tisdag, november 16, 2010

Ett tim-vikariat inom vården kan jämföras med ett onenightstand.

Ett samtal, en avsikt, en utsatt dag och tid. Man lägger på sig den bästa sidan mänskligheten någonsin skådat. Dagen kommer och man träffas, alltid en ny första gång. Man småpratar och regler sätts upp. Specifikt arbete inom vissa ramar, kliv inte utanför. Man hoppar in som ingenting. Det är inte någons första gång. Nyckelordet är tillfredsställelse. Visa vad du går för. Visa allt du kan och ännu mer. Håll humöret uppe och le. Gå därifrån nöjd och glad. Dom verkar nöjda med mitt arbete. Känslan är omättad. Han kommer ringa.

Man väntar ivrigt på att telefonen ska ringa. Det går flera dagar och man inser att det kanske inte var mer värt än så. Ett behov vid ett tillfälle. Inget mer, bara ett par intensiva timmar. Men man hoppas och man väntar. Kanske kanske kanske?

Just därför är ett tim-vikariat inom vården likvärdigt med ett engångsligg. För ordet tillfälligt är inte det man vill ha i det långa loppet. Att strö-jobba och att strö-ligga är inte ultimat. Att vikariera en dag inom äldrevården signalerar "ge mig fast anställning". Att engångsligga är som att säga "behåll mig lite längre än bara för en kväll". Tillfälligt är ordet som inte ingår i vårat levnadsideal, inte i mitt i varje fall.

Däremot, en skillnad är att man tjänar pengar som tim-vikarie.

1 kommentar:

Anonym sa...

Muse - Ruled By Secrecy

Lyssna gärna.. Kramar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...