torsdag, december 22, 2011

Bollar i luften

Tiden går allt utom långsamt, det är tydligt det. Inför framtiden så är jag medveten om att flytta kring jul är en mycket dum idé. Förhoppningsvis så kommer jag undvika det om jag spelar min kort rätt i framtiden. I vilket fall som helst så gick mitt flyttlass i lördags och det var allt utom enkelt. Dels för att jag enbart hade sovit fyra och en halv timme den natten och sen för att moder natur fick för sig att slägga ner snö och slask på marken. Blött var bara förnamnet. Men hela möblemanget och diverse andra flyttkartonger åkte med och infann sig fint i den nya lägenheten. Saken är bara den att jag, barnet och katterna inte har flyttat ännu. För vi befinner oss i en relativt tom lägenhet såhär inför julhelgen. Och planen är inte att flytta det sista innan jul, utan efter. Känner mig måttligt road av den tanken faktiskt. Inte nog med det så har jag dragit på mig en ruskig förkylning samtidigt som vi fick lov. Det om något känns riktigt lyckat! Jag hoppas att jag blir någorlunda kry till julafton men man ska kanske inte hoppas på för mycket. Å andra sidan har jag haft en skaplig dag idag faktiskt. De få julklappar jag hunnit införskaffat mig är nu inslagna. Tyvärr blir julfirandet konstigt. För självklart så fick jag med mig julstrumpor och hela den historien i första flyttlasset så någon julstrumpa blir det inte detta år. Lite utav en besvikelse, men vad gör man? Köra bil känner jag mig långt ifrån kry till att göra. Så det får bli som det blir. Men nu vet jag - att man inte ska flytta i december. Möjligtvis i början av december kanske, men inte i slutet. Nu önskar jag mig  frisk till julafton och resten utav de få dagar som är kvar av året. (gärna nästa år med såklart)

onsdag, december 14, 2011

Bloggpost för UNICEF

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

En enkel sak som gör skillnad i det stora hela. Det här inlägget uppmärksammar och belyser den tysta katastrofen som pågår. En katastrof där 21 00 barn under fem år dör, varje dag. För sådana saker som vi tar för givet. Vatten, mat, medicin och vaccin. I och med att jag publicerar detta inlägg så skänker re:member sex påsar utav den nötkräm som UNICEF använder vid behandling utav undernärda barn. Endast tre påsar nötkräm krävs för att ett barn ska kunna överleva.

Tillsammans, med UNICEF, kan vi göra skillnad.
Var med och belys tragedin och sprid ljus med dina ord genom din blogg.
Det är trots allt jultider och varför inte besöka UNICEFS gåvoshop och kanske hitta något fint - där pengarna går till något bra.

Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

söndag, december 11, 2011

Är det så att du är lycklig?

Sanning.
Tja, det skulle jag nog vilja påstå. Lycklig för mig är nog ett väldigt laddat ord. Delvis känns det som att när lycka inträffar så stannar jordens rotation, livet är allsmäktigt och hela ens inre sprudlar med kärlek. - överdrivet och upp målat, javisst! Å andra sidan kan ju lycka vara tillfredsställelsen med livet i dess nutid. Man har inte allt, men de delar man har kan väga över i lycka. Så att känna sig nöjd och känna livet i rörelse uppbringar lycka i ens inre. Och nöjd är jag. Jag känner mig nöjd över mina studier mot att bli lärare. Jag är nöjd med livet idag med mina två kattpojkar och min underbara dotter. Det är mycket nytt i våra liv och det är allt annat än lugnt i och med min flytt som ska ske nu på lördag. Men jag har känslan av att det kommer bli bra. (hetsigt men bra) Så med alla mina små pusselbitar och delar av verklighet. Så är jag lycklig. Lycklig i sin enklaste och renaste form. Jag är lycklig.

lördag, december 10, 2011

It is what it is

I mitt essä utav lycka och rosa skimmer.
 Jag delgav min dotter en pusselbit utav verkligheten för första gången idag. Det svider riktigt otrevligt på insidan förtillfället. Men jag har inget och dölja för henne. Så jag tog upp bilderna som hon så gärna ville titta på. Jag visste vilka bilder det var och tänkte för mig själv "är det var dags nu?". Vi började titta tillsammans och hon uppmärksammade ett nytt ansikte som hon inte var bekant med. Hon frågade vem det var och jag svarade att det var N. Hon nöjde sig med svaret jag gav. Men jag jag får en känsla av att när hon är äldre så kommer hon fråga vem han är. Förhoppningsvis så hinner jag nog förbereda mitt svar till den dagen. Det konstiga med att titta på alla dessa bilder är att jag infinner mig i "lycklighets"-känslan väldigt lätt. Lyckan i att vänta barn, lycka i att se magen växa, lycka i att få reda på att man väntar en frisk flicka, lycka över att få ha honom vid min sida, lycka över hans hand i min, lycka över familjelivet.

Idag, sitter jag på vetenskap och fakta.
Trots det, så hade jag allt det jag nyligen beskrev. Och jag förstår inte hur jag fortfarande kan intala mig det. För på något sätt måste jag förklara för mig själv att det inte kan ha varit så underbart som jag vill tro att det var. För i slutändan blev det ju inte så bra. Det är vetenskapligt bevisat. På goda grunder dessutom. Så antingen är jag helt och hållet korkad eller så kan man faktiskt ändra sig i en handvändning.

Hon kallades för Tjippen och hon var mitt kärleksbarn. Och vi var älskade. På goda grunder. Men, goda grunder är inte allt i den fula verkligheten. Det vet jag idag. Jag är inte bitter eller arg över hur det blev. Dock ska jag erkänna att jag fortfarande är ångerfull och sorgsen. Men det som jag idag har insett är att min dåtid är våran dåtid. Jag har insett att det inte är någon mening med att dölja det jag inte är stolt över. Ju äldre hon blir, desto mer insyn kommer hon få i hur hennes liv startade. Inget är svart eller vitt, inte heller en vacker syn för omvärlden. Utan det var rosa skimmer, glittrigt, fluffiga moln och stor lycka. Som slutade i tragedi. Alla fina sagor har inte ett lyckligt slut. Men hon var min vackra verklighet. Och en vacker dag ska hon få veta det.

onsdag, december 07, 2011

I won't let you go

Ja, här har ni en bild på min blivande man, James Morrison. Och på vårat bröllop kommer han sjunga min favoritlåt I Won't Let You Go. Bara för att han är sådär dråpligt förälskad i mig.. Jag har förövrigt planerat bröllopet i detalj också. Nu ska jag bara vänta på att han ska ringa mig!

Skämt å sido. (å andra sidan är jag gravallvarlig)
Jag fick besked om hur min muntliga examination hade gått. Och det var ett efterlängtat godkänt. Har faktiskt knepat ihop 12,5 högskolepoäng sedan i augusti och det är inte långt kvar innan denna terminen är slut. Galenskap! Ska jag vara helt ärlig så är jag otroligt stolt över mig själv! Nu ska jag bara överleva fram till jul med en stundande omtenta. Livet rullar på..

söndag, december 04, 2011

Överskrift är fantasilöst ibland

Första advents frukost.
Det är sant. Jag vaknar upp och är såhär gorgeous varje morgon! Jag får nog skicka ett tackkort till mor & far känns det som. Stort tack till er två! Ungen har jag gjort själv, med viss hjälp. Hon är också sådär drypande söt när hon äter ostsmörgås. Vilken familj på två. Det är konstigt att jag fortfarande singel och bara har ett barn. Jag borde ha en skitsnygg man vid det här laget och fött upp ett helt fotbollslag. Den dagen den sorgen, eller vad man nu säger..

Min lägenhet bara väntar på att bli nedpackad. Men gissa vad, min lust finns inte. Jag ska vara installerad och klar innan jul sägs det. (enligt mamma i alla fall) Så julafton och födelsedag ska firas i Skärblacka. Och ja, ni hörde rätt. Förutom att jag är drop dead gorgeous så ska jag fylla 24 också. Klart som korvspat! När slutar man fylla år egentligen? Det här är ju löjligt.. Jag slutade i alla fall räkna vid 22. Så ni vet.

Har köpt julkorts-helveten också. Tänkte vara lite duktig som jag vill vara varje år. Förutom att jag aldrig kommit längre än att jag "vill vara som alla andra" och skicka iväg julkort till nära och kära. Nu har jag julkort. Så nu undrar man vilka man ska skicka till? Tror jag får starta upp en intresseanmälan både i blogg och på Facebook. Om det är någon som vill ha julkort av oss såklart.

I morgon har jag kursstart i Uk4. Det kommer bjudas på föreläsningar som Skolans samhälleliga roll, Lärarens yrkesetik, Organisation och styrning, Utbildningspolitik och Utbildningshistoria. Känns riktigt spännande! Men jag har ju haft fel förr. Omtenta väntar den 16:e och jag är absolut inte förberedd.

HEJ LIVET!
Vore tacksamt om vi kunde chilla lite snart..
Du & jag liksom.
Chilla..
Kaffe & chokladboll.
Tack på förhand.

Svar på kommentar

Fick en kommentar från Anonym, som lät
Om pappan till ditt barn skulle skaffa en ny, hur skulle du reagera då? Skulle hon få träffa ditt barn? Gärna tacksam för svar då jag är i den sitsen :/ "

Det känns inte riktigt som att jag är rätt person för att ge svar på den här frågan. Om jag utgår från min egna situation och den mannen som jag har barn med, så har vi ingen före detta kärleksrelation till varandra. Jag och min dotters pappa har aldrig varit kära eller har varit tillsammans. Men trots det så skulle det ju självklart vara konstigt den dagen han skaffar sig en flickvän. Det är mycket som diskuteras mellan mig och min mor faktiskt. Om "intresset" skull fortsätta vara så intensivt som det är idag. Eller om karln skulle balla ur helt och ägna all tid och den nya fjällan. Att han skulle strunta i vår dotter totalt och så får jag stå där och bortförklara varför pappa inte kan komma och hämta henne. Men jag tror personligen inte att han skulle glömma bort henne. Men man vet ju aldrig.

Men om det skulle vara så att hennes pappa skulle skaffa en flickvän, så skulle jag nog bli lite sur. Men mest för att det är så enkelt för hans del och inleda en relation med någon till skillnad från mig. Antagligen skulle jag inte gilla henne heller. (väldigt sällan jag gillar människor vid första mötet) Och sen skulle jag nog känna mig helt förstörd vid tanken utav att dom är en "familj" utan mig. Och jag skulle med all säkerhet tjuta arslet av mig för att jag inte har en sån sorts familj.

Det är jag det.

Skulle han träffa någon ny och det är seriöst mellan dom. Skulle jag göra precis som jag gör idag. Jag ler, jag är tillmötesgående och jag finns där för våran dotters skull. Märker jag att hon gillar henne, så är jag nöjd. Jag skulle nog reagera mer om min dotter inte gillade den nya kvinnan. (som att fråga henne och fråga pappan och försöka klura vad det är som kan vara fel) Jag har inga avsikter att hämma hans kärleksliv. Eller hindra honom från att träffa sin dotter, det har jag aldrig haft. För våran dotter komma alltid först. Min avsikt är att alltid ha en god relation med hennes pappa för våran dotters skull. Och skulle jag bli svartsjuk, avundsjuk eller dylikt skulle det inte straffa honom utan det skulle straffa våran unge. Och det vill jag inte. Så ja, den nya kvinnan skulle få träffa min dottern om hennes pappa anser att det är lämpligt. Vad han gör när hon är hos honom, angår inte mig, så länge hon inte utsätts för fara.



Det är en jättesvår sits och jag lider med dig. Om det är en före detta pojkvän så lär det inte alls vara enkelt utan ännu svårare än vad jag skulle få om pappan träffade någon. Men, vänd inte barnet emot honom. Vill han att hon ska få träffa erat barn, så låt honom. En dålig relation mellan mor och far är aldrig bra för barnet. Oavsett vad som har hänt.

måndag, november 28, 2011

Den delen där tiden står still

Det är mycket som händer nästintill hela tiden. Vi närmar oss juletider, lägenheten står fortfarande upp packad och allt med studierna går med en rasande fart! Det är helt fruktansvärt. Tiden står nästan still fast den springer iväg och det är allt utom logiskt. I vilket fall som helst, jag lever trots frånvaron. Ikväll ska det sovas tidigt kan jag lova -så godnatt mina vänner.

tisdag, november 15, 2011

Kokosolja

En till synes kompakt olja som inte verkar så märkvärdig.. Men ack så fel man kan ha! En KRAV-märkt och ekologisk olja som har ett oändligt antal användningsområden. (några förvånade även mig) Tänkte att detta var lite för bra för och vara sant. Så då köpte jag på mig en burk sist jag var på en organiserad Ica butik. Idag hade jag mig en fila-fötterna-dag. Och jag hade precis läst att man kunde smörja in hela kroppen med denna kokosolja så jag tänkte, vi testar på fötterna. Och vilken doft! Jag trodde jag hade hamnat i någon sorts nirvana utav denna underbara kokosdoft. En känsla av kärlek framkallades utav doften. Helt galet. Men kokos är något som får mig på fall! Uppenbarligen.. Oljan är inte direkt rinnig till sin konsistens, till en början. Tog en lite sked och fiskade upp en lagom mängd som jag trodde skulle räcka. Det räckte gott och väl kan jag säga! Dryg är nog förnamnet på denna olja med tanke på att den började smälta så fort den nått handflatan. Så den blev alldeles rinnig och helt härligt kokosdoftande! Sen var det bara och smörja in fötterna och benen och låren och herre jesus vad jag fick smörja! Det blev lite väl mycket av den lilla klicken jag hade fångat upp ur burken. Så ja, dryg var namnet. Tänkte även testa på denna olja som nattkräm ikväll också. Och i morgon ska den få fungera som "glans" i mitt hår. Som sagt, användningsområden hade den många!
Är du redo för att testa något nytt? Testa den här! Cirkus 40 kronor på Ica Maxi. Den får fem guldstjärnor av fem möjliga för mjuka och väldoftande fötter.

måndag, november 14, 2011

Testar, aspirinmask

Aspirinmask
En liten spännande mask som rörs ihop enbart utav Aspirin brustabletter. Huden blir babylen och inte alls lika fettig som min hud vanligtvis brukar vara.

Tummen upp!

söndag, november 13, 2011

Microfiberhandduken, min nya bästa vän.

Ja, det var minst sagt inget pjåkigt köp. Tills jag såg att man kunde köpa en likvärdig på Rusta, för en brutalt mindre summa. Men sånt kan man ju inte hänga läpp över för länge. I vilket fall som helst så är den otroligt fiffig. Sitter bra och gör det den ska, vilket är att suga upp allt överflödigt vatten som fortfarande är i håret efter en dusch. Utan att röra till det med en frottéhandduk som i stort sett sliter på håret. Bekvämt och springa runt med också. Som man ser på bilden så fäster man den med en knapp och sen sitter den säkert! Inga problem med att studsa runt i vardagsrummet till dansvänlig musik alldeles naken och  oroa sig över att handduken kommer falla ner. Det är väl allas dröm kan jag tänka mig..

I vilket fall som helst så har jag kört min första hårtvätt med tvättbalsam och vårdandebalsam. Det går åt en hel del tvättbalsam eftersom det inte är lika skummigt och lättfördelat som schampo. Men det gick förvånansvärt bra ändå. Gnuggade febrilt i hårbotten för att lösa upp smuts och annat. Inte för att jag tror att man blir "smutsig" i håret varannan dag. Men det är mer en vana. Vårdandeblasam ska endast vara i topparna. Så det var huvudböj framåt och försöka så gott man kunde i att lägga i balsamet i mina oregelbundna toppar. Är mer snedklippt än raktklippt i håret. Så det var aningens krångligt. Men allt går om man bara vill. Något jag bör tillägga är att man kanske inte ska swinga upp huvudet allt för snabbt när man står framåtböjd i duschen. Det blir lätt yrsligt. Och det vill man inte vara i duschen. Inte jag i alla fall, jag som vanligtvis brukar vara duktig och slå omkull helt utan yrsel.

Som slutsats efter min första tvätt, så mår håret riktigt bra. På andra bilden så är det sammanhållet och småtjusigt. Däremot så har jag idag duschat för att jag var så frusen. Och då hade jag bara i lite vårdandebalsam i topparna. Överhåret sköljdes helt enkelt bara med vatten. Var mest värmen jag var ute efter. Det som är mindre trevligt när man går in i vintermånaderna. Att det blir så fruktansvärt kyligt inomhus! Men oddsen för att jag överlever är ganska stora, så det behöver ni inte oroa er över. På återseende.

fredag, november 11, 2011

Sockornas matchmaking

Matchmaking
Det är så mycket matchmaking nu för tiden. Precis som med sockor, make söker maka. Bonde söker fru. Ensam mamma söker. Måste erkänna att det är lite kräk-varning över det. Att puscha på kärlek sådär. Trycka på, hårt, brutalt och sen känna precis som man gjorde innan.. Osäker. För när vet man när man hittat sin bonde, nya pappan till barnen, makan till sockan? Det vet man ju inte. Däremot beundrar jag dem som lever ihop och de som verkligen älskar varandra för evigt. En annan är ju en gammal bitterfitta som inte alls tror på evig kärlek. Som varken söker bonde, ny pappa till ungen eller en make till min socklöse-fot. Nej, jag är mer den där missmatchande strumpan i samlingen. Den som man inte ser utöver alla matchande strumpor.. Ja, men vet ni vad.. Jag trivs ändå!

torsdag, november 10, 2011

Schampofritt liv.

När lusten faller en in så är det ju dumt och motstå. Nu har jag slagit ett slag för saken och från och med ikväll så är schampo bannat ifrån mitt hem. Nu ska håret och mitt tålamod få sig en omgång och vi får helt enkelt se vart vi hamnar. Det första man ska göra är och använda ett godkänt "sista schampo" och tvätta håret med två gånger. Sedan lägger man i ett godkänt balsam som är fritt från silikoner (och annat tjaffs som inte är bra för håret) och har det enbart i längderna av håret. Sen sköljer man och bara väntar.. När det är dags för tvätt nästa gång så använder man sig utav ett tvättbalsam (ett godkänt sådant, jag kommer använda Naturelle honung)
och efter balsamtvätten så använder man sig utav ett vårdande balsam (som i mitt fall kommer vara Garnier Fructis Nutri Repair). Viktigt och tänka på är att skölja, skölja, skölja! Balsam är ju aningen svårare att få ur håret, dock snällare än schampoo.


Bäst för mitt hår är en vanlig kökshandduk fint uppsnoddad mitt på huvudet.
Avslutade också min tvätt med att ha i lite vattenbaserat glidmedel i topparna.
För lite mer definierade lockar.


Lady har också kökshandduk på huvudet när hon har fixat i ordning efter dusch!
Våra kökshanddukar används väl. Å andra sidan bör vi kanske införskaffa kökshandukar som kallas för hårhanddukar?

Tips för NoPoo länkar: Lockig.se & Facebook NoPoo

Lite insnöad på NoPoo

Sitter och funderar på om man kanske skulle ta och testa på lite avokadoolja i håret. Här läst en hel del om att den skulle vara bra. Så nu kanske är tillfället att testa på den. Har förövrigt snöat in mig helt och hållet på NoPoo tråden på Facebook. När jag får tid över så läser jag om diverse ekologiska och hemmagjorda inpackningar och vilka balsam som lämpar sig bäst för balsammetoden. Ska förövrigt testa på balsammetoden och se om det gör någon skillnad på mitt kråkbo till hår. Nej, mycket annat hade jag dock inte att tillföra tyvärr. Känner att bloggen hamnar lite åt sidan och lusten finns inte riktigt där för att skriva heller. (skriver så mycket på universitetet, så man blir liksom tömd på intryck därefter.)

måndag, november 07, 2011

Disney Animators' Collection Princesses

Jag satt och letade efter en unik julklapp till Lilla Lady. Och sprang på dessa underbart vackra dockor på ebay. Så otroligt söta allihop så jag skulle mer än gärna ha alla för mig själv! Men nu var det ju faktiskt en julklapp till damen som jag skulle titta efter.. Jag funderar lite på om jag ska köpa 10 barbie prinsessor eller om man ska slå till på en utav bebisprinsessorna istället. Lilla Lady är ju helt kär i Rapunzel. Så på ett eller ett annat sätt så måste hon vara med i leken. Det tråkiga i kråksången är ju att samlingen med 10 barbie prinsessor går på straxt över tusenlappen. Och en bebisprinsessa för sjuhundra med frakt från Usa. Det är frågan det..

Förövrigt skulle jag mer än gärna ha en liten bebis Belle. Hon var så otroligt fin! Men det är klart, alla är det!

onsdag, november 02, 2011

Det goda livet börjar sina

Energin töms allt eftersom dygnet blir mer mörkare. Känner mig ensammare än någonsin och inte allt ljus i världen ryms i min lägenhet. Det är mycket på gång, förtillfället har jag migrän och tycker extremt synd om mig själv. En mildare variant än i morse. Tack gode Gud för det. Ruljansen här hemma går i snigelfart. Inte en enda flyttlåda har kommit innanför dörren. Min tenta gick åt pipsvängen så det blir omtenta i december. Lägenhet ska komprimeras i små bitar och det väntar ytterligare två tentor innan julen får infinna sig. Kom på senast igår att någon jul i vårat hus inte kommer hända. För mitt i allt detta ska jag förflytta allting som jag äger och har över halva Östergötland. Än så länge har jag inte ens hört något ifrån barnomsorgen och det gnager mig lite i bakhuvudet. Men än finns det tid, kära vänner. Däremot finns inte riktigt energin där. Det känns som att den försvann i och med mörkret. Hela jag känns mörk och innehållslös. Därför uppskattar jag inte senare tid utav höst eller vinter. Och ändå är man ett vinterbarn, vilket är då konstigt. Och hur man ska få ihop tid till att göra omtenta och två tentor till, samt flytta, fira jul och födelsedag är för mig helt galet. Hur detta kommer gå har jag ingen aning om. Och hur min omtenta i Utveckling och Lärande kommer gå har jag inte en susning om heller. Förbenade mastodont kurs i krångel!

Jag älskar lilla Lady och mina pälspojkar.
Vi får se om kvällen bjuder på lite sällskap. Vem vet?

måndag, oktober 17, 2011

Heartbeats

Livet håller i många trådar just för tillfället. Jag försöker ta tag i dagarna i nuet - men på nåt sätt får jag inte fatt den. Tid är allt man har. Sägs det. Jag börjar undra det. Om nu tid är allt man har. Hur kommer det sig att tiden man har inte är tillräcklig?

söndag, oktober 16, 2011

Recension utav inpackning.

Igår kväll testade jag mig på att göra en hemmagjord hårinpackning som skulle tillföra fukt och lite extra följsamhet i svallet. Vilket jag, en kvinna med extremt torrt och frissigt hår önskar. Dessutom är jag lockig och lockigt hår kräver lite mer uppmärksamhet än rakt hår, har jag nu läst mig till.

I vilket fall som helst så gjorde jag såhär;
1. En del cocosfett & två delar honung
2. Blanda väl, känns det för tjockt och jobbigt så micra i 10 sek.
3. Smörj in i håret, topparna främst
4. Sen på med en platspåse och sov med det en hel natt.
5. Morgonen, skölj ur och tvätta rent med schampoo+balsam.

Helt enkelt får man gå lite på känn när man gör såna här kurer hemma. För hur mycket en del är har jag ingen aning om. Det beror helt och hållet på hur mycket hår man har på huvudet kan jag tänka mig. Så min smörja blev ungefär 1½ dl kanske. Att micra har jag inte läst att man ska göra, men det blev helt värdelöst att röra runt i. Så då micra jag det en liten stund och det blev gosigt och följsamt. Sen var det bara på med plasthandskar och sen smörja in håret utav bara sjutton! Och senare plastpåsen över håret och rakt ner i säng.

Dag 2.
1. av med påsen
2. besvikelse av hur håret känns -kärvt, tungt och hemskt
3. schampoo+balsamtvätt
4. lufttorka
5. glansigt, följsamt och definierade lockar(!)

Jag har inte borstat håret idag.
Jag har varit ute i blåsten och inte haft något i håret efter tvätt.
(som jag annars måste och brukar ha)

Och trots vistelse i blåst, så ser håret ut såhär ikväll.
Det är inte ens hälften så flygigt eller frissigt som det annars är.

Håret upptill är ju annars värst. Men efter detta så blev det fint och följsamt.
Glansigt & luktar gott dessutom!
Stort och fluffigt är numera lagom stort och sammanhållet.
Inte överallt och ser galet ut. Vad ska man säga, jag gillar det!

lördag, oktober 15, 2011

En lördag i sporadiska bilder

Vi började dagen på en bakluckeloppis här i byn. Det blev inte alls mycket sålt för min del. Sen kom jag fram till de att det är roligare och fynda saker än att sälja saker. Men jag gjorde ett tappert försök.
Det var lite dansuppvisning och korvförsäljning. Vädret var soligt och trevlig stämning. Otåligt och uttråkat barn skulle man också kunna beskriva det.
Härligt röda äpplen mitt i oktober! Att bo såhär har sina ljusa stunder. Speciellt på hemvägen med rosiga kinder i höstluft.
Så nu avslutar vi kvällen med en nattlig inpackning gjord med kokosfett och honung. Man är en riktig kvinna om man klär i en plastpåse på huvudet!

onsdag, oktober 12, 2011

Naturvetenskaplig syn och religion

Eleven tittar på läraren och säger högt och tydligt "jag tror inte på bigbang.."
Är detta vad som kallas kulturkrock? I vårat svenska naturvetenskapliga samhälle där den kristna traditionen i läroplanen blivit utbytt emot naturvetenskaplig syn på samhället. Vikten läggs vid att våra barn ska bli allmänbildade visionärer och kunna skapa sig egna uppfattningar om saker och ting. Men, krocken förblir. Med alla dessa olika nationaliteter som bosatt sig i vårat vackra Sverige delar inte vårat svenska ideal på religion eller naturvetenskap. En halv klass, med barn som är födda i Sverige men som har en annan etnisk bakgrund och en annan religion än vad resterade svenskar som är kristna ateister. I samma rum ska alla olika nationaliteter med olika religioner lära sig naturvetenskap. Om hur jorden uppstått, stjärnor, solar och månar.. Och ingenting utav våran naturvetenskapliga syn går in hos barnen. Att religion och naturvetenskap är två vitt skilda världar förstås inte. För det går inte spåra rester utav The Big Bang enligt den 16åriga pojken. För det var Gud som skapade jorden.

Att vara lärare innebär att lära ut det som krävs av läroplanen. Men hur kombinerar man det när det blir en sådan här kulturkrock?

måndag, oktober 10, 2011

Lärare för en vecka!

Idag började jag min verksamhets förlagda utbildning. I en hel vecka ska jag vara med och observera min handledare samt hålla i minst två pedagogiska moment i verksamheten. Det är faktiskt ruskigt spännande. Men som jag uppfattat det efter min första dag inom verksamheten så verkar det vara svårt att sätta min teori i praktik. Det är faktiskt levande individer man arbetar med. Det vill säga, det verkar ingen lätt match att upprätthålla intresse, motivation och kunna nå ut till alla elever. Att stå där framme och försöka med alla sätt möjliga att hålla kontakt och liv i eleverna tycks inte vara världens enklaste sak. Då frågar man sig, hur sjutton ska jag lyckas med det? Antar att det krävs några år och otaliga misstag ifråga om motivering och sätt att nå ut. Ännu har jag inte varit så pass delaktig att jag på något sätt pratat inför hela klassen. Men veckan är inte slut än och det ingår i mina uppgifter att faktiskt göra det. Nervöst som bara den är det. Men jag hoppas att eleverna är snälla emot mig när jag gör mitt tappra försök till att testa mina vingar som blivande lärare!

onsdag, oktober 05, 2011

On the way to the dream

(bilden funnen via new-ist och därifrån genom patterson maker.)

På något sätt så ska jag nog införskaffa mig en likvärdig tavla till min nya lägenhet. Det är sant, jag har blivit med lägenhet! En betydligt mindre lägenhet än vad jag har idag. Så ett problem är att kunna få plats med alla mina möbler. Men det ska nog ordna sig i slutändan. Mitt i alla mina studier så skall det börjas och flyttpackas. Ett nytt och spännande äventyr ska snart påbörjas. Känns som att detta år tjugohundraelva blir ett minst sagt minnesvärt år. Livet har sina vändningar, som man säger. Och därav den vackra texten i denna underbart fina bild. "Sometimes on the way to the dream, you get lost and find a better one" Och det är precis vad jag har gjort. Min dröm att en gång bli barnmorska är numera utbytt emot att få bli en riktigt bra lärare. Det är ganska fantastiskt det här med livet. Att ena stunden vandrar man en väg, hittar ett sidospår och går på helt okända marker. Vilket jag gör i detta nu. Och det är otroligt spännande! När jag ändå är i gång och vimsar runt i min rosa skimriga värld så kan jag ju meddela att jag också har blivit godkänd på min hemtenta som jag skrev för drygt två veckor sedan. Min lycka är total, förtillfället. Det väntar tre tentor innan julafton stundar. Så det gäller att hålla igång och verkligen gå inför vad man pysslar med, annars kan det gå lite galet. Men det känns enormt stort att klara av det första farthindret så att säga. Nu vet jag ju att jag har lärt mig något som jag förhoppningsvis kommer ha användning utav i mitt yrke som lärare!

Nog med konstigheter. Nu är det dags och säga godnatt.

torsdag, september 29, 2011

Klump i magen-deluxe

I morgon är det den tolfte dagen. Dagen med stort D. Dagen för resultat av hemtentan. Frågan är bara om man blir godkänd på den eller inte.. Det värsta är att, om jag inte ser något när jag loggar in på studentportalen i morgon - så är jag inte godkänd. Det skulle kännas fruktansvärt. Att kugga redan på första tentan.

Men.. Ännu vet jag inget. Förutom att andra grupper redan fått sitt svar och många av dom har blivit godkända. (överhörde att en random kvinna fått VG på uppgiften, man bah fuck(!) jag vill med ha mitt resultat.. nu!)

Jag håller tummar och tår för ett godkänd. Ett godkänt. Bara ett godkänt! Snälla snälla snälla.. Oh crap. Kommer sova som en jäkla kratta i natt. Äh, godnatt.

onsdag, september 28, 2011

Nu har jag gjort mycket av det jag skulle ha gjort. Och lite av det jag inte skulle ha gjort.

Lite har jag gjort, som jag skulle. Lite har jag gjort som jag inte skulle ha gjort. Och lite har jag helt enkelt inte alls gjort.

Men jag har skickat iväg overall och sko-paketen så den delen är nu klar. Sen har jag scannat och skickat iväg en blankett angående utdrag ur belastningsregistret. Så sen med den så det inte är klokt. Kommer ta ungefär fem dagar innan registrering och jag går ut på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) vecka 41. Men egentligen behöver jag lappen i morgon. Allt får inte plats i huvudet!

Sen har jag diskuterat med Jeanette om våra förlossningar i telefon. Det slutade med att vi satt och jämförde våra förlossnings-journaler över telefon också. Otroligt intressant. Och dessvärre så saknar jag vården lite. Och drömmen om att bli barnmorska.. Men äh. Drömmar är till för att ändras! Säger vi.

Något jag inte hunnit är att ha läst kapitel 9 och gjort en mindmap. Men jag är totalt slut och jag får helt enkelt improvisera i morgon. Dåligt? Ja. Men ibland får man liksom andas också. Nästa vecka ska jag börja med "veckoplanering" och skriva ned min studietid. 40 sidor om dagen och effektivt ska det bli. Just ja, på lördag ska jag på visning av lägenhet. Det går framåt!

måndag, september 26, 2011

Ikväll slår det till, om att få vara tacksam men ändå ledsen.

Jag kan känna att jag är tillfreds med mycket som har hänt och händer i mitt liv. Jag kan se att motgångar ger framgångar och att vägar förgrenar sig ju längre man kommer. Man präglas av vad man gått igenom tidigare och det är dessa saker som gör en starkare inför nya utmaningar. Jag är otroligt nöjd över att ha gått klart min gymnasietid och att jag nu har börjat studera till lärare. Som jag förövrigt känner är så rätt!

Men, det tråkiga i kråksången är att man ibland känner sig otillräcklig. Jag är en bra förälder som vill mitt barn det bästa i hela världen. Det är inget konstigt. Men det gör mig ledsen att jag hela tiden måste förlita mig på att andra ställer upp för oss när det gäller. Som exempelvis i morgon, jag har seminarium mellan klockan tre och fem. Och av diverse anledningar så har jag ingen barnvakt. (eller snarare så att jag inte frågat någon) För att jag helt enkelt inte vill. Och för att en sådan sak får mig att känna mig så otroligt värdelös. Varför kan man ju då fråga sig och det har jag egentligen inget svar på. Men mitt resonemang är som så att det är jag som har valt och sätta ett barn till livet. Och att det faktiskt är jag som vill ta hand om henne. Jag vill inte att hon ska fara fram och tillbaka hej vilt varje dag. Jag önskar henne en trygghet under ett och samma tak och att vi besöker närstående och inte bara lämpar av för att jag ska göra något annat. Det är inte så att jag lämnar i väg henne för att springa på fest eller dylikt. Utan helt för att jag måste kunna få runt min ekonomi med att studera eller jobba eller vad det nu har varit fram tills idag.

Men det jag vill är att kunna få stå helt själv i detta. Med inslag ifrån hennes far. Jag vill inte vara beroende utav min mamma, mormor, farmor och alla möjliga andra underbara människor som faktiskt finns där och hjälper till när det behövs. Det är bara påfrestande och känna av att man själv inte räcker till. Jag styr inte över mitt schema på universitetet och jag kan inte ändra så mycket med flytta tiden till ett morgonpass än ett sent eftermiddags pass. Man får helt enkelt bara bita ihop och göra så gott man kan. Men som det ser ut nu så har jag inga möjligheter att kunna medverka under seminariet i morgon. Jag kan inte direkt kräva att barnet ska vara på förskolan fram till halv sju på kvällen. Det funkar liksom inte så.

Jag bara önskar att jag var en till. Så jag kunde räcka till i alla lägen.
Men jag antar att det inte är så mitt liv ska se ut för tillfället.
Det gör mig bara lite ledsen ibland, att känna sig otillräcklig.

Jobbigt är bara förnamnet ikväll.

Liten bambi med yvigt hår

Laddar med lite kaffe. Om en timme skall jag bege mig mot en föreläsning i Lkpg. Under den timmen ska jag gör mig i ordning och just nu finns det inte direkt ork till det. Det är måndag och jag är inte alls pepp på veckan, inte alls.

Nu får jag göra det jag ska. Annars blir jag sen.

söndag, september 25, 2011

Med dessa raringar


Gårdagens kväll var helt underbar! Vi mötte upp farbror Sam och tant Joakim och myste ner oss framför tvn och kollade på Bamse i Trollskogen. Det var första gången för Lilla Lady och träffa på tant Joakim. Skeptisk som hon är så avvaktade hon innan hon kom fram till att tanten inte alls var så farligt som hon trodde först. Dom blev riktigt bra kompisar! Vi myste vidare i min bil i plan på att leta upp något ätbart till den hungriga farbrorn. Efter en liten stund så kom Linnea och gjorde oss sällskap. Tanken var att vi skulle bege oss ut i kulturnatten i jakt på en festligt middag. Vi tänkte kanske lite fel.. Det var inte alls så lätt att ta sig in i Knäppingsborg för att få finmat. Vi försökte inte ens, så smockat med folk och mindre roligt med barnvagn. Så vi begav oss mot en Kina restaurang istället. Där vi fick vänta allt för länge på våran mat, men tillslut kom den. Lady var hur duktig som helst. Otålig, myror i brallan och sömngrus i ögonen. Men det gick. Det blev ju ganska sent för en liten fröken som inte alls är van vid stora folkmängder och sena tider på dygnet. Men jag tyckte hon var riktigt exemplarisk för att leka stadsunge för en dag. Efter en god middag så var det dags och åka hem. Men på vägen hem var det såklart barnvagnsrace som stod på schemat. Och farbror Sam var inte blyg på barnvagnen. Dom for runt som skållade råttor och jag och tant Joakim pratade strunt hela vägen hem.

Slutet gott, allting gott.
Otroligt fin kväll med ett otroligt fint sällskap! Detta vill vi ha mera av i framtiden!

Testar lyckan här..

Jag slog sönder min dotters sparuggla. Denna är inköpt på Åhléns. Har sökt efter denna både i Lkpg och i Nkpg men den finns inte i den färg som jag söker. Precis som på bilden, turkos med rosa prickar på huvudet och grön över magen. Nu drar jag till lite desperata metoder för att få fatt på en likadan återigen.

Om det är så att någon vänlig själ springer runt inne på Åhléns och hittar en identisk sparuggla som den på bild. Så kan ni ju ha i åtanke att jag mer än gärna frakt och hela baletten för att få den hit!

Tack på förhand.

torsdag, september 22, 2011

Greenpeace

Det är faktiskt så att jag är medlem i Greenpeace. Eftersom jag är rätt så miljöintresserad och inte riktigt kan förklara varför jag inte vill skänka pengar, så fick jag liksom gå med. För en femtio-lapp kan jag undvara för en bra sak. Och tack vara den femtio-lappen så får jag lite mail ibland om vad som händer och sker i världen och vad dom kämpar för. Tydligen häromdagen så gick H&M med på att avgifta sin klädproduktion innan 2o2o. Detta är alltså en detox-kampanj som pågår för att få en starkare kemikalieavgiftning i Kina. I och med detta så har även Nike, Adidias och Puma bestämt sig för att även dom avgifta sina produktioner.

Och det är väl klart, vi vill ju våra medmänniskor väl. Då människorna som bor ikring fabrikerna påverkas utav giftutsläppen. Och vi vill ju våran natur väl. Så det är ju en win-win situation.

Jag tycker personligen att det är otroligt strongt utav dessa fyra starka märken att äntligen sätta ner foten för människan & naturen. Jag sitter på läktaren och hejar på Greenpeace. Kanske du med borde göra?

onsdag, september 21, 2011

Detta blev en bättre dag.

Jo, men faktiskt. Inte behöver man vara bitter längre stunder nu för tiden! Har fått lite väsentligt gjort idag. Som köpa ny overall, mailat diverse, dammsugit sovrummet, bokat tandläkartid och fyndat på Röda Korset. Helt ärligt, jag har köpt mig fyra sjukt fina höstjackor för 260 kronor. Jag blir helt lyrisk när jag tänker på det. Fyra jackor, för 260 kronor! Frågan är då - behöver man verkligen fyra jackor? Egentligen inte. Men det var lite svårt och bara välja en. Dessutom måste man ju få leva ut i svängarna lite. Så jag tänkte mig fyra olika tillfällen och fyra olika jackor. Jag är i alla fall supernöjd med dom. Får kanske lägga upp en outfit bild med tillhörande ytterjacka kanske? Vem vet vad som händer och sker i framtiden.

Dessutom hann jag gå och säga upp min lägenhet. Så här i denna byn kommer jag bo fram till siste december. Sen är jag utflugen från min första riktiga lägenhet. Det roliga i kråksången är att jag ska komprimera 68 kvadratmeter till ett litet rum på cirkus 15 kvadratmeter. Det kommer nog bli en smärre utmaning måste jag ju säga. Men det kommer säkert bli bra. Det är ju bara tillfälligt i jakt på en annan två som är bättre planerad än denna och med bättre läge.

Vi får se vad som händer och sker helt enkelt. Lilla Lady hänger med mig i vilket fall som helst. Och långt far vi inte direkt heller. Men det blir ju förskole-byte och allt vad det innebär. Och speciellt den biten är jag lite nervös inför. Men det ska nog gå bra det med. Såsmåningom.

tisdag, september 20, 2011

Mitt liv är en enda röra!

Dyningar efter förkylningen har jag fortfarande. Sitter i ordentligt skulle man kunna säga. Lägenheten är förfallen, det är ingen ordning någonstans. Jag förstår inte hur det kunde gå från organiserat kaos till andra världskrig gånger tusen. Barnet och katterna verkar inte påverkas utav det.

Småsur är jag också över overallen som jag beställt kom hem idag. Självklart passade inte storlek 100 så nu måste jag fixa med och skicka tillbaks och beställa ny overall i 110. Sen fick jag hem alla skor jag beställt också. Och jag vet inte hur jag känner inför dom. Mina träningsskor var inte alls som jag tänkt mig, så dom åker tillbaks. Vinterskorna var riktigt tunga och klumpiga. Men alltså, no doubt att jag kommer hålla mig varm om fossarna i alla fall! Men osäker på om storleken är rätt.. Få känna efter i morgon. Skorna till damen verkar dock helt okej.

Så mina inköp blev inte alls som jag hade tänkt mig. Vilket gör mig lite småbitter som ni kanske märker. Morgondagen blir minst sagt lite extra styrig. Åh vad jag längtar efter en lugn stund där man bara kan vara sig själv. Sitta ner och inte känna massa "måsten" hugga en i ryggen.

Och som grädden på moset så har jag ju självklart försnillat mitt lägenhetskontrakt. Som jag behöver säga upp så snart som möjligt. Att saker aldrig tar slut! Ge mig 8 män som kan hjälpa mig med hushåll och diverse andra bra och ha saker.

Nej, det här blir jag inte mycket smartare utav. Tror jag tackar för mig.
signar ut / bitterfittan

måndag, september 19, 2011

En ovanlig grej som hände i torsdags



Inom loppet av en månad har min bil i två omgångar blivit "omhändertagen". Första gången var det ett inbrott med försök till tjuvkoppling. Och andra gången.. Ja, vad ska jag säga? Bilen hade tre hjul kvar när jag i all hast skulle fara till Förskolan. Jag var sjuk, överkänslig och stressad. Springer och lämnar dottern på Förskolan och går tillbaks till bilen då jag ringer min pappa och verkligen vrål-tjuter i telefon. "Dom har snott mitt bakdäck!" Inte varje dag man får säga det. Dessutom står det i tidningen idag och min mamma ringde och berättade om det. Hon skrattade förvisso åt det, vilket jag med gjorde. Men seriöst, VEM FAN SNOR ETT BAKDÄCK!?

En packad kappsäck

För tillfället så förbi ser jag röran som uppstått efter en veckas sjukhem. Det är saker överallt, dammigt överallt - ett totalt kaos. Timmarna på dygnet räcker inte till och inte heller energin som töms fortare än kvickt. Men jag tog mig tiden att sitta still en stund, för det hjälper inte mycket och flytta runt på mina saker. Jag fann mig drömmandes i bloggarnas sfär. Storslagna drömmar, önskningar och miljöombyte. Åh vad jag skulle vilja fara runt världen! Jag vill springa på museer, besöka slott, dricka kaffe i närheten av Eifeltornet, besöka små secondhand butiker och gå vilse, fast ändå inte, på bakgator mitt i en stor stad. Jag vill träffa människor och utbyta livserfarenhet och bli en del av något större. Jag vill hitta en perfekt klänning och gå på opera! Jag vill bläddra i gamla böcker och övervinna några gamla kärleksbrev. Jag vill fotografera, bli fotograferad och få alla leenden i en hög papper på mitt golv. Jag vill kunna gör om det, tusen gånger om, på bara en sekund.

lördag, september 17, 2011

Kurerande

Flickebarnet är utlånat till sin mormor & morfar. Dom skulle åka iväg på kalas och jag mår som jag förtjänar. Man blir inte frisk utav att gå på panodil och kaffe en hel vecka. Det känns som så, men det känns även som att det bara slår till hårdare efter ett tag. Idag mår jag som en kratta. Så det här blir en liten återhämtnings dag för min del när dom andra har roligt.

Jag tror dom får det riktigt roligt! Och nu tänker jag kurera mig i min säng. Så jag blir frisk någon gång.

fredag, september 16, 2011

Reflektion genom ett fönster på ett tåg.

På väg mot Norrköping efter en föreläsning. I den andra staden väntar mitt sällskap som jag längtar efter. Min bästa Sam. En efterlängtad fika ska torka alla mina tårar och blåsa bort all tyngd.

Ett kärt Norrköping.

torsdag, september 15, 2011

Den som väntar på något gott




















För första gången på tre veckor kom jag hem tidigare än beräknat. Jag hann till och med tanka bilen innan jag skulle hämta damen på förskolan. Jag överhörde "barngympa" på vägen dit och blev lite nyfiken över när den skulle äga rum. Och jo, 17.20 stod det på en lapp vid badhuset. Klockan var då 17.10 och är det något min dam älskar så är det den här barngympan.

Vi gick dit och den första hon möter är en kär vän ifrån förskolan. En flicka som numera inte går kvar då hon börjat på 5-års gruppen nu till hösten. Dom höll varandra i handen och sprang runt som bara små barn kan.

Det var uppvärmning och lekar. Och självklart när passet är slut och alla barn går hem blir min unge ledsen och vill ha mera gympa. Men jag hoppas vi hinner det nästa torsdag.

Man blir tillfreds med vardagen när man kan få lite kvalitets tid med sitt barn. Även om vi inte har umgåtts under tiden som hon var på sin gympa så var det ändå något som var ämnat till henne. Att jag hittade tiden att ge henne det. Dels det som gör så ont i mig, att jag inte har den tiden på regelbunden basis. Men jag hoppas att med tiden så kommer tillfällen som dessa att ges återigen och jag kan få hitta på något roligt med min lilla lady.

onsdag, september 14, 2011

Och så kilar vi vidare med nästa ämne..




















Utbildningsvetenskaplig kärna kurs 2
Utveckling och lärande

Hemtentan för Allmändidaktik är mailad och skickad. Nu får jag helt enkelt be till högre makter om ett godkänt då jag spenderat mina sista dagar i en förkylnings dimma. Självklart tror jag alltid att "den här, den här(!)förkylningen kommer bli min död". Självklart inte. För det tror jag ju varje gång. Min mor skrattar bara åt mig numera när jag skriker i panik i telefonen att jag kommer dö. Av en förkylning. Känslig? Mycket möjligt.

Har levt på kaffe, panodil och KanJang sen i måndag. I morgon bättrar vi på med kaffe, panodil, Berocca & KanJang. Heldag med föreläsningar också. Kan det bli bättre?

söndag, september 11, 2011

Dagens läxa


Och vad lär vi oss utav detta? Jo, att det är en bra sak och läsa det som skall läsas i tid. Och att man får ge hundra gånger mer än vad man brukar för att få en bild av vad man håller på med. Och det är också en bra sak. Att veta vad, hur och varför.

Vad; hemtenta
Hur; under minimalt med tid
Varför; roligast så.



Så till nästa kurs ska jag läsa det som ska läsas dagen jag får uppgiften. För det tar tid. Det ska inte bara skummas igenom. (sånt är jag dock duktig på!) Sen ska jag lära mig och behärska tiden också. Räkna hur mycket jag kan göra per dag etc.

Någon jävla "drop-out" är jag då inte.
Jag kom, jag såg, jag segrade!
Eller ja, jag försöker..

Just ja!
Om någon får lusten att följa mig på Instagram får gärna göra det.
Bara söka efter Mikeeila.

Dom kallar det; hemtenta

Jag sitter två sekunder och går vidare.. Går tillbaka sätter mig ner, flyttar om papprena, stryker under något och går vidare.. Tar med mig en bok och bläddrar lite på måfå. Jag har läs och skrivkramp. Trots att jag bara har skissat upp vad jag ska göra. Jag hinkar kaffe och räknar timmar.

Är det en mentalblockning eller är jag inte universitetsmaterial?
Lite blandat med ångest och panik dessutom. Härligt.

torsdag, september 08, 2011

Nämen titt på tusan!


Dra mig baklänges.. Är det mig dom kommer ifrån? Inte riktigt tänkt över vart lillflickans korkskruvar kommer ifrån. Visst att jag är medveten om att jag har "vågigt" hår. Men korkskruvar har jag då inte märkt av. Eller ja, babyhåret förvisso men inte håret i stort.

Alltså så kan jag dra slutsatsen att Nicolines korkskruvs-lockiga hårt kommer ifrån mig.

Jag duschade som sagt i morse, hade i platt-serum och blåste det lite snabbt innan jag for till bussen. På tåget märker jag att en slinga är lite halvskum. Vilket var en ordentlig lock och inte "halvskum". Roliga fynd man kan göra på ett tåg!


Dagen med stort D

Idag får jag min första hemtenta. Jag är nervös och halvt ont i magen. Måste prioritera en dusch framför slapp med kaffemuggen. Det blir en resa mot Linköping idag, efter en hemstudie dag igår.
Sa jag att jag är nervös? Anledningen till min nervositet är att jag inte ligger i fas med min läsning. Men jag har sex dagar på mig. Sex dagar hemtenta och barnfri helg.

Det ska fan gå. Det måste gå!

tisdag, september 06, 2011

Avklädd känsla infinner sig

Jag såg en film. Och den filmen fick mig att känna. Jag ligger inte dubbelvikt och gråter själen ur mig. Jag slår inte saker sönder och samman. Det är mer en uppenbarelse. En känsla, en tomhets känsla, ett vakuum. En del utav hjärtat som jag knappt vid rör, vid känner. Något som existerar fast å andra sidan inte gör det. Något märkbart omärkbart. Förut kunde jag inte skriva eller prata om det utan att känna mig fylld av en känsla. När jag tänker på det nu för tiden, vilket jag sällan gör, så är det mest en tomhetskänsla. Som om det vore livlöst, dött. Det konstiga är att det är bestående och oförändrat. Men ibland återuppstår den brännande känslan inombords. Varför? Något jag alltid frågar mig. Händelser reflekteras i mitt dammiga arkiv av minnen. Genomgående, ord för ord, sekund för sekund.. Varför? Jag känner, jag ser, jag hör, jag förstår inte.. Varför? Alltid oförstående. Fast ändå förstående. Tom, men ändå uppfylld till bredden utav känslor. Varför? Jag skulle vilja slå honom gul och blå. Jag skulle vilja kasta ord i meningar som inte är förståndiga. Jag vill se, känna, ta avstånd och gå. Varför? Jag vill sätta ner foten och skrika "Nej! Du får inte.. Du får inte smyga dig inpå mig när jag är som minst förberedd och sätta min värld i kaos. Du får inte.. Du får inte tränga dig inpå mig och spela upp saker som är förgånget, förlegat. Du får inte vara här. Du får inte ta min tid min tankekraft. Du får inte.." Jag är påverkad, det är det minsta man kan säga. Jag minns när jag som minst behöver. Jag är medveten om vad som skett. Jag är medveten om att det är mitt fel. Men det gör mig ont att jag gjort någon annan ont. Det är den törnen som smärtar mest. Det tror jag. Men jag lever fortfarande, så det som inte dödar det härdar. "för resten av ditt liv" som Timbuktu sjunger. Tja, ingen direkt omöjlighet. Det är självvalt och accepterat. Men ibland får man lida.. Lida lite mer än vad man vanligtvis gör.

Det naiva i det hela är att jag fortfarande väntar på att han ska höra av sig.. Ni vet, som i film. En såndär skitfilm där allting är så självklart i slutet. Dom är ifrån varandra och helt plötsligt från ingenstans, står han nedanför fönstret med en bergsprängare och spelar deras låt med stolthet och bara inväntar flickans entré till följd av öppna armar och ömma kyssar. Ja, inte för att det kommer hända. Men tanken är fin. Och bevisligen så vill jag uppenbarligen att han kommer tillbaks. Fungerar i teorin, men i praktiken är det något som aldrig någonsin kommer att ske. Men som dom säger, historien är menad att upprepa sig själv. Dock tänker jag aldrig ingå tvåsamhet. Den historien är inte menad att upprepa sig.

Det var ärligheten för idag. Avklätt. Naket. Brutalt.
En kvinnas brustna hjärta har talat.

måndag, september 05, 2011

Om att ta sig tillbaka



Att flytt står på tablån är kanske inte så konstigt. Vem skulle föredra att pendla 7,6 mil varje dag mot att flytta sig 5 mil närmre? Ja, det är frågan.

Fått visning på en lägenhet i Skärblacka, där jag bodde som tonåring. Saken är dock den att det jag sökte var en fyra. Jag sökte den i stort sett "bara för att". Har intresse på en tvåa med och det återstår tills i morgon om jag kanske möjligtvis får visning på det också. Om jag ska vara ärligt.. Så hoppas jag på den!

Varje minut är guldvärt i mitt liv nu. Men det känns mer som att tiden rinner ur mina händer fortare än kvickt.

Jag önskar att jag vore två

& att timmarna på dygnet var fler.
& att orken var oändlig.
& att det fanns ett piller som klistrade in allt
man läste och drog slutsatser åt en.

.. men då vore ju livet lite för enkelt och så kan vi ju inte ha det

fredag, september 02, 2011

Och med detta säger vi godnatt.

Idag är mina små herrar lite högfärdiga.. Dom ligger i högläge på fotöljryggen.
Somliga har det bra.
Godnatt säger Boris, Otto och jag.

En födelsedags farmor och små äventyr


Jag är världens lyckligaste mor som fått ett sådant underbart barn. Jag slår vad om att hennes far är minst lika stolt över sin dotter som jag är. Denna bild är tagen då min gammel-farmor fyllde år. Vi var bjudna på lite smörgåstårta med tillhörande släkt på min morfars sida. Lilla fröken hade varit hos sin far den helgen och vi spenderade lördagen på Kolmården allesammans. Det var nytt, konstigt och ovant. Men vi gör oss bra som en i hop klistrad familj. För ladys del så tyckte hon nog att det var roligt att han både mamma och pappa i närheten under ett halvt dygn. Men på söndagen kom hon hem och vi gick på kalas. Min farmor är dement men man såg att det glittrade till lite i hennes ögon när Nicoline kom dit. Hon är så lik mig när jag var liten och jag tror att det hjälpte henne lite att se någon som varit delaktig med under uppväxten. Hon och min gammelfarfar var mycket delaktiga i och ta hand om mig när jag var liten. Men det mest fantastiska med den dagen var att jag bad Nicoline att sjunga Blinka lilla stjärna för farmor Birgit som en liten födelsedagspresent. Och hon började sjunga. Hon sjöng så fint så jag blev alldeles varm i kroppen. Hela min farmor började glittra och hon sjöng med. I slutet av visan blev det alldeles knäpp tyst i salen där vi satt och alla förundrades över att flickebarnet kunde sjunga så fint. Sen sjöng hon hela imse vimse spindel för farmor Birgit också. Och jag såg på farmor att hon verkligen tyckte om den lilla sångstuden som fröken bjöd på. Även då var det alldeles tyst i salen och alla lyssnade på när min treåring tog ton. Det var helt magiskt. Hon fick till och med applåder utav alla i rummet. Hon är så otroligt begåvad! Och jag hoppas att det är något hon inte släpper taget om, för hon är så fantastiskt duktig. Lite har hon ju och brås på då hela familjen på hennes fars sida är musikaliska och även på min pappas sida är vi musikaliska. Jag är väl lite musikalisk jag också kanske, men inte riktigt fullt så utvecklad om man säger så.

Men det var ett magiskt ögonblick. Och jag är så stolt! Att hon vågade sjunga med vetskap om att tio andra människor lyssnade på henne. Som mer eller mindre är halvt okända i hennes värld. Men som dom säger på förskolan, hon ställer sig mer än gärna upp i ringer när det är sångstund och sjunger helt solo.

Min vackra och underbara Nicoline.
Lyckligt lottad är jag över att få älska dig i all oändlighet.

Bohemia

Seriöst, hur läcker är inte denna axelremsväska då?!
880 kronor på Bohemia.
(skriver upp på önskelistan)


"Det är okej att känna"


Detta tog hårt. Jag kände och tårarna föll..
Dela vidare.. Så att någon mer ser den.

torsdag, september 01, 2011

Sitter på tåget till norrköping. Känns lite sådär att man offrar fyra timmar i resväg för två timmar diskussion. Men det är så mitt liv ser ut numera. Blir en jäkla massa läxläsning när jag kommer hem. När jag nu kommer hem...

onsdag, augusti 24, 2011

Tredje dagen som lärarstuderande

Jag har en sissodär 50 sidor att plöja igenom fram tills i morgon. Då jag faktiskt ska "kunna" vad jag läst om. Mitt spännande ämne är då, didaktik. Och fråga inte vad det innebär - för det kan jag inte riktigt svara på än. Eller ja, mitt hum om det är att det har med skolans struktur, lärande och elevers uppfattning om saker. Typ? Idag hade jag även min första föreläsning som lärarstudent. Jag tror ärligt att universitet ger en vuxenpoäng. Om inte, så inför jag det nu. Det är vuxenpoäng och studera/studerat vid universitetet!

Nej, plugga var det ja. Didaktik. Vill ni veta mer får ni googla.
En annan ska ta och försöka lära sig något utav den tunga akademiska svenskan som den är skriven på. Men om jag ska vara helt ärligt, så är det ganska spännande att läsa!
På återseende.

söndag, augusti 21, 2011

Det är lite för mycket på för kort tid. Orolighets-nivån slår genom taket snart.

Det ryms mycket känslor inom mig just nu. Det är otäckt och jag vill helst inte tänka på det för mycket. Helt enkelt för att det inte blir bättre om man tänker på det för mycket. Det är mycket med skolstart och annat som far i kring i huvudet. Jag försöker tänka positivt så gott det går, men oroligheten släpper inte. Men det kommer gå bra. Det vet jag!

onsdag, augusti 17, 2011

Kvällslektyr


Nervositeten börjar krypa sig inpå.
Och lacket på höger-tummen är redan avskavt.
Hur ska detta gå?!

Bo Kaspers Orkester - Dom tar dig ifrån mig

Kvällsunderhållning; måla naglarna.
Det positiva med att jobba med barn. Man får ha nagellack. Inga hygien restriktioner här inte!
Det blir grön-glittrigt. Ser halvmesigt ut just nu. Men jag ska måla på en gång till lite senare.

Fint som snus.

måndag, augusti 15, 2011

Inbrott i bilen, ynglingar med klåfingriga händer.

Jag gör inget annat än att jobbar. Numera på en förskola. Det är såå inte min grej.
I natt hade jag inbrott i min bil. Inget jag hade räknat med när jag skulle packa in barn och bege mig mot jobbet. En skruvmejsel hade dom kört i över och under förarhandtaget. Dragit ur alla sladdar under ratten och försökt tjuvstarta. Förbannade idioter som inte ser skillnad på mitt och deras! Den är mer eller mindre lagad nu. Förutom att mitt centrallås inte fungerar. Men jag hoppas det ska lösa sig när pappa pillat lite mer. Men det gör mig så ledsen. Det känns så personligt på något sätt. Att någon vill förstöra för mig. Det är elakt. Man har inte sönder någon annans bil med flit.

Är så otroligt trött.
Ska ta och slänga mig i säng.
Det har varit en allt utom trevlig början och avslut på denna dag.
Godnatt.

lördag, augusti 13, 2011

Ett mindre chocktillstånd.

Men jag blev antagen. Ja, antagen. Jag blev antagen till lärarutbildningen.
Jag kom in. Jag ska bli lärare!

Fan vad häftigt.
Jag är helt jävla vettskrämd. Men det känns riktigt kul!
Det här kommer bli bra. Riktigt jävla bra.

Långt i framtiden blir det alltså flytt till Linköping.
Men fram tills dess blir det pendling.

Jag är i chock.
Jag är förväntansfull.
Det kommer bli skitbra!

torsdag, augusti 11, 2011

En avskedspresent



Tack för vinet!
(Men jag hade mer än gärna mottagit en fast tjänst istället.)

onsdag, augusti 10, 2011

Kämpa för varenda unge



Åh! Den finns i rosa!
Jag blev lite kär.

När den kommer in i lager blir det att klicka hem den. 120 kronor är inga stora pengar, men pengar som gör skillnad. Dessutom kan jag spara lite på min gröna tygväska med samma tryck. Som jag förövrigt har som handväska. Superbra väska! Man får plats med en kattunge i den. Jag vet, jag har testat!

Lillebror Boris


Lillebror Boris var på äventyr idag när jag var och jobbade. Jag missbedömde storeken på lillebrors huvud så han kunde slinka ut genom fönster-glipan och funderade i busken nedanför. Tur för oss att vi inte har så långt ner ifrån fönstret till marken. Min yngsta lillebror hittade honom framför busken och tog honom med sig hem. Enligt honom så tyckte hans kompisar att dom skulle lämna Boris i buskarna. Trots att det var några timmar kvar tills jag slutade jobba. Tonårspojkar, arroganta jävlar.

I vilket fall som helst. Han är trygg och omhändertagen. Inga skador, utan hel och fin. I detta nu ligger storebror och lillebror och kramas. (eller ja, brottas i hallen snarare) I morgon kommer jag ha stängda fönster i lägenheten. Så varken storebror Otto eller lillebror Boris smiter ut.

Hur man söker jobb

Det är frågan.
Hur söker man jobb när det inte finns några?

Bra fråga kräver bra svar. Någon?

Avfrostning av frys.


Före & Efter.

Jag mindes att jag läst i tidningen om en isbjörn som hade ätit upp en tonåring genom ett tält. Inte vill jag ha en isbjörn boendes hemma hos mig då inte. Nej, det blev att avfrosta frysen istället. Nu får jag ha mig själv, mitt barn och mina katter i fred.

måndag, augusti 08, 2011

Studier

Jag loggade in på studera.nu och ser vad som är aktuellt med mina ansökningar.
Det står "handläggning pågår".
Jag är fundersam. Vad innebär det? Att dom går igenom min ansökan nu?
Finns det platser kvar? Eller?
Fundersam var ordet.
Sen står det ju självklart "Obs! Sent anmält sökalternativ, ännu ej behandlat."
Vadå förvirrande.

Röda korset - Vaxkupan

Ibland hittar man lite finheter som får slå följe med mig hem. Finheter för 80 svenska riksdaler. Vackert vackert. Älskar karotter i färglada färger med vackra mönster! Hittade en liten plåtburk som var blommönstrad i senapsgult och brunt. Men för sextio kronor kände jag att det inte alls var något fynd. Trots att den var så fin. Så jag nöjde mig med dessa ting istället. Barnet fick sig en ful rosa plast delfin som hade plåster på huvudet. Den badade hon med i fontänen i Valdemarsvik. Inget fel på den delfinen, den flöt som den skulle och var inte alls "felhängd" åt något håll. Som ankorna vi har hemma. Dom flyter på tre-kvart-ån'-halv.

Välkommna isbjörnar!

ko

Klimatet är perfekt.
Och det finns mer mat här än på Antarktis.

Snart flyttar isbjörnarna in, det kan jag slå mig i backen på!

Bara dom inte äter upp mina katter..

söndag, augusti 07, 2011

Vi bestämde oss för att ta en promenad - i Stockholm.







Eller närmare bestämt, vi tog en promenad i Pride-Paraden. Jag, Nicoline & Per.
Vi gick med Noaks Ark, som stöd för alla HIV positiva barn, ungdomar och vuxna i världen!
Det var jätte roligt och medverka i paraden. Förut har jag bara tittat på, men det är en helt annan grej och gå med. Vi hade Stolta föräldrar till homo, bi och transbarn som gick bakom oss. Så himla fint med så mycket kärlek som dom föräldrarna hade med sig i paraden!
Nicoline sov hela paraden, med öronproppar och med min regnjacka över sig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...