måndag, november 22, 2010

Ett klick ifrån en tågbiljett

Jag funderar i ärlighetens namn på att sätta mig på ett tåg och sätta destinationen emot Hässleholm. Samtidigt som jag tänker på det så får jag en känning av att jag har gått och blivit totalt galen. Eller värre än galen, vilket ord som helst som beskriver en person som helt väck i huvudet. Mina tankar spinner i en oerhörd takt och jag har svårt och få grepp om verkligheten. Svårt att få grepp om hur mitt tänk bör vara till vardags. I vaket tillstånd återupplever jag minnen som tillhör dåtid. I sömn drömmer jag mardrömmar om hemska scenarion som jag ber till gud att dom aldrig kommer inträffa. Drömmar om att allting får ett slut och ord förblir osagda. Känslor förblir outredda. En större skuld än vad från början var. Jag behöver ställa mig ansikte mot ansikte med Hässleholm och avsluta det som hände för två år sedan. Jag behöver knyta mina trådar och acceptera det faktum som fortfarande kvarstår. Men jag behöver hjälp på vägen. Frågan är om man vågar ta steget, eller om man ska gömma sig i skugga en stund till? Min själ är nästintill uppäten och jag vet inte hur länge till jag orkar bära detta. Jag måste få sätta punkt, men jag kan inte göra det själv.

1 kommentar:

Corinne sa...

Ska du till Hässleholm Michaela, isf tycker jag att du gör rätt! :) Man måste vara lite galen, men sen kanske du ändå känner att ett och annat kapitel är avslutat, eller kanske t.om. att ett nytt kapitel startar :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...