måndag, juni 13, 2011

Jag antar att livet går vidare.

Vad jag personligen märkt i mitt liv är att dom jobbigaste delarna är att släppa taget. Inte för att jag vill hämma någon. Men det känns lite extra för min del. Däremot går livet vidare trots vägskäl och känslan av att behöva släppa taget för att komma vidare. Jag gör det helst inte, släpper taget. Antagligen är det de som gör att jag hämmas i andra situationer. Den eviga balansen. Läran om livet. Men idag är jag lite äldre än igår. Och det här året är på många olika sätt olikt de andra år som redan passerat. Jag tror att man måste förlora för att kunna vinna något annat längre fram på vägen. Och jag lär nog få intala mig det om och om igen för att inte tappa fattningen om verkligheten. För verkligheten för detta året är att jag har två vänner som påbörjar sina liv på annan ort till hösten. I stort sett mina enda riktiga vänner. Mina längsta vänner. Vänner med bred historia om bråk, kärlek, längtan och trygghet. Men även sådana vänner måste man få säga adjö till. Jag vill inte vara den som lägger för stor börda på hur jag själv känner. Livet handlar om självförverkligandet. Trots min ålder, så vet jag inte vad jag vill göra med mitt liv. Ibland känns det som att jag lever det till hälften av vad jag skulle kunna leva det. Men det är fakta att jag hämmar mig själv. Osäkerheten kring vem jag är och vad jag vill gör att jag inte vågar. Men det är jag. Jag ser det enormt beundransvärt att det finns dom, som mina två vänner, som vågar satsa och vågar göra det dom verkligen tror och är bra på. Det kommer gå bra för dom båda, det vet jag. En annan måste ta sig en hundra funderare återigen för att komma fram till något. Å andra sidan gör det inget. För jag kommer säkert på det så småningom. Däremot försöker jag inte dölja på något sätt att jag inte tycker att det är på ett sätt påfrestande. Att inte kunna ta saker med sin fulla kraft. Fast det finns självklart så många olika faktorer som påverkar detta. Det är säkert inte bara jag och mina mentala spärrar. Fast det kan säkert vara bra med mentala spärrar ibland. Det gör ju att man inte ger sig in i saker för att man inte är redo. Spärrar och mental in stabilitet är nog ganska finstilt när jag tänker efter. Men som rubriken lyder, "jag antar att livet går vidare". Jag tror det. Även det faktum att jag får två mindre att umgås med, så går livet vidare. Man växer olika fort och hittar nya intressen och nya vänner. Erfarenheter som formar och förändrar. Livet går vidare som sagt. För det gör det.

1 kommentar:

rasmus sa...

fin du är som tänker på oss, men jag tänker minsann inte säga hejdå! vi ska ses mycket och ofta! love love love /sam

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...