söndag, oktober 10, 2010

Om min blogg

Det är ganska uppenbart att man inte riktigt kan skriva om vad som helst i en blogg. Rättelse, man bör inte skriva om vad som helst. Speciellt inte om bloggen har ett ansikte utåt. Dvs, jag bedriver en blogg som jag ser som ett öppet anteckningsblock. Den har ett ansikte utåt för jag har bilder och skriver om personliga saker. Jag har också en tendens att få en liten bisak till att låta som ett världsproblem.

Helt enkelt, ni som läser min blogg och verkligen känner mig. Vet att man tar hälften av det jag skriver med en nypa salt. För att dra saker över gränsen, förstora upp & förvärra - är lite vad jag gör. Om man ser det såhär, det jag skriver i text är i dess renaste form, typ som sprit. Det går an, men för mycket av det gör att man inte mår sådär tiptop efter ett tag. Det är jag - i skrift.

Men annars är jag som en stadig jägermeister. Stabil och sätter sig på rätta stället! Skämt och sido. Man bör inte ta det jag skriver gravallvarligt. Klart jag är bitter i min text. Men jag har fastnat lite för de. Det är ganska underhållande och vara en bitter brudjävel istället för en rosa tiptop brud. Jag kan vara rosa och tiptop! Ibland lägger jag den sidan till även härinne. Men min blogg är en ventil. Här får jag förstora saker, här får jag brusa upp, här får jag vara så jävla förnedrande löjlig att man börjar undra vad jag det är för fel på mig. Som sagt, min text är känslor i sin renaste form, förstorat, draget över gränsen och förvärrat till max.

Skriver jag inte om det på det sättet som jag behöver. Så blir mitt vardagsliv så mycket mer bekymrat. Och det tänker jag inte ta. Därför tänker jag fortsätta att skriva som jag gör. Även om folk frågar "hur mår du egentligen?" och tycker att min livssituation som singel inte är lätt. Jag menar, jag trivs med mitt liv! Det är inget snack om den saken. Jag är bara en dramaqueen.

Gör som mina vänner och ta det jag skriver med en nypa salt. Det är det enda råd jag kan ge. För jag tänker inte sluta skriva om det som tynger mig och berör mig på olika sätt.

Tack!

1 kommentar:

åsakindahl sa...

Men pullan. eftersom jag vet hur du är så tar man de med ro när du skriver. men de är fasen underbart att läsa din blogg. både underhållande och lite sorgen. :D

men fort, så blir vi alla glada. ialf jag,

Kraaaam

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...