onsdag, mars 30, 2011

Att balansera livet

Det känns som att jag en fot i varje världsdel av vuxenlivet. En fot på arbetsplatsen, en fot på skolan, en fot inom föräldraskapet. Jag antar att det i stort sett är det som är livets balansgång. För människan är ju trots allt skapad till att föröka sig, så att man börjar balansera barn i min ålder är inget konstigt - om vi kliver tillbaks en sissodär 100 år i tiden. Numera är det nästan lite "fult" och skaffa barn så tidigt. Man ska göra så mycket. Vad då(?) brukar jag fråga mig själv då.

I vilket fall som helst så känner jag mig ändå lyckligt lottad för att jag fått in en fot i varje del av livet redan nu. På ett sätt så är det nog föräldraskapet som fått mig lite skarpare än vad jag var innan. Tänk att något så obetydligt som några få millimeter kan skaka om ett helt liv. Fantastiskt! Men även om jag är snäppet skarpare nu så betyder det inte att jag ännu har alla bestick i lådan. Sånt kommer utav livserfarenheter. Men några få teskedar och enstaka gafflar och knivar har jag - några fler än andra i min ålder kanske?

Det svåra med steken är dock denna, att lära sig balansera. Igår kväll när jag jobbade så satt jag och vi satt och kollade på tvn. En intervju där Loa Falkman medverkade om deras nya musikal-tappning på Romeo och Julia. Och då kommer dom in på att han gör väldigt många projekt samtidigt. Frågan var då, hur han fick ihop det. Loa Falkman började då förklara och menade då på hos ungdomen att det är meningen att man ska göra väldigt mycket och mycket mer när man är ung. För att kunna lära sig var den enskilda gränsen för hur mycket man kan göra, samtidigt som man ska kunna orka och hinna med.

Personligen gör jag mycket och ännu mer, men jag förstår inte hur jag orkar. Jag jobbar, går i skolan, tar hand om barn och planerar inför sjuttioåtta andra vid-sidan-om-projekt. Det där med att balansera har jag inte fått ihop än. Inte heller det där med att kunna fokusera, eller jag kan fokusera i viss mån. Det är barn och matematik. Där ligger den största fokuseringen. Men att jag har två andra kurser som jag bara gnäller om är sak samma tydligen. Men ja, jag ska nog lösa det pusslet också. Människan kan inte göra annat än att testa sig fram och lära sig av erfarenheter. Visst, man kan lära sig av andras erfarenheter. Men det bevisar inget om att man själv inte skulle kunna klara av det.

Människan är häftig. Jag är häftig.
Och idag ska jag nog prioritera min sociala samvaro med att ta mig en resa till Norrköping för att träffa en vän. Även det är något man måste lära sig att prioritera och lägga in i schemat. Vart står man utan sina vänner? Jobb, skola, barn och vänner. Och tänk dom som har pojkvänner också? Som är i ungefärlig situation som mig. Ojoj. Creds till dom! Själv har jag inte tid. Knappt att jag har tid för mina vänner. Men idag måste jag ta mig tiden. Och det kommer bli jätte bra!

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...