fredag, februari 11, 2011

Att alltid ligga steget före..

Planering planering planering.. Att kunna ligga steget före i livets brickspel känns som ett oändligt meckande med tid. Tidsplanering är det rätta ordet. Känns som att allt omkring bara springer förbi mig och det är svårt och kunna greppa det som är rätt för mig. Rätt för oss. Det är tankar och funderingar mest hela dagen och jag har absolut ingen aning om vad jag vill eller vad som passar oss bäst. Problemet är att jag borde veta. Jag måste veta. Snart. Nu. Helst skulle jag ha vetat allt igår, i förrgår, för en vecka sedan. Men så är det inte riktigt. Det är mycket som ska klaffa och med den livssituation jag har just nu så känns det som en omöjlighet att få ihop livet. För tillfället är det sommarjobb och vidare studier som bekymrar mest. Vart bör jag söka sommarjobb? Vart bör jag fortsätta mina studier? Mina studier för tillfället går inte ihop alls. Viljan börjar tömmas ut sakta men säkert. Kurser påbörjas och avslutas och helt plötsligt står det upp till mig vad jag ska läsa istället.. Kurs utbudet i Valdemarsviks kommun är inte så överdrivet brett heller. Så jag vet inte hur jag ska lösa det. Inte heller hur någon annan ska kunna lösa det åt mig heller eftersom att det är jag som måste bestämma mig. Detta eviga bestämmande. Måste man veta allt?! Jo, helst förra veckan skulle man veta precis vad och varför man vill ha saker som man vill ha dom.

Det börjar krypa framför mig att det inte fungerar att bo kvar här nere. Jag borde styra båten mot Norrköping både för studierna och för arbetets skull. Det finns inte mycket att hämta här nere. Inte för mig, inte om jag ska kunna ta mig någon vart här i livet.. Men det känns så otroligt skrämmande och släppa taget. Eller inte att släppa taget i sig. Min familj står kvar även om jag flyttar. Men det är att sluta tveka och göra något av saken som är skrämmande. Jag har inte så många valmöjligheter om jag stannar kvar här. Flyttar jag har jag större möjligheter att kunna utvecklas åt det håll som jag vill. Större möjlighet att kunna plugga och större möjlighet till att kunna arbeta. Fast även om det låter rätt. Så känns det som att jag rycker upp hela livet för Nicoline. Allt som hon har byggt upp här nere. Sina vänner, sin trygghet på förskolan.. Mest är jag nog orolig för henne. Hur hon tar en flytt och ny förskola. Tänk om hon inte trivs? Hon blir mobbad? Då vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Även om det är rätt för mig betyder det inte att det är rätt för oss.

Och vad det kommer till sommarjobb så vore det bra med en större plattform i Norrköping. Å andra sidan, får jag jobb i Norrköping så innebär det långa dagar för Nicoline på förskolan och minimalt med fritidsaktiviteter. Ännu en sommar med jobb och lämningar och kvalitetstid som spenderas på Ica. Det känns inte rätt. Men vad har man för val..

Dessa vägskäl. Att veta och kunna förutspå en framtid som är oviss. Ligga steget före utan att ha kontroll på vad som kan hända. Nej, en obekväm situation är vad det är. Men snart måste jag veta vad som jag måste göra. Jag bara måste, för det är vad som krävs av mig som förälder. Hoppas bara att jag gör det som blir mest rätt i slutändan..

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...