan här..

Jag slog sönder min dotters sparuggla. Denna är inköpt på Åhléns. Har sökt efter denna både i Lkpg och i Nkpg men den finns inte i den färg som jag söker. Precis som på bilden, turkos med rosa prickar på huvudet och grön över magen. Nu drar jag till lite desperata metoder för att få fatt på en likadan återigen.

Om det är så att någon vänlig själ springer runt inne på Åhléns och hittar en identisk sparuggla som den på bild. Så kan ni ju ha i åtanke att jag mer än gärna frakt och hela baletten för att få den hit!

Tack på förhand.

torsdag, september 22, 2011

Greenpeace

Det är faktiskt så att jag är medlem i Greenpeace. Eftersom jag är rätt så miljöintresserad och inte riktigt kan förklara varför jag inte vill skänka pengar, så fick jag liksom gå med. För en femtio-lapp kan jag undvara för en bra sak. Och tack vara den femtio-lappen så får jag lite mail ibland om vad som händer och sker i världen och vad dom kämpar för. Tydligen häromdagen så gick H&M med på att avgifta sin klädproduktion innan 2o2o. Detta är alltså en detox-kampanj som pågår för att få en starkare kemikalieavgiftning i Kina. I och med detta så har även Nike, Adidias och Puma bestämt sig för att även dom avgifta sina produktioner.

Och det är väl klart, vi vill ju våra medmänniskor väl. Då människorna som bor ikring fabrikerna påverkas utav giftutsläppen. Och vi vill ju våran natur väl. Så det är ju en win-win situation.

Jag tycker personligen att det är otroligt strongt utav dessa fyra starka märken att äntligen sätta ner foten för människan & naturen. Jag sitter på läktaren och hejar på Greenpeace. Kanske du med borde göra?

onsdag, september 21, 2011

Detta blev en bättre dag.

Jo, men faktiskt. Inte behöver man vara bitter längre stunder nu för tiden! Har fått lite väsentligt gjort idag. Som köpa ny overall, mailat diverse, dammsugit sovrummet, bokat tandläkartid och fyndat på Röda Korset. Helt ärligt, jag har köpt mig fyra sjukt fina höstjackor för 260 kronor. Jag blir helt lyrisk när jag tänker på det. Fyra jackor, för 260 kronor! Frågan är då - behöver man verkligen fyra jackor? Egentligen inte. Men det var lite svårt och bara välja en. Dessutom måste man ju få leva ut i svängarna lite. Så jag tänkte mig fyra olika tillfällen och fyra olika jackor. Jag är i alla fall supernöjd med dom. Får kanske lägga upp en outfit bild med tillhörande ytterjacka kanske? Vem vet vad som händer och sker i framtiden.

Dessutom hann jag gå och säga upp min lägenhet. Så här i denna byn kommer jag bo fram till siste december. Sen är jag utflugen från min första riktiga lägenhet. Det roliga i kråksången är att jag ska komprimera 68 kvadratmeter till ett litet rum på cirkus 15 kvadratmeter. Det kommer nog bli en smärre utmaning måste jag ju säga. Men det kommer säkert bli bra. Det är ju bara tillfälligt i jakt på en annan två som är bättre planerad än denna och med bättre läge.

Vi får se vad som händer och sker helt enkelt. Lilla Lady hänger med mig i vilket fall som helst. Och långt far vi inte direkt heller. Men det blir ju förskole-byte och allt vad det innebär. Och speciellt den biten är jag lite nervös inför. Men det ska nog gå bra det med. Såsmåningom.

tisdag, september 20, 2011

Mitt liv är en enda röra!

Dyningar efter förkylningen har jag fortfarande. Sitter i ordentligt skulle man kunna säga. Lägenheten är förfallen, det är ingen ordning någonstans. Jag förstår inte hur det kunde gå från organiserat kaos till andra världskrig gånger tusen. Barnet och katterna verkar inte påverkas utav det.

Småsur är jag också över overallen som jag beställt kom hem idag. Självklart passade inte storlek 100 så nu måste jag fixa med och skicka tillbaks och beställa ny overall i 110. Sen fick jag hem alla skor jag beställt också. Och jag vet inte hur jag känner inför dom. Mina träningsskor var inte alls som jag tänkt mig, så dom åker tillbaks. Vinterskorna var riktigt tunga och klumpiga. Men alltså, no doubt att jag kommer hålla mig varm om fossarna i alla fall! Men osäker på om storleken är rätt.. Få känna efter i morgon. Skorna till damen verkar dock helt okej.

Så mina inköp blev inte alls som jag hade tänkt mig. Vilket gör mig lite småbitter som ni kanske märker. Morgondagen blir minst sagt lite extra styrig. Åh vad jag längtar efter en lugn stund där man bara kan vara sig själv. Sitta ner och inte känna massa "måsten" hugga en i ryggen.

Och som grädden på moset så har jag ju självklart försnillat mitt lägenhetskontrakt. Som jag behöver säga upp så snart som möjligt. Att saker aldrig tar slut! Ge mig 8 män som kan hjälpa mig med hushåll och diverse andra bra och ha saker.

Nej, det här blir jag inte mycket smartare utav. Tror jag tackar för mig.
signar ut / bitterfittan

måndag, september 19, 2011

En ovanlig grej som hände i torsdags



Inom loppet av en månad har min bil i två omgångar blivit "omhändertagen". Första gången var det ett inbrott med försök till tjuvkoppling. Och andra gången.. Ja, vad ska jag säga? Bilen hade tre hjul kvar när jag i all hast skulle fara till Förskolan. Jag var sjuk, överkänslig och stressad. Springer och lämnar dottern på Förskolan och går tillbaks till bilen då jag ringer min pappa och verkligen vrål-tjuter i telefon. "Dom har snott mitt bakdäck!" Inte varje dag man får säga det. Dessutom står det i tidningen idag och min mamma ringde och berättade om det. Hon skrattade förvisso åt det, vilket jag med gjorde. Men seriöst, VEM FAN SNOR ETT BAKDÄCK!?

En packad kappsäck

För tillfället så förbi ser jag röran som uppstått efter en veckas sjukhem. Det är saker överallt, dammigt överallt - ett totalt kaos. Timmarna på dygnet räcker inte till och inte heller energin som töms fortare än kvickt. Men jag tog mig tiden att sitta still en stund, för det hjälper inte mycket och flytta runt på mina saker. Jag fann mig drömmandes i bloggarnas sfär. Storslagna drömmar, önskningar och miljöombyte. Åh vad jag skulle vilja fara runt världen! Jag vill springa på museer, besöka slott, dricka kaffe i närheten av Eifeltornet, besöka små secondhand butiker och gå vilse, fast ändå inte, på bakgator mitt i en stor stad. Jag vill träffa människor och utbyta livserfarenhet och bli en del av något större. Jag vill hitta en perfekt klänning och gå på opera! Jag vill bläddra i gamla böcker och övervinna några gamla kärleksbrev. Jag vill fotografera, bli fotograferad och få alla leenden i en hög papper på mitt golv. Jag vill kunna gör om det, tusen gånger om, på bara en sekund.

lördag, september 17, 2011

Kurerande

Flickebarnet är utlånat till sin mormor & morfar. Dom skulle åka iväg på kalas och jag mår som jag förtjänar. Man blir inte frisk utav att gå på panodil och kaffe en hel vecka. Det känns som så, men det känns även som att det bara slår till hårdare efter ett tag. Idag mår jag som en kratta. Så det här blir en liten återhämtnings dag för min del när dom andra har roligt.

Jag tror dom får det riktigt roligt! Och nu tänker jag kurera mig i min säng. Så jag blir frisk någon gång.

fredag, september 16, 2011

Reflektion genom ett fönster på ett tåg.

På väg mot Norrköping efter en föreläsning. I den andra staden väntar mitt sällskap som jag längtar efter. Min bästa Sam. En efterlängtad fika ska torka alla mina tårar och blåsa bort all tyngd.

Ett kärt Norrköping.

torsdag, september 15, 2011

Den som väntar på något gott




















För första gången på tre veckor kom jag hem tidigare än beräknat. Jag hann till och med tanka bilen innan jag skulle hämta damen på förskolan. Jag överhörde "barngympa" på vägen dit och blev lite nyfiken över när den skulle äga rum. Och jo, 17.20 stod det på en lapp vid badhuset. Klockan var då 17.10 och är det något min dam älskar så är det den här barngympan.

Vi gick dit och den första hon möter är en kär vän ifrån förskolan. En flicka som numera inte går kvar då hon börjat på 5-års gruppen nu till hösten. Dom höll varandra i handen och sprang runt som bara små barn kan.

Det var uppvärmning och lekar. Och självklart när passet är slut och alla barn går hem blir min unge ledsen och vill ha mera gympa. Men jag hoppas vi hinner det nästa torsdag.

Man blir tillfreds med vardagen när man kan få lite kvalitets tid med sitt barn. Även om vi inte har umgåtts under tiden som hon var på sin gympa så var det ändå något som var ämnat till henne. Att jag hittade tiden att ge henne det. Dels det som gör så ont i mig, att jag inte har den tiden på regelbunden basis. Men jag hoppas att med tiden så kommer tillfällen som dessa att ges återigen och jag kan få hitta på något roligt med min lilla lady.

onsdag, september 14, 2011

Och så kilar vi vidare med nästa ämne..




















Utbildningsvetenskaplig kärna kurs 2
Utveckling och lärande

Hemtentan för Allmändidaktik är mailad och skickad. Nu får jag helt enkelt be till högre makter om ett godkänt då jag spenderat mina sista dagar i en förkylnings dimma. Självklart tror jag alltid att "den här, den här(!)förkylningen kommer bli min död". Självklart inte. För det tror jag ju varje gång. Min mor skrattar bara åt mig numera när jag skriker i panik i telefonen att jag kommer dö. Av en förkylning. Känslig? Mycket möjligt.

Har levt på kaffe, panodil och KanJang sen i måndag. I morgon bättrar vi på med kaffe, panodil, Berocca & KanJang. Heldag med föreläsningar också. Kan det bli bättre?

söndag, september 11, 2011

Dagens läxa


Och vad lär vi oss utav detta? Jo, att det är en bra sak och läsa det som skall läsas i tid. Och att man får ge hundra gånger mer än vad man brukar för att få en bild av vad man håller på med. Och det är också en bra sak. Att veta vad, hur och varför.

Vad; hemtenta
Hur; under minimalt med tid
Varför; roligast så.



Så till nästa kurs ska jag läsa det som ska läsas dagen jag får uppgiften. För det tar tid. Det ska inte bara skummas igenom. (sånt är jag dock duktig på!) Sen ska jag lära mig och behärska tiden också. Räkna hur mycket jag kan göra per dag etc.

Någon jävla "drop-out" är jag då inte.
Jag kom, jag såg, jag segrade!
Eller ja, jag försöker..

Just ja!
Om någon får lusten att följa mig på Instagram får gärna göra det.
Bara söka efter Mikeeila.

Dom kallar det; hemtenta

Jag sitter två sekunder och går vidare.. Går tillbaka sätter mig ner, flyttar om papprena, stryker under något och går vidare.. Tar med mig en bok och bläddrar lite på måfå. Jag har läs och skrivkramp. Trots att jag bara har skissat upp vad jag ska göra. Jag hinkar kaffe och räknar timmar.

Är det en mentalblockning eller är jag inte universitetsmaterial?
Lite blandat med ångest och panik dessutom. Härligt.

torsdag, september 08, 2011

Nämen titt på tusan!


Dra mig baklänges.. Är det mig dom kommer ifrån? Inte riktigt tänkt över vart lillflickans korkskruvar kommer ifrån. Visst att jag är medveten om att jag har "vågigt" hår. Men korkskruvar har jag då inte märkt av. Eller ja, babyhåret förvisso men inte håret i stort.

Alltså så kan jag dra slutsatsen att Nicolines korkskruvs-lockiga hårt kommer ifrån mig.

Jag duschade som sagt i morse, hade i platt-serum och blåste det lite snabbt innan jag for till bussen. På tåget märker jag att en slinga är lite halvskum. Vilket var en ordentlig lock och inte "halvskum". Roliga fynd man kan göra på ett tåg!


Dagen med stort D

Idag får jag min första hemtenta. Jag är nervös och halvt ont i magen. Måste prioritera en dusch framför slapp med kaffemuggen. Det blir en resa mot Linköping idag, efter en hemstudie dag igår.
Sa jag att jag är nervös? Anledningen till min nervositet är att jag inte ligger i fas med min läsning. Men jag har sex dagar på mig. Sex dagar hemtenta och barnfri helg.

Det ska fan gå. Det måste gå!

tisdag, september 06, 2011

Avklädd känsla infinner sig

Jag såg en film. Och den filmen fick mig att känna. Jag ligger inte dubbelvikt och gråter själen ur mig. Jag slår inte saker sönder och samman. Det är mer en uppenbarelse. En känsla, en tomhets känsla, ett vakuum. En del utav hjärtat som jag knappt vid rör, vid känner. Något som existerar fast å andra sidan inte gör det. Något märkbart omärkbart. Förut kunde jag inte skriva eller prata om det utan att känna mig fylld av en känsla. När jag tänker på det nu för tiden, vilket jag sällan gör, så är det mest en tomhetskänsla. Som om det vore livlöst, dött. Det konstiga är att det är bestående och oförändrat. Men ibland återuppstår den brännande känslan inombords. Varför? Något jag alltid frågar mig. Händelser reflekteras i mitt dammiga arkiv av minnen. Genomgående, ord för ord, sekund för sekund.. Varför? Jag känner, jag ser, jag hör, jag förstår inte.. Varför? Alltid oförstående. Fast ändå förstående. Tom, men ändå uppfylld till bredden utav känslor. Varför? Jag skulle vilja slå honom gul och blå. Jag skulle vilja kasta ord i meningar som inte är förståndiga. Jag vill se, känna, ta avstånd och gå. Varför? Jag vill sätta ner foten och skrika "Nej! Du får inte.. Du får inte smyga dig inpå mig när jag är som minst förberedd och sätta min värld i kaos. Du får inte.. Du får inte tränga dig inpå mig och spela upp saker som är förgånget, förlegat. Du får inte vara här. Du får inte ta min tid min tankekraft. Du får inte.." Jag är påverkad, det är det minsta man kan säga. Jag minns när jag som minst behöver. Jag är medveten om vad som skett. Jag är medveten om att det är mitt fel. Men det gör mig ont att jag gjort någon annan ont. Det är den törnen som smärtar mest. Det tror jag. Men jag lever fortfarande, så det som inte dödar det härdar. "för resten av ditt liv" som Timbuktu sjunger. Tja, ingen direkt omöjlighet. Det är självvalt och accepterat. Men ibland får man lida.. Lida lite mer än vad man vanligtvis gör.

Det naiva i det hela är att jag fortfarande väntar på att han ska höra av sig.. Ni vet, som i film. En såndär skitfilm där allting är så självklart i slutet. Dom är ifrån varandra och helt plötsligt från ingenstans, står han nedanför fönstret med en bergsprängare och spelar deras låt med stolthet och bara inväntar flickans entré till följd av öppna armar och ömma kyssar. Ja, inte för att det kommer hända. Men tanken är fin. Och bevisligen så vill jag uppenbarligen att han kommer tillbaks. Fungerar i teorin, men i praktiken är det något som aldrig någonsin kommer att ske. Men som dom säger, historien är menad att upprepa sig själv. Dock tänker jag aldrig ingå tvåsamhet. Den historien är inte menad att upprepa sig.

Det var ärligheten för idag. Avklätt. Naket. Brutalt.
En kvinnas brustna hjärta har talat.

måndag, september 05, 2011

Om att ta sig tillbaka



Att flytt står på tablån är kanske inte så konstigt. Vem skulle föredra att pendla 7,6 mil varje dag mot att flytta sig 5 mil närmre? Ja, det är frågan.

Fått visning på en lägenhet i Skärblacka, där jag bodde som tonåring. Saken är dock den att det jag sökte var en fyra. Jag sökte den i stort sett "bara för att". Har intresse på en tvåa med och det återstår tills i morgon om jag kanske möjligtvis får visning på det också. Om jag ska vara ärligt.. Så hoppas jag på den!

Varje minut är guldvärt i mitt liv nu. Men det känns mer som att tiden rinner ur mina händer fortare än kvickt.

Jag önskar att jag vore två

& att timmarna på dygnet var fler.
& att orken var oändlig.
& att det fanns ett piller som klistrade in allt
man läste och drog slutsatser åt en.

.. men då vore ju livet lite för enkelt och så kan vi ju inte ha det

fredag, september 02, 2011

Och med detta säger vi godnatt.

Idag är mina små herrar lite högfärdiga.. Dom ligger i högläge på fotöljryggen.
Somliga har det bra.
Godnatt säger Boris, Otto och jag.

En födelsedags farmor och små äventyr


Jag är världens lyckligaste mor som fått ett sådant underbart barn. Jag slår vad om att hennes far är minst lika stolt över sin dotter som jag är. Denna bild är tagen då min gammel-farmor fyllde år. Vi var bjudna på lite smörgåstårta med tillhörande släkt på min morfars sida. Lilla fröken hade varit hos sin far den helgen och vi spenderade lördagen på Kolmården allesammans. Det var nytt, konstigt och ovant. Men vi gör oss bra som en i hop klistrad familj. För ladys del så tyckte hon nog att det var roligt att han både mamma och pappa i närheten under ett halvt dygn. Men på söndagen kom hon hem och vi gick på kalas. Min farmor är dement men man såg att det glittrade till lite i hennes ögon när Nicoline kom dit. Hon är så lik mig när jag var liten och jag tror att det hjälpte henne lite att se någon som varit delaktig med under uppväxten. Hon och min gammelfarfar var mycket delaktiga i och ta hand om mig när jag var liten. Men det mest fantastiska med den dagen var att jag bad Nicoline att sjunga Blinka lilla stjärna för farmor Birgit som en liten födelsedagspresent. Och hon började sjunga. Hon sjöng så fint så jag blev alldeles varm i kroppen. Hela min farmor började glittra och hon sjöng med. I slutet av visan blev det alldeles knäpp tyst i salen där vi satt och alla förundrades över att flickebarnet kunde sjunga så fint. Sen sjöng hon hela imse vimse spindel för farmor Birgit också. Och jag såg på farmor att hon verkligen tyckte om den lilla sångstuden som fröken bjöd på. Även då var det alldeles tyst i salen och alla lyssnade på när min treåring tog ton. Det var helt magiskt. Hon fick till och med applåder utav alla i rummet. Hon är så otroligt begåvad! Och jag hoppas att det är något hon inte släpper taget om, för hon är så fantastiskt duktig. Lite har hon ju och brås på då hela familjen på hennes fars sida är musikaliska och även på min pappas sida är vi musikaliska. Jag är väl lite musikalisk jag också kanske, men inte riktigt fullt så utvecklad om man säger så.

Men det var ett magiskt ögonblick. Och jag är så stolt! Att hon vågade sjunga med vetskap om att tio andra människor lyssnade på henne. Som mer eller mindre är halvt okända i hennes värld. Men som dom säger på förskolan, hon ställer sig mer än gärna upp i ringer när det är sångstund och sjunger helt solo.

Min vackra och underbara Nicoline.
Lyckligt lottad är jag över att få älska dig i all oändlighet.

Bohemia

Seriöst, hur läcker är inte denna axelremsväska då?!
880 kronor på Bohemia.
(skriver upp på önskelistan)


"Det är okej att känna"


Detta tog hårt. Jag kände och tårarna föll..
Dela vidare.. Så att någon mer ser den.

torsdag, september 01, 2011

Sitter på tåget till norrköping. Känns lite sådär att man offrar fyra timmar i resväg för två timmar diskussion. Men det är så mitt liv ser ut numera. Blir en jäkla massa läxläsning när jag kommer hem. När jag nu kommer hem...
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...