fredag, juli 29, 2011

Birthdaygirl





Lilla Lady blev 3 idag.
Åh vad jag älskar dig!


(jag är ingen konditor. men dom sa att tårtan var god, så det är ju bra.)

torsdag, juli 28, 2011

Piggelindagen

Jag hade nog aldrig överlevt eller orkat föda barn, om, jag inte hade fått smutta i mig två paket med piggelin. (okej, riktigt två paket var det kanske inte.) Runt kvart över åtta springer min morbrors flickvän iväg för att köpa mer piggelin. Eftersom det var det enda jag fick i mig och jag redan hade ätit upp dom resterande som min mormor hade hemma. Ja, jag genomgick mina första centimetrar hemma hos min mormor. Mot hennes träningscykel. Jag kramphöll den och trodde jag skulle dö. Glassen kommer tillbaka och ett samtal med förlossningen avslutas och vi fick svaret "kom in när det blir allt för jobbigt". Tre minuter efter det så är jag villig att kasta in handduken och vi åker till förlossningen. Jag hann inte med någon mer glass. Nu när jag minns tillbaks, så var det nog den värken som var värst. Övergången från förvärk till "mellan"värk. Den visste vart den slog, om man säger så. Inne på förlossningen så bryter min syster ihop. Hon var då nästan fjorton (stackarn..) Och hon var helt förstörd över att jag hade så ont och hon inte kunde göra något åt det. Tror jag tröstade med något som "det är lugnt, man ska ha ont." Ont hade jag och ondare fick jag. Till sist badade jag badkar. Jag skulle absolut bada badkar. Det hade jag bestämt redan på visningen när vi gick runt på förlossningen. Jag ligger i badkaret, mamma står och duschar mig i ryggslutet, jag får en värk, jag skriker, kallare KALLARE! Och mamma skriker helt förstörd "DET GÅR INTE FÅ KALLARE!" och syrran sitter vid kanten och käkar grönt äpple. Dom bilderna är fruktansvärt roliga och titta på förövrigt. Dessutom var jag lite fin i kanten när dom väl gjorde undersökningarna på hur vida öppen jag var. Mamma och syrran åkte ur rummet varje gång. Utom dom sista gångerna, för då orkade jag inte ens bry mig att dom såg mig helt uppfläkt. Men det gick an, förutom att det gjorde så jävla ont då dom kände efter. Halv ett får jag min ryggmärgsbedövning och fem i fyra är hon född. Vi hota med sugklocka för min energi började ta slut. Hipp som happ kom krystvärkarna när förlossningsläkaren kom in i rummet. Det är människor överallt och alla trycker ihop mig som en boll. Till slut slänger sig förlossningsläkaren över magen på mig och tjoff så är ungen ute. Och jag lovar, det kändes, BRUTALT mycket när hon la sig över min mage. När ungen väl var ute och klockan hade blivit runt halv sex, sex. Så kom frukosten in. Jag var hungrig som ett djur och min syster försökte få på Nicoline kläder. Just ja, när jag väl fått upp henne på bröstet så säger jag "titta mamma, det ser ut som en Nicoline" och hon svarade "näe, det gör det inte alls.. det ser ut som nåt annat". Sen konstaterade jag att det faktiskt var en Nicoline och mamma muttrade lite. Mamma muttrade förvisso flera veckor efter. Men nu säger hon själv att det faktiskt är en Nicoline. Önskar dock att jag fått lite mer tid med min nyfödda unge än dom micro sekunderna jag fick innan barnmorskan började sy ihop mig. Jag höll på att slänga ungen i golvet, så fruktansvärt var det. Två bäckenbottsbedövningar och jag kände varenda litet nålstick.

Nostalgi, nostalgi..
Min piggelin smakade otroligt bra. Den 28:e är sen tjugohundraåtta piggelindagen. Så nu vet ni det.

onsdag, juli 27, 2011

Utdrag från den gamla bloggen

"BF+8, 41+0

Så idag är de 41 hela veckor som jag varit gravid. Börjar undra hur de känns och inte gå runt och bära på barnet i magen. Hur de är att ha den utanför, få kroppen tillbaks och sådär. Verkar lite små läskigt faktiskt. I magen vet man ju att den har allt den behöver, mat och husrum liksom. Men utanför måste man ju lära känna den på nytt och se signaler och grejer.. Lära känna humör och försöka förstå vad de är den vill ha och såntdär. De verkar svårt? Eller ja, lite små kämpigt i varjefall. Och alla gråtattacker som man tycker inte kan trösta barnet ordentligt utan allt är bara fel. Herregud hur kommer jag reagera på de?

De verkar helt enkelt vara ganska tufft att bli mamma. Men förvisso, det är ganska tufft och vara gravid med. Allt i en ständig förändring.. Men jag antar att mamma-skapet är likadant, man anpassar sig efter barnet bäst möjligt och de gör man ju under graviditeten också. Men vilken uppgift, att bli mamma.. Hoppas de kommer gå bra i alla fall. Är bara rädd att jag kommer tappa mig själv allt för mycket. Vill inte direkt definiera mig som Mamma-Michaela liksom.. Så jag hoppas att jag kommer kunna säga Michaela och jag är mamma, istället för tvärtom. Även fast jag värdesätter ungen först så vill jag ju ändå vara mig själv. Och på nått sätt så är de de som verkar svårast. Att va sig själv, som man var innan och sen säga att man är mamma."

För tre år sedan skrev jag detta, på dagen. För tre år sedan paddlade jag kajak med mina 93 pannor och med Tjippen i magen. Det här var en söndag, på måndagen kom mitt slemsnusk och på tisdagen är hon född. Allt tack vare ett magplask. Men det var inte en dag för tidigt! Med min ruskiga övertid.


Haha, en annan rolig text jag skrivit.

Onsdagen den 23:e juli 2008
"BF+4
När ska storfan komma till mig då?
Känner mig lite bortglömd här med min stora tjocka mage. Vill också få besök av storken och byta ut tjockismagen emot min unge. Han kanske inte hittar till Gusum? Eller så har han tappat bort min unge på vägen, eller så har han gett min unge till fel mamma?!"

tisdag, juli 26, 2011

"Nehe. Längre än så skulle vi inte nej.."

Min bil dog i Birkekärr. Längre än så tyckte inte golften att vi skulle åka. Så han dog. Och där satt jag, i en död bil och undrade vad jag skulle hitta på härnäst. Jag skulle kunna gå eller så kunde jag ringa någon. Jag ringde någon. Men inte sjutton blev jag mycket smartare för det. För den rullar inte. Min bror och svåger har pillat på den, men icke. Dom får tydligen inte på en rem. Så.. Nae.. Könsords-bil. Typ.

Detta ingår inte riktigt i min planering. I morgon, onsdag, skull jag fixa med dom sista presenterna på stan, svänga förbi jofotex på hemvägen och sen vidare hem för att baka. I dagsläget så måste jag räkna bort bilen och räkna in en buss istället. PLUS en timmes resväg. Men ja, visst kan jag gnälla. Men inte fan hjälper det. Så i morgon blir det buss. Och där med basta! Och åka runt halva Norrköping blir det inte påtal om. Utan det jag behöver fixa, får jag fixa i centrum. Men det ska nog gå. Tror jag. Ska försöka klura ut hur jag ska ladda på resekortet bara. Sen måste jag köpa kakor under tiden vi åker buss så att ungen inte dör av tristess. Sen blir det ju vagn och hela den baletten eftersom jag åker själv. Hujedamig. Hur kommer detta och gå?!

Har ju inte åkt buss sen jag fick körkort. Lite mer än ett år sen.. Det här blir kanon!
(GAH! varför bor jag på landet för? varförvarförvarför?!)
Se det från den ljusa sidan, det är billigare med buss än med bil.

Jag ramlade nästan av stolen!

Det är sant. Vanligtvis är det bara gaffel och sked som gäller. Men idag la jag även dit en kniv. Tänkte för mig själv "det är ju snart dags och lära sig hantera en kniv också". Hon plockade sin falukorv själv och hon sa inte ett ljud om den trefärgade pastan. (pasta som pasta tydligen, tack gode gud för det! matdiskussioner är det jag minst är sugen på just nu.) Men ungen lämnar helt skeden och börjar skära sin korv själv. (själv!) Dessutom, hon håller ju för sjutton besticken i rätt hand också! PLUS POÄNG! Helt galet. Känner samma eufori som när ungen drog på sig sina strumpor för första gången.

Det är galet! Galet! Sååå duktig ungen jag har. (mamma skryt, hoppas ni har lite överseende.)

söndag, juli 24, 2011

Från det ena till det andra.

Jag ser nu att jag behöver tvätta fönstrena nu också.. Ännu en grej att plita ner på mitt papper. I morgon blir det röj i köket så det kommer sjunga om det! Det ska bakas bullar och en enstaka kakjävel. Kalas blir det på fredag och köpta grejer är inte min melodi. Nej, köket ska skrika kanelbullar! Blir att jobba fram till tolv. Ruscha till både ica och förskolan och sen dra igång orkestern i köket. Tänkte åka förbi min mor och låna hennes köksassistent. Även den elektriska hjälpen är till stor nytta när man ska slå på stort. Detta kommer bli en jäktande vecka då det är mycket och stå i. Men jag tror det blir mycket roligt också.

Det är nästan synd att man inte kan dela sig själv i fyra. En som leker med barnet, en som städar, en som bakar och en som tvättar. Men äsh. Man gör så gott man kan. Man är inte mer än människa i slutändan.

Mini weekend

En liten mini weekend spenderad hos min mormor från fredag till lördag. Nu är det snart dags för ett annat äventyr borta hos min farmor och farfar. Men det skriver jag om lite senare.
Tjingeling.

onsdag, juli 20, 2011

Onsdagsrush!

Matlagningen är avklarad. Disken är.. ehm.. nästan klar? Och matlåda är fixad och snart ska jag bege mig mot arbetet. Samtidigt som jag gör hundra saker så funderar jag på födelsedagspresenter, födelsedagstårtor, kakor och bullar. Samt födelsedagspynt. Damen kräver ballonger nämligen.

Ballonger it is! Tänkt göra vimplar med. Men jag vet i sjutton om tiden räcker till det. Vi får se vi får se.
Nu, återigen, tänka vidare och ta bilen till arbetet. Tjingeling!

tisdag, juli 19, 2011

Världen runt, tusen varv.

Mina känslor har spritt sig världen runt. Tusen gånger om. Men jag kommer nog aldrig se dig igen..

Tre år idag. Idag ville jag jobba ihjäl mig. Vilket jag nästan gjorde.
Men hemma kom jag tillbaks till verkligheten. Det är sorg. Sorg för en dag.

Säg hej till Boris!

Ottos lillebror flyttade hem till oss redan i fredagskväll. Han är en riktig kartboll och en mycket pratig pojk. Han är minst sagt lik sin bror till sättet. Han är bara tio veckor gammal och hur mysig som helst! Och Otto tycks verka gilla sin lillebror, så han blir nog kvar här.

Lillebror heter förövrigt Boris. Eller "Bolis" som fröken säger.

Ibland tänker man inte alls. Speciellt på morgonen.


Ibland så undrar jag, vad jag egentligen pysslar med..

måndag, juli 18, 2011

När världen står i brand

När världen står i brand så lovar jag att hinna fatt till din hand.
Kommer hålla den hårt, för vi funnit varann.
Det är du mitt hjärta, min värmande famn.
Det är du min dotter, glöden till en skogsbrand.
Ett och samma kärleksband.
Jag är extremt dålig på att klä mig rätt för väder. Jag drog på mig leggings och en overseize hoodie när jag skulle gå till ica. Det var ganska "fail" för att vara lite nymodig i språket. För jo, vädret var ju inte alls kallt som jag hade förutspått genom att kika ut genom fönstret. Ute var det stekhett och jag trodde jag skulle avlida. Men jag pinnade på ändå. (hade lite ont om tid, annars hade jag nog bytt om)

På bild ser man även mina sjukt snygga löpar-skor. Någon löpning har ännu inte blivit av, men promenader fungerar dom utmärkt för!

lördag, juli 16, 2011

Vad vill jag bli när jag blir stor?

Ett återkommande dilemma som uppstår titt som tätt är, vad vill jag göra med mitt liv. Vad jag vill arbeta med tills jag stupar? Har jag kvar drömmen? Måste jag väga om och tänka på något annat? Jag är utbildad undersköterska. Jag älskar mitt yrke, men det är inget som jag vill jobba med för resten av mitt liv. Jag hade drömmen om att utbilda mig till barmorska. Och därför bytte jag linje andra året på gymnasiet och började "leva" drömmen. Jag fick lite mer än vad jag tänkt från början. Jag blev mamma. Men det hindrade mig inte från att gå klart och slutföra vad jag börjat med.

I vilket fall som helst. Barnmorska, då måste jag bli sjuksköterska först. Men jag saknar b-kursen i matematiken. Jag skulle även kunna tänka mig och bli lärare för högstadie-ungar. Men då vill jag läsa inriktning samhällskunskap, historia och religionskunskap. Men då behöver jag matematiken återigen. Jag har minst sagt ouppklarade affärer med denna b-kurs. För den tycks hemsöka mig i vad jag än gör!

Dessutom har jag ingen aning om vad jag ska göra i höst.
Det här bli awesome. Rik man sökes! Inga krav på det yttre. Det är *harkel* insidan som räknas.

torsdag, juli 14, 2011

Ord-diskussion

Duktiga jag har faktiskt gjort vad jag skulle idag. Och lite mer dessutom! Jag sanerade köket. Men jag dammsög och torkade även golvet i vardagsrummet. Applåder, tack! Man känner sig så duktig när man är väl är klar och känner hur nöjd man är för att faktiskt kunna vistas i rummen utan att bli sur på sig själv. Det är en underbar känsla.. Och jag borde absolut städa oftare. Men nu tänkte jag att om jag kan hålla det halv snyggt fram till födelsedagen så blir det ju mindre och städa. Men, jag känner mig själv. Och på måndag kommer det se lika fruktansvärt ut som det gjorde innan jag städade. Men å andra sidan kan man faktiskt ändra sig på en helg. Så man vet aldrig. "jag tror på hoppet", som grodan utan ben sa.

Men nu är jag aptrött. Mitt sovrum ser förresten ut som andra världskriget. Trots att det var fint igår. Måste vara kattens fel.. Eller barnets.. Eller mitt egna? Näe. Det är min mors fel. Jaha då! (vad hade människan gjort utan syndabockar! tänk vilken ångest folk skulle haft om la skulden på sig själv hela tiden.. människan tror dock det bästa om sig själv i alla lägen. fan va sjuka vi är egentligen) OKEJ, det är mitt fel att det ser förjäkligt ut i sovrummet.

Älskar och ord-diskutera med mig själv via bloggen. Tjingeling nattmössor. Nu ska det sooovas.

onsdag, juli 13, 2011

Jag tänkte att jag skulle göra massor, men orken försvann.

Jag tänkte att, då jag slutade ett idag har jag haft massor med tid övers på kvällen. Och att jag då skulle ta mig tid till att sanera köket. Men jag känner att jag inte har någon lust till det. Ingen alls faktiskt.

Så jag tänker lägga mig nu. Klockan är snart halv tio och nu tänkte jag sova.
Sanera köket kan jag göra på min lediga dag i morgon. Det är min plan.

tisdag, juli 12, 2011

Glamour all the way!

Jag jobbade från sju till två, med trettiominuters-rast.
Hade "rast" från två till tre.
Jobbade från tre till nio, med en trettiominuters-rast.

Har läst Peter Pan för Lilla Ladyn.
Nu ska jag diska nappflaskor.
I morgon ska jag jobba från åtta till ett, med en trettiominuters-rast.

Mitt liv är glamour, med fetstil.

måndag, juli 11, 2011

Du härliga helg!

Jag har återhämtat mig hemma nu. Helgen sprang iväg lite för fort kan jag tycka. Men åh vad roligt jag har haft det! Det bestämdes ganska sent att jag skulle hänga med på en roadtrip till Göteborg och ta ett varv på Liseberg och sova på hotell. Jag fick ihop allt i sista sekunden och ett tu tre så var jag i Göteborg. Det har verkligen varit en minnesvärd resa och det är något jag sent kommer glömma. Till och börja med så gick jag på Liseberg i sällskap med fem bögar. Jag menar, hur fan kan man ha tråkigt då? Jag må ha varit ensam kvinna i sällskapet, men dessa män går dock inte av för hackor! Beundransvärt vackra människor och jag är oerhört glad över att fått ha spenderat så mycket tid ihop med dessa karlar. Vi åkte karuseller och skrattade, vi åt god mat och skrattade. Jag tror att jag skrattat så mycket så hela min värld har hoppat jämfota! Jag fick verkligen ladda om i gott sällskap. Trots att jag är totalt barskrapad vad det gäller ekonomi, så är jag så jävla glad över att jag faktiskt åkte. Dessutom, den tjugonde rullar det in lite. Så vad gör det om det blir lite extra snävt fram tills dess? Världen går inte under! Det gäller bara att andas ut och ta det som det kommer. I'm happy!

Roligaste; jag sov ihop med mitt x's x. Mitt x åkte med tre av sina x. Det är fruktansvärt roligt! Och ja, jag har ett x som är gay. Jag sov ihop med hans andra x. Det låter underbart och roligt komplicerat! (säkerligen bara jag som ser det roliga i det hela!)

Och sen, till ett erkännande, tänkte att det låter bäst om ni hör det ifrån mig och inte från någon annan.. Om ni hör en rolig historia om en brud som åkte uppsvinget på Liseberg och som skrek "JAG VILL GÅ AV!!!!!" med panik i rösten under hela färden. Så var det jag. Jag erkänner! Jag skrek att jag ville gå av. Jag är inte alls töntig när det gäller karuseller. Men där gick min gräns. Dessutom satt jag ut mot Göteborg. Så jag skådade fan halvvägs upp i Guds arsle när jag åkte den där karusellen. Det var det värsta jag åkt.. Någonsin.

Men nu vet ni. Back on track!

onsdag, juli 06, 2011

Mors-dag på sitt barns födelsedag.

På tal om födelsedagar.. Jag tycker personligen att den som ska ha presenter på barnets födelsedag är faktiskt modern. Eller åtminstone en present. Sak samma om det är en smörkniv eller ett anteckningsblock. Det är ju faktiskt modern som måste gå igenom en jäkla resa för att få fram ungen, hade hon inte gjort det hade ju inte ungen haft en födelsedag och fira liksom. Och jag menar, mors dag.. Vad är det för fjant-dag egentligen? Mors dag är det varje gång ens barn fyller år. Egentligen. Så, hädan efter tänker jag fira mors dag tillsammans med min unge. För det är dagen jag blev mor och det är dagen hon föddes. Hon ska ha all uppmärksamhet i världen! Men man får gärna flika in ett grattis till mig med. Det är en stor dag för mig också, mycket minnen med att se ens barn bli stort och veta vad man gått igenom för att få se henne växa så dant som hon gör.

Så en liten present till mig.. Ingen stor, bara en pytteliten.. Eller kanske en liten smörblomma? Eller ett litet grattis till min "mors dag" i alla fall. Det är ju inte för mycket begärt.. Eller?

tisdag, juli 05, 2011

Presenter hit och dit, kalas hit och dit och snart ett år äldre.

Redan så är vi i juli. Tiden springer iväg och det inväntas kalas för min lilla lady som faktiskt blir 3 år snart. Det är ett ståhej med presenter, vad man ska köpa - vad hon är mest i behov av? Även för en mor är det svårt att veta vad som är lämpligt att köpa när hon har i princip redan har allt. Men till dom mörka dagarna som kommer fram i höst så kommer hon ha lite underhållning. Har köpt fem myror är fler än fyra elefanter boxen till henne. Mycket sång och pedagogiskt med ord och bokstäver. Så det tror jag kommer göra succé. Sen tror jag att jag ska försöka leta rätt på en resväska åt henne i present också. Hon åker ju iväg regelbundet och det skulle vara väldigt behändigt om hon hade en väska som rymde det hon behöver. Som extraskor, extrajacka, leksaker och dylikt. Sett en resväska med flickan från Trassel. Det hade varit passande! Just ja, den filmen får hon också, Trassel. Lite för min skull också (hihi). Och igårkväll hittade jag en spännande present som jag klickade hem. Yoga för barn, en cd och bok med yoga övningar för barn och vuxna. Och det skulle väl inte vara så tokigt att göra innan säng-gåendet varje kväll? 15 minuter yoga och mor-dotter-tid. Tänker ge det ett försök i alla fall. Hoppas att det är något hon gillar, annars kan jag ju själv sträcka och krypa ihop som larv på golvet.. Sen ska jag ställa till med ett kalas också! Såklart. Men i år blir det klassiskt kalas. Sju sorters kakor och jordgubbstårta tror jag. Med en liten sockersöt-twist.

Mitt hjärta. Min lilla lady. Tre hela år. Ja, lite tårögd blir man när tiden går så fort.
Åh, vad jag älskar henne.



måndag, juli 04, 2011

Upproriskt inre och förvirrande ord.

Min insida är upprorisk. Jag vet inte vad jag känner. Jag vet inte vad som är fel. Jag vet inte varför jag känner som jag gör. Det är som att jag inte förstår mig på mig själv. Som om jag är avskärmad från vad jag egentligen känner. Det är som att jag ser vad det är, men jag når det inte. Som om jag springer runt det men kan inte på något sätt nå kärnan. Ju närmre jag kommer, desto längre bort tycks kärnan vara. Ett enda virrvarr av känslor. Osorterat. Förträngt, bortglömt, gårdagen, framtiden, drömmar, visioner, fantasi, en enda salig blandning utav planer, minnen, visioner och känslor. Allt ihop vävt som tjockdimma. Du ser inte mer än en armslängd framför dig. Allt är bara så extremt, starkt och tungt. Det är så mycket så man vet knappt vad det är. Förutom en tung, massiv och grå massa som är inuti mig. Tynger ner mig. Äter upp mig inifrån. Gör mig grå.. Som färgar min värld grå och innehållslös.

Det värsta är, att det bara är mitt. Förmågan att sortera och lägga ner tid och ork på att reda ut saker har aldrig varit på topp. Jag undrar hur mycket tankar och känslor jag bär på. Hur länge som jag tänkt på dom.. Hur länge som dom alltid funnits, men att jag tagit på mig andra känslor och tankar och senare lagt det andra åt sidan. Så mycket påbörjat och så lite avslutat. Jag måste hitta tillbaks till tron om mig själv. Till magkänslan och hoppet. Till lyckan om livet.

Men hur tar man sig vidare utan att tillföra skada? Det här kommer göra ont. Jag måste lära mig känna igen. Inte hålla saker på armlängds-avstånd. Jag måste lära mig koppla från hjärtat till fingertoppen. Jag måste känna, ta tag i och avsluta. Åh Gud, vad jag inte vill känna detta som gror inombords. Avtrubbad och halvt om halvt rubbad. Förvirrad och förtvivlad. Jag behöver rum för att kunna gå sönder.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...