söndag, oktober 31, 2010

Söndag

En tös sover i sin säng, en katt-pojke sover på fönsterbläcket och en ung kvinna sitter framför datorn. Det är såhär våra kvällar brukar se ut, inte allt för livat. Om man inte ska tillkännage musiken som spelas. Just nu är det Muse - Resistance som spelas. Jag bestämde mig för länge sedan att jag inte alls gillade Muse och att jag aldrig skulle göra det heller. Nu sitter jag lite halvt irriterad över att jag tilltalas extremt mycket utav musiken i sig och texterna.

Just den här delen av mitt liv är inte den bästa delen i mitt liv. Man måste få ha sådana tider också. Efter regn kommer solsken sägs det, så här sitter jag, och väntar solsken när vi har återgått till vintertid. Ja, någon dag kommer nog solsken. Fast när jag tänkte efter så kom jag fram till att det inte är så pjåkigt i planeringen i alla fall. Det är inte så att jag räknat med att bli klar med kursen till jul. För enligt min planering så ska jag ha ett godkänt i kursen till sommaren. Alltså, så kan jag lägga ner det här med stress och gud vet vad jag håller på med och ta det som det kommer. Behöver då inte gräva ner mig och vara ledsen över att jag är så slötänkt och helt världelös, medvetslös och misslyckad över att jag inte hinner. För jag hinner. Jag har fram till sommaren på mig. Jag kommer klara det.

Annars är det nog bara Försörjningsstöds grejen som hemsöker mig. Jag tycker det är jobbigt och bara tänka på. Jag började nästan gråta tre gånger jag var där på möte. Men hon tyckte jag var målmedveten och hade ordentligt med drivkraft. Det kan du slå dig i backen på att jag har(!) tänkte jag då tyst för mig själv. Sen förklarade jag att jag verkligen inte ville vara där och började nästan tjuta. Hon förstod de. Och då förklarade jag att jag verkligen inte, inte inte inte inte, ville vara där. Hon förstod de också. Sen förklarade hon att jag kunde få avslag på min ansökan. Sen dess så har jag helt enkelt inte varit mig själv. Livet är underbart. Jag är underbar. Min dotter är underbar. (nu kommer hjärnspökena fram och säger att soc kommer sno min unge..) Osäkerhets-moln, jag hatar de.

Ge mig en axel att få vara svag emot. Jag är i behov av det. Låt mig få gå sönder i kanterna och låt mig få visa att jag är människa jag med. Orkar inte vara arg mer. Vill inte gå runt med känslorna utanför kroppen och ta illa vid mig vid minsta lilla sak som inte ens berör mig. Karlssons klister och tejp funkar inte hur länge som helst. Jag måste få gå sönder.. Utan att bli ifrågasatt..

lördag, oktober 30, 2010

Nons

Är så innerligt trött att jag skulle kunna falla rakt på tangentbordet och somna som en prinsessa just nu. Men det ska jag nog inte göra, tror jag i alla fall. Gjort vad jag kunnat för att beta av min långa lista. Däremot har jag nog inte kommit så värst långt med den.. Tur det är en dag i morgon med! Med underbara hushållssysslor. Great.

Det värsta just nu är att jag faktiskt måste duscha och bädda sängen. Nae, jag tar nog tangentbordet. Det är skapligt inbjudande just nu.

Lista

  • Sortering av tvätt
  • Spring till Ica
  • Matlagning
  • Diska
  • Plocka undan
  • Dammsuga (ev. skura golv)
  • Tvättstugan
  • Matlagning
  • Tvättstugan
  • Upp plock av kläder.

Mitt liv är helt awesome på helgerna. Idag är det Halloween fest för samtliga kan jag tro. Men inte på Skolvägen i Gusum. Jag kollade skräckfilm igår, så den delen är klar. Nu är det bara uppackning av min Halloween inspirerade te-set och sen ska det göras Te för hela slanten och tändas ljus. (mitt i natten eller nåt, som ni ser har jag en skaplig to do-lista)

fredag, oktober 29, 2010



Här har vi den berömda avkomman och hennes nya overall.
Sötungen själv.

torsdag, oktober 28, 2010

Sting

Visste ni att getingarna fortfarande lever? Jo, det gör dom. Såhär i slutet av oktober. Dom, eller ja, en geting, tycks missuppfattat livets mening på nåt vänster. I vilket fall som helst så skulle jag lämna av Nico på Förskolan. Varv en en annan dagis-unge påpekar att det är en geting vid grinden. Hur, vet jag inte, men getingen tycks ha gosat sig mellan mig och Nico när jag bar henne och på nåt vänster så stack getingen Nico på kinden, straxt vid örat. En geting stack mitt barn! I OKTOBER!

Det blev ingen Förskola för den lilla damen. Hon blev hur ledsen som helst. Så vi åkte hem till mormor istället och baddade med Treo och satte Lejonkungen-plåster och åt bullar. Jag är lugn, när det händer saker. Men just geting-stick kunde jag inte riktigt fixa. Så jag var helt yr. Halva ansiktet typ svullnad och hon blev rödflammig och jag trodde hon skulle dö. (efter Treo och annan salva så gick allt ner.. men ändå, känslan, nej fy sjutton..) Efter en timme ungefär så åkte vi vidare mot staden. Men ungen överlevde och mamma lugnade mig med att barn oftast inte reagerar på första sticket. Jag har dock aldrig blivit getingstucken. Så jag visste ju inte hur de kändes eller vad jag skulle göra? Tur att andra har koll ibland.

Vinteroverall x2

"Hej.. Jag ville bara påpeka vilken dålig mamma du är som klär din unge i en overall ifrån Ica Maxi!" - Turen hade jag på min sida och hon var inte alls så seriös som hon lät. Underbart med vänner som kan slå om en sak och göra den rolig. Tack Jeanette!

Nu besitter ugnen i alla fall en Didriksson overall. Fast inte den som jag la in som bild, utan det blev någon annan modell som går i lila och mörkt lila. (min unge klär sig så sjukt bra i lila!) Overallen var som handen i handsken och den fick allt följa med oss hem. Så nu har hon en ordentlig overall. Så nu kan prydhetens gudinnor ifrån Familjeliv andas lugnt och stillsamt. Jag menar, hur snyggt är de för en nybörjar-mamma i 40-års åldern och få en hjärtattack för att en ung mamma gör lite som hon vill? Näe, vi ska värna om våra äldre! Amen till det.

Skämt å sido. Ungen fick även tre par skor och vad dom gick på ihop är en summa som jag inte ens vågar plussa ihop. Så det lägger vi åt sidan. Men de skulle då vara fan om ungfan fick för sig att frysa om fötterna nu. Då blir modern i hushållet GALEN. Med stora bokstäver, såklart. Förövrigt så älskar jag allt som innefattar trotsbarn. För att sätta in er i ett perspektiv på saken, tänk då såhär. Den där irriterande mamman och den skrikande skitungen som ligger på golvet på Stadium. Det är jag och min dotter. Konstigt nog så är hon inte sådär hemma? Det är väldigt konstigt. Men det är väl för att det är så himlans mycket att utforska när man springer inne på ett stort köpcentra. I vilket fall som helst, så överlevde jag. Och även ungen. Anledningen till att jag överlevde var att dom inte hade någon balkong inne på Ingelsta som jag kunde hoppa ifrån. Men ja, nu är vi i våra sinnesfulla bruk återigen. Så nu är det guld och gröna skogar!

Människor som inte tror på "trots" kan dra något gammalt över sig. Jag tänker skratta åt er när era barn är tillräckligt stora. Jag lovar, jag äter popcorn och skrattar åt er. Hah! Men trots går över, säger dom. Så det hoppas vi. Amen till det.

Vinteroverall

Det är ganska petigt när man är förälder. Inte för att man själv kanske tycker att allt är så himlans petigt, men andra föräldrar tycker väldigt mycket. Jag är en sådan person som är ganska lättpåverkad. Tänker inte efter särskilt mycket utan mest gå på känn. I vilket fall som helst så åkte jag dit, återigen. (genom Familjeliv! blir så trött på den sidan) För det är bara massa pekpinnar hit och dit, tester hit och dit och attityden "klär du inte ditt barn i PO.P som barn så kommer ditt barn bli mobbat!" - ungefär. Jag har inget emot Polarn och Pyret. Men det är bara det att Familjeliv är så äckligt hetsigt.

Så sitta på Familjeliv är inte bra för själen (läs: min själ). Ramlade in på diverse trådar och nu så måste jag helt enkelt köpa en ny overall till mitt barn. Inte kan hon springa runt i en overall ifrån Ica Maxi som hon blir dyngsur i. Nej, det går inte. Nu ska jag köpa mig en såndär Didriksson overall. För den är tydligen bäst i test till och med. En sån ska vi ha. Man vill ju inte att ungen ska bli blöt eller frysa.. (eller bli mobbat av dom andra dagisungarna..) Nae, jag ska köpa ny overall.


En sånhär. Inte vinnaren i "bäst i test"-grejen utan en liknande, lika bra tydligen.
(jag måste sluta sitta på Familjeliv!)

måndag, oktober 25, 2010

Chock

Jag blir fortfarande chockad i mellan åt när jag ser mig själv naken. Min kropp är sladdrig, hängig, randig, rutig - shackrutig. Ibland kan jag tänka tyst "vad fan har hänt?!".


Och då slår de mig, det där hände..


Finns inte mycket annat och göra än att tacka för dessa vackra ränder och allmänt hängig kropp. För en del av mig är så extremt förälskad i alla dessa defekter på min kropp att jag blir lite tårögd. Vilket fenomen. Bära barn och föda barn. Och just jag har gjort de. Det är bara mammor som gör sånt? Just ja, jag är en sådan. En mamma. Bland alla andra mammor. Galet!

söndag, oktober 24, 2010

Snygg? Varm? Flyende?

Vinterskor
Vinterjacka
Halsduk, mössa, vantar
Strumpor

Tänk att en inbiten vinterunge är så jäkla frusen av sig! Så orättvist att just jag måste vara född mitt i vinteryran. Jag är inte gjort för de. Jag fryser! Jag är en frusen jäkla människa. Dumma mamma och inte planera bättre. (sätter punkt för födelsedags-gnäll)

Jag måste i vilket fall som helst investera i nya vinterplagg. Tänker ha som mål att inte frysa denna vintern. Är det möjligt tro? Försöka hålla värmen och inte se ut som en tönt kanske. Eller, så slopar vi snyggheten och bara håller oss varma? Lutar mer åt det faktiskt. Eller! Så flyr vi till varmare breddgrader? Vi flyr va? Ja det gör vi. Nu ska jag packa mina väskor.

Den där Otto.


Jag knögglar papper och kattfan springer efter som en skållad råtta. Han är inte direkt förtjust i att jag varit borta i ett dygn. Det är en extremt uppmärksamhetssökande kissemiss just nu. Och sen gjorde det väldigt ont när han hoppar upp bakom mig på stolen och klättrar på min rygg.

Ja, knöggla papper och kasta iväg. Det är våran underhållning ikväll.

Tokigt

Helg blev de, som många gånger innan. En riktigt tokig helg som Nicoline skulle ha uttryckt det. Och det passar ganska bra in på denna helgen. I fredags ville jag gå på bio och till slut så kunde jag knyta ihop alla trådar och bege mig mot staden för att gå på bio. Hade också bio-sällskap iform av en snubbe som jag talat med ett tag med över nätet. Någon bio blev det inte i alla fall. Och ja, varför kan man ju då fråga sig? Jo, det blev ingen bio för att mitt sällskap fick för sig att låsa in sig på sitt jobb och fick sitta där utan passerkort tills företagets vaktbolag kom för att låsa upp åt honom. Så någon bio blev det inte alls för mig. Däremot blev det en riktigt kall kväll som ordnades upp av kaffe och falsk tosca kaka hos Isabell.

Såhär i efterhand är det ju ganska komiskt. Men jesus så kall jag var efter att ha väntat i 40 minuter. Ja, det var minsann en spännande situation jag var försatt i. Men han lovade att kompensera med en middag för den misslyckade träffen. Jag säger bara hummer och Cristal.

Där summerade vi min fredagskväll.
Lördagen var aningen lugn. Åkte iväg till Sam och vi gick på party tillsammans. Det var inte någon dum kväll faktiskt. Vid halv tre så satt vi fyra stycken på Sam's vardagsrumsgolv och käkade pizza. Talade strunt och kollade på en svartvit boxarfilm på 1:an. Det hade sin charm. Det var trevligt och återigen tokigt. Men det är så vi jobbar i Norrköping.

fredag, oktober 22, 2010

Bronx Tide/

Igår runt halv tolv kom det snö. Alltså, snö. Snö som i snö, kallt, blaskigt, halt och jävligt. Blir de en vinter som förra året så lär jag förfrysa -igen. Denna gången lär ju isbjörnarna definitivt invandra. Men då tänker jag såhär att man kanske måste rusta sig bättre mot den kommande vintern än vad man gjort tidigare. Jag är den typen som vägrat byta skor när de kommer snö. Raggisar och Converse funkar även fast det blir väldigt väldigt blött. Men efter förra vintern så har jag tänkt om. Jag måste ha andra skor. Så det är vad jag spanat på idag. Och jag blir lite småsugen på dessa Bronx: Tide.
999:- svenska kronor. Tjusiga som få! Lär ju inte ramla av jorden i alla fall (höhö)

torsdag, oktober 21, 2010

Mammas säng

Hon är så otroligt fantastisk. Hon, mest stort H. Min förstfödda. Mitt kärleksbarn.
Mitt hjärta.

Hon med stort H bestämde pappa-helg denna helg. Min förstfödda, är nu sjuk. Hon ligger i sin säng och är halvt om halvt febrig, snorig och rosiga kinder. Hon ber mig att klappa henne och det gör jag. Till slut så ligger jag halvt om halvt på henne för att hon vill ha mig nära. Jag viskar ömt att hon inte borde bli sjuk då hon ska åka till pappa i helgen. Att nämna pappa, är som att sätta guldkant på hela hennes värld. Febrig, snorig och med rosiga kinder så ler flickebarnet mot mig. Frågar henne om vi ska fråga om pappa kanske vill komma hit på lördag om hon fortfarande är sjuk. Och det vill hon. Frågade henne om vi skulle fråga pappa om han kanske vill sova över, och barnet ler med hela ansiktet fast med stängda ögon och hon svarar "a-ah!" i ren förtjusning och övertrötthet. Frågade henne vart pappa skulle sova då, i Nicolines säng kanske? "näääe" säger barnet och fnissar.. "pappa sova i mammas säng"

Hon är kvick i tankegångarna även om hon är sjuk. Fiffig är hon minsann också. För plats får man i mammas säng. Alla får plats i mammas säng, alla utom mamma. Och jag skulle mer än gärna låna ut min säng till våran dotters pappa. För barnet skulle verkligen uppskatta att ha sin pappa på "hemmaplan" även om hon tjatar om farmor och farfar och gud vet vad. Men vi får se hur det här artar sig. Men kry är hon inte flickebarnet. Men jag kan inte låta bli att småle åt hennes kommentar "pappa sova i mammas säng".

onsdag, oktober 20, 2010

Hand-pain

Jag smörjer händerna med IDOMIN salva, aka - barnrövs salva. MEN INGET FUNKAR! Händerna är ändå snustorra och gör ont så in i hundan. Torra knogar som självspricker kliar och svider. As grymt. Jag älskar mina händer!

(vart la ja tub-jäveln någonstans..?)

Samtal

Jag såg att det blev glad unge och hörde en glad pappa i andra änden av luren. När dom båda fick prata i telefon med varandra. Det blir en efterlängtad pappa-helg denna helg. Ungen kunde inte vara lyckligare och inte heller pappan.

Även om det är jobbigt för min del, så slår hjärtat lite hårdare när man ser dom ihop.

tisdag, oktober 19, 2010

Storhandling

Vi satsar på storhandling idag efter skolan. Börjar bli lite tomt i skåpen här hemma så det är dags för påfyllning. Tanken är att vi ska sällskapa med Isabell samtidigt så det kommer nog bli en riktigt trevlig eftermiddag. Nej, det är bara och förbereda så mycket som möjligt nu innan det är dags för Förskolan. Så är de bara och köra vidare när jag är klar med min matematik.


Bakgrundsljud just nu

Strumpverk

En trött mamma tyckte att dottern skulle underhålla sig själv en liten stund, medan mamman tog sovmorgon. Sa åt dottern att hon kunde ta på sig strumpor, varför vet jag inte, men hon brukar vara sysselsatt en stund innan hon skriker i ren frustration för att hon inte kan. Sådant skrik blev de inte idag.

Mötte upp tösen i hallen och skulle gå ut och göra välling. Så ser jag att hon faktiskt har strumpor på sig(!) Ett syskonpar strumpor. Och de var de inte igår. Då var de en av varje och hon fick bara på sig en själv innan hon kastade den andra på mig och krävde att jag skulle ta på henne den. Byta till ett syskonpar skulle hon absolut inte göra heller.

Åh, min stora fina flicka. Helt lyrisk på grund av ett par strumpor! Hur konstigt är inte de..

söndag, oktober 17, 2010

Hot

Nu har jag dötid och vet inte vad jag ska hitta på. Eller jag vet vad jag kan göra, men jag gör de inte. Det vore bra om jag gjorde de för jag skulle må tre gånger bättre om jag gjorde de. Men jag kommer inte överens med mig själv. Så då använder jag bloggen emot mig.

Michaela, rör på ditt feta arsle!
Rättelse: Rör på ditt SLAPPA arsle!

Wow, det där kändes inte bra.. Nu ska jag definitivt muttra vidare in i vardagsrummet och bättra på mitt slappa arsle med min träningsdvd. Min röv är inte som den en gång varit. Den är jävligt slapp, förslappad. Nu blir jag halvt gråtfärdig. Men PÅ'T BARRA!
(jag är så jävla ball för jag är ö-schött'ä)

21:27
Jag gjorde de! Och nu pulserar varenda liten jävla muskel, som jag inte visste att jag hade. Minns varför jag gör övningarna till den här dvd så sällan. Hah! Men nu ska det bli andra bullar.

Krimskrams och helvete!

Man är ju sådär jätte duktig till en början. Plockar i ordning och funderar sakta och eftertänksamt vad man vill behålla och vad man inte vill behålla. Efter det trehundrafemtioåttonde halsbandet så blev jag väldigt less på att dividera med mig själv om jag vill behålla de eller inte. Så det sluta med att man tog hela boxen med smycken, halsband och gud vet vad och bara tömde rätt i papperskorgen. Vad ska jag ha den skiten till liksom? Onödigt jävla krimskrams som jag aldrig använt och kommer aldrig att använda.

Jag är en flyttkartong mindre nu i alla fall. Två kvar. - suckar djupt!

But you cant stop nothing
If you got no control of the thoughts in your mind
That you kept in, you know

You dont know nothing
But you dont need to know
The wisdoms in the trees
Not the glass windows

You cant stop wishing
If you dont let go

But things that you find
And you lose, and you know
You keep on rolling
Put the moment on hold

The frames too bright
So put the blinds down low
I need this old train to breakdown
Oh please just let me please breakdown

Startar dagen med

Kaffe, mintchoklad och Jack Johnson - At Or With Me

"Are they laughing at or with me?
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, ooooh.
Why can't we just say what we mean?"

lördag, oktober 16, 2010


Fjärrutlösare är roligt att leka med. Men jag måste nog byta objekt att fota.
För det här blev ju inte direkt vackert, haha.

Äventyrsplan

Det börjar bli dags och göra sig i ordning. Ska åka till min morbror i Skärblacka för att försöka mig på lite matematik. Känns som att jag inte göra något annat än att oroar mig och försöker förstå vad de är jag håller på med i den kursen. Men nog om de. Vädret är ganska underbart idag. Baksidan av huset ligger i skugga fortfarande och det är frost omkring vartannat grässtrå. Löv dansar i luften och solen ligger uppe bland trädkronorna fortfarande. Väldigt vackert och uppfriskande kallt.

Nu ska vi börja göra oss i ordning.

fredag, oktober 15, 2010

ÄNTLIGEN

Lite medvind i allt jävla oväder! Arbetsförmedlingen ringde mig idag och berättade att jag ska fortsätta med MaB fram tills jag är beviljad att gå med i Ungdomsgarantin. Med andra ord så står Försörjningsstöd bakom Arbetsförmedlingen och jag kan utan problem fullfölja mina studier och inte behöva oroa mig över min inkomst. För att hela den biten kommer lösa sig! Och jag behöver inte oroa mig för att behöva söka jobb, för jag har gjort allt jag kunnat så jag får lägga ner energi och fokus på matten.

Det här är bland den tyngsta sten som LYFTS från mina axlar någonsin! Jag får fokusera och det finns människor som tror på att jag kommer klara de och som backar upp mig och mina framtidsplaner. Detta är en ända stor lättnad.. Bara de att jag får gå klart och att jag får fortsätta sikta mot min dröm. Helt jävla oslagbart i dagsläget.

(å andra sidan är försörjningsstöd kanske inte det häftigaste någonsin, men, det är under en så pass kort tid så det gör inget. plus att det är min enda lösning om jag ska kunna klara och läsa klart. & jag vill verkligen läsa klart och bli godkänd!)

Familjen Pyjamas

Familjen Pyjamas gör inte många knop såhär på morgonkvisten. Våran morgon har varit riktigt mysig. Jag har suttit i köket och druckit kaffe och bläddrat i min Family Living tidning. Barnet kollade på Tv och drack sin välling. Sen har hon lekt med mina ansiktsmask-fynd i fotöljen i sovrummet. Så snart är det dags att lämna flickebarnet på förskolan. Tjugo över tolv har jag min lektion och mattematik är det som jag ska underhålla mig med fram till halv fyra. Efter det ska jag och ungen åka hem till mina föräldrar som kom hem ifrån Värmland igår. Nicoline har pratat jätte länge om sin mormor och morfar. Så det är på tiden vi åker dit nu, när dom äntligen är hemma.

torsdag, oktober 14, 2010

Runt om och bort i kring

Varit väldigt effektiv såhär på kvällskvisten. Det har dammsugits och torkats golv. Köket är numera sanerat och brukbart för framtida middagar. Tvätten är insorterad också. Fast inte Nicolines kläder då hennes garderob är ovanför hennes säng och prinsessan sover gott. Så det ligger fint i högar i hallen istället. Kanske inte så fina högar i morgon bitti när Otto har dragit igång. Men det är inga svårigheter att vika om, så det går nog an. Hemmet ser numera "okej" ut. Inte helt klar ännu men det tar sig sin lilla tid och städa 68 kvm när man är ensamstående till en tvååring och en kattunge.

Men jag gillar livet ändå. Trots svårigheter och motvind. Någon gång borde det bli medvind, så det är bara och härda ut.

För hjärtats slag slår samman med Nicolines. Jag kunde inte fått en bättre unge än henne. Så underligt att hon legat i min mage och kallats för han och tilltalats som Tjippen. Tiden har gått fort sen jag fick reda på att jag väntade henne. Alldeles för fort. Men det är absolut min vackraste och ljuvligaste ljuspunkt i allt elände som varit. Tack mitt hjärta.

Från min blogg En bunt med tankar

Onsdagen den 6 februari 2008

"Kära Tjipps.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ha försatt dig i en bättre familjesituation än vad jag har gjort. Då du ännu inte är född, så lever du i mammas mage och lever på ömhet och kärlek. Jag vill bara förbereda dig på att världen inte är så simpel som den kanske verkar vara just nu. Att människor inte är som dom man kanske tror att dom är, just därför vill jag vara den första som berättar. Att du just för tillfället inte har någon famn som kallas pappa. Mamma vet att du finns där inne och vaggas till söms utav mammas steg i världen. Men jag vill ändå säga förlåt, jag vill säga förlåt redan nu. Innan du kommit och innan mamma kan känna av dina sparkar. Jag har väldigt dåligt samvete över att jag försatt dig i en sådan knepig situation där du inte har rått över något som hänt. Du är oskyldig och ska därför inte beskyllas för något som du inte har gjort. Redan nu ställer jag mig framför dig, fastän du är inom mig. För du är min skatt, du är mitt liv, du är hjärtat som slår brevid mitt. Inget utav detta är ditt fel, inget utav detta ska skyllas på dig. Mamma ställer sig framför, hellre att världen hatar mig än att dom bygger upp avsky gentemot dig. Det skulle mamma aldrig tillåta. Just nu när du ligger där inne och beundras av mammas styrka att orka med allting så kan världen tycka att det är fel utav mig att göra som jag har gjort. Men jag står för vad jag har gjort. Och jag skulle aldrig i hela mitt liv välja bort dig då du är en del utav mig och kommer alltid vara en del utav mig. Älskade Tjipps, jag ska stå vid din sida i alla framtid och det är endast dig jag kan lova evig kärlek. Jag ska ge dig ett kärleksfullt hem och en trygghet som ingen annan än jag som mamma till dig kan ge. Jag ska lära dig ta dina första steg ut i världen och jag ska lära dig att inget går och ta för givet. Jag ska lära dig att alla människor gör misstag och jag ska lära dig bortse ifrån dom och visa att de finns något värdefullt i alla människor. Jag ska visa dig vad kärlek innebär och jag ska visa att din pappa är en fin människa trots de saker han sagt just nu. Jag ska berätta godnatt-sagor för dig om hur mamma och pappa träffades och jag ska inte ljuga, jag kommer alltid vara dig ärlig och säga sanningen. Det min vän kan du lita på. Jag ska vara plattan du kan falla tillbaks på när du känner att världen inte följer med dig utan går emot dig. Jag ska finnas där för dig, förevigt. Men jag vill ändå vara den som berättar för dig först, att din pappa inte finns med just nu. Men din pappa kommer se dig om några dagar, då vi ska kika in i mammas mage och se hur du mår. Mamma önskar att allt är väl där inne och att ditt hjärta fortfarande tickar på lika starkt och vackert som när hon såg dig för första gången. Jag ville bara berätta att, vad som än händer. Så kommer alltid mamma vara här.

Vad som än sker, så kommer jag alltid vara din mamma och mitt hjärta kommer alltid slå brevid ditt."

onsdag, oktober 13, 2010

Förskoleförken

Min introduktion på förskolan gick också väldigt bra kan jag meddela. Jag tror nog att barnen tyckte jag var lite konstig. Vi skulle gå ut på gården med alla barnen och då är det en del styr med kläder. Det var bara och ta en unge och hoppas på att den kunde prata och hoppas på att man satte på rätt unge rätt kläder. Så fick man hejda ungar vid dörren som var på väg ut utan skor och kläder och då lät de "väntaväntavänta! du måste ha tröja och jacka.. och mössa och skor.. vad heter du? är det här dina kläder? okej, nu ska vi ha skor.. vad heter du? vet du vart dina skor är? är det här dina skor?" Efteråt fick man fråga personalen såhär "pojken med blå tröja med mörkblå ränder, heter han max*?". Jag klädde på rätt ungar med rätt kläder. Men det var en utmaning kan jag lova.



*max är ett påhittat namn.

Arbetsförmedlingen

Handläggaren tyckte inte alls som jag. Han tyckte inte alls att jag skulle avbryta MaB kursen för att jag inte har "råd" att gå klart. Vi dividerade hit och dit om diverse lösningar och efter att jag berättat hur, vad, när och varför jag måste läsa den här kursen så säger han "det är ju vattentätt! vad är det som hindrar dig?" Och jag blev lite förvånad och svarade "öh? pengar?". Han tyckte i alla fall att jag var mogen i mitt tänk och att mina planer inte alls var orimliga. (sen drog han liknelser med människor som vill plugga till kanin-massörer, därför var min plan rimlig). Han skulle i vilket fall prata med försörjningsstöd så får vi se vad det är som händer. Det är i vilket fall som helst bara tillfälligt. Året är i stort sett slut snart och även MaB kursen.

Men då återstår bara problemet med att jag ligger efter i matten. Jag måste komma i fas och det snabbt. Bör egentligen skriva ett prov på vårat senaste kapitel som vi gått igenom. Men, jag är inte riktigt klar med de kapitlet. Ska försöka få tag på min morbror och se om han kanske kan hjälpa mig. Annars känns det helt okej med den här situationen. Fick lite hopp om att det kanske är möjligt och bli klar med kursen som planerat. Om det hela inte går i kras pga att jag inte kommer i fas. Jag hoppas på det bästa, med båda delarna.

tisdag, oktober 12, 2010

Jag fann den!

Min iPod har varit försvunnen ett tag. Jag har letat lite som besatt efter den men inte hittat den. Likaså mina hörlurar. Men både iPod och Koss hörlurar har varit helt försvunna. Tills idag! Då jag letade efter något i bilen och fick ett infall och kolla i handsfacket. Och vad hittar man där? Jo, två kära vänner, min iPod och mina Koss hörlurar! Jag är en glad Michaela nu.

I detta nu ligger Otto bakom skärmen på laptopen och försöker pocka på min uppmärksamhet. Nu jagar han sin svans(?) Det är inte mycket plats därbakom heller kan jag ju säga. Men han är inte så stor förvisso. Rar är han, min Otto.

Vändning

Vilka vändningar man kan märka ibland. I morgon efter mitt möte på arbetsförmedlingen så ska jag på introduktion på en förskola i Norrköping. Väldigt nervös måste jag säga. Men det ska nog bli bra tror jag. Har lite funderingar vad de gäller skolan också, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Fast å andra sidan skulle det inte vara hela världen och ta upp den till våren istället. Jag dividerar hit och dit med mig själv. (och frugan såklart)

Jag är nervös inför morgondagen. Ja, mycket nervös.

Inget utanför ramarna

Det står tvätt & städ på schemat idag. Så underbart att vara sysselsatt hela tiden. Man slipper tänka utanför ramarna. Det bara går och tiden går. Mellan maskinerna springer vi upp och jag städar. Ungen och kattungen håller sig borta ifrån dammsugaren och då kan jag koncentrera mig på att dammsuga. Det är underbart, att göra saker som kopplar bort omvärlden.

För övrigt så har Otto slagit sönder min cupcake-prydnads-gömma-med-polly. Det blev bara tusen bitar utav den. Så i soppen med den! Tråkigt bara, det var en inflyttningspresent ifrån min mormor.

Sängproblem

Om vi ska sova alla tre i min säng - så måste jag byta till större säng. Konstigt nog så är det jag som inte får plats i min egna säng. En kattunge och en 2 åring tar väldigt stor plats. Och någon pygmé liten säng har jag inte. Den är ändå 105 men vi får helt enkelt inte plats. Vi behöver större, rymligare säng.

Hur gör man när alternativen är få?

Jag är inte bra på matte. Jag ligger efter i matten och jag fattar ingenting i stort sett. Min lärare har påpekat x antal gånger med kommentaren "du kan inte gångertabellen och ändå läser du matte b?". Jag är väl medveten om att jag inte kan den och jag blir ledsen så fort han påpekar de. Men jag har tänkt och klara de ändå, så drivkraft har jag haft såhär långt. Men, nu börjar de bli lite problematiskt. Jag känner att jag inte klarar av de. Och jag klarar av det mycket mindre med tanke på att jag inte längre har en inkomst. Jag kan i stort sett inte fokusera på matten när jag vet att jag inte kan betala mina räkningar nästa månad. Jag finner livet aningen orättvist just idag. Vanligtvis så gnäller jag för mig själv men nöjer mig med det jag har. (det finns dom som har det värre) Men i det här läget så är det lite förjävligt.

Det finns få alternativ. Dom alternativ jag har börjar med någonting och slutar med "om jag hoppar av skolan". Visserligen innehåller dom en mindre inkomst. Det gör inte "om jag går kvar i skolan" för den innehåller noll i inkomst. Men jag ska till arbetsförmedlingen i morgon och se vad dom har och säga. Vad dom kan göra bla bla bla..

Man ska inte ge upp en dröm. Men så många käppar i hjulet för en ynka kurs? Man tycker ju att pappersfolket borde ha roligare saker för sig. Jag håller stenhårt i min dröm. Men jag går nog bet på det i slutändan ändå.

Tur är de väl att jag är yrkesutbildad. Jag är undersköterska och jag kan jobba. Det är väl det pappersfolket stör sig på. Jag har väl ingen rättfärdigad anledning till varför jag ska kunna plugga vidare. Jag har ju redan en utbildning. Jag kan inte låta bli och sura över att jag inte läste matte b på gymnasiet. Korkade korkade jag..

Tänk vad enkelt det skulle vara om jag var sambo med någon som hade en inkomst. Som hade stått på min sida och tyckt att jag verkligen skulle lägga ner min energi på att plugga klart. Jag hade ju fått en inkomst efter jag pluggat klart ändå, så det hade ju gått jämnt ut ekonomiskt sen. HAHAHAHA.. Men så roligt ska vi inte ha det.

Nej, jag tänker lugna mig fram tills i morgon. Så får vi se vad som sägs.

måndag, oktober 11, 2010

Rubrik?

Gör inget annat än att suckar djupt och bekymmersamt numera. Jag panik'ar nästintill hela jävla tiden. Det är mörkt, det är kallt och jag har skeva tankegångar.
Jag tycker inte alls att hösten är mysig.
Jag rent utav hatar hösten.
Jag blir som förbytt när det är höst.
Jag tycker att mörker & kyla är hemskt.

Det är ganska komiskt egentligen. För någon som är född 26:e december och avsky kyla och mörker. Jag menar, jag borde vara van? Skit sak samma, födelsemåndag har väl knappast något med välmåendet eller ens med det här och att göra. Saken är den att jag är bara förvirrad. Hela hela tiden. Jag har inget koncept om vart, när och hur. Som jag har tjatat om "gameplans" så har jag fan inte en jävla aning om vad det är jag gnisslar om! (åter igen, djupa frustrerade suckar)

Hej meningslöst blogg-inlägg..

söndag, oktober 10, 2010

Om min blogg

Det är ganska uppenbart att man inte riktigt kan skriva om vad som helst i en blogg. Rättelse, man bör inte skriva om vad som helst. Speciellt inte om bloggen har ett ansikte utåt. Dvs, jag bedriver en blogg som jag ser som ett öppet anteckningsblock. Den har ett ansikte utåt för jag har bilder och skriver om personliga saker. Jag har också en tendens att få en liten bisak till att låta som ett världsproblem.

Helt enkelt, ni som läser min blogg och verkligen känner mig. Vet att man tar hälften av det jag skriver med en nypa salt. För att dra saker över gränsen, förstora upp & förvärra - är lite vad jag gör. Om man ser det såhär, det jag skriver i text är i dess renaste form, typ som sprit. Det går an, men för mycket av det gör att man inte mår sådär tiptop efter ett tag. Det är jag - i skrift.

Men annars är jag som en stadig jägermeister. Stabil och sätter sig på rätta stället! Skämt och sido. Man bör inte ta det jag skriver gravallvarligt. Klart jag är bitter i min text. Men jag har fastnat lite för de. Det är ganska underhållande och vara en bitter brudjävel istället för en rosa tiptop brud. Jag kan vara rosa och tiptop! Ibland lägger jag den sidan till även härinne. Men min blogg är en ventil. Här får jag förstora saker, här får jag brusa upp, här får jag vara så jävla förnedrande löjlig att man börjar undra vad jag det är för fel på mig. Som sagt, min text är känslor i sin renaste form, förstorat, draget över gränsen och förvärrat till max.

Skriver jag inte om det på det sättet som jag behöver. Så blir mitt vardagsliv så mycket mer bekymrat. Och det tänker jag inte ta. Därför tänker jag fortsätta att skriva som jag gör. Även om folk frågar "hur mår du egentligen?" och tycker att min livssituation som singel inte är lätt. Jag menar, jag trivs med mitt liv! Det är inget snack om den saken. Jag är bara en dramaqueen.

Gör som mina vänner och ta det jag skriver med en nypa salt. Det är det enda råd jag kan ge. För jag tänker inte sluta skriva om det som tynger mig och berör mig på olika sätt.

Tack!
Varför kan dom inte bara var små och söta? Vi har krig, min dotter & jag. Ingen tycks vinna heller vilket gör att frustrationen blir större (för min del). Hon är inne i någon form av matstrejk. För hon skulle minsann inte äta den maten som jag gjorde till lunch, inte då! Ibland känns det som att det blir lite väl mycket för en stackars jävel som måste ta hand om hela proceduren själv. Vore lite kul och bara skjutsa henne till sin pappa och "varsågod! här är din dotter." Men då skulle ju hon vara guld och gröna skogar så det skulle inte hjälpa mig särskilt mycket.

Nae, vi ska gå ner till affären och handla. Sen får jag laga något ätbart till kvällsmat. Baka ska jag också göra.

fredag, oktober 08, 2010

Face to Face Stockholm!

Det talas om revansch i Stockholm. Ännu bara halvplanerat än så länge. Och det kommer de nog vara en till två veckor framöver. Det här med personen Stockholm måste nog lägga sig lite. Stockholm känns så rörigt och rörigt är inget jag vill vidröra. Jag är redan rörig själv, som märks ganska tydligt i dom senaste inläggen. Men, jag hoppas på en snygg revansch i Stockholm. (för det lär det bli, men vi uttalar oss inte om de än..)

8 oktober 2010

Det är något konstigt med den här dagen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på de? Men jag får en konstig känsla av dagens datum. Det känns som, det känns som om det har varit ett viktigt datum på något vis? Letar bevis på diverse sajter för att få det bekräftat. Nu har jag bekräftat. Visste att det var lite för mycket konstigheter inombords för att bara vara en "vanlig" dag. Det är ett rent jävla under att jag fortfarande är såhär känslig fortfarande. Visste att det var något annat än mina konstiga hjärnspöken. Det är bra, nu vet jag att jag inte gått och blivit galen. Utan det är bara ett gammalt minne som spelar mig ett spratt.
Beautiful - Eminem

Det är storm inombords. Vet varken ut eller in, känslan av att tappa fotfästet gör sig påmind. Det är som att vara sjutton återigen. I verkliga termer så anar jag en panikångestattack. Vanligtvis ignorerar jag signalerna, men jag bör inte göra de. Så på något sätt så försöker jag gardera mig inför det som väntas komma. Känner att det inte alls lämpligt med något sådant just nu. Det räcker som det är. Antagligen därför det är något på gång. Har ingen ork till att ta det seriöst. Det blir som de blir, överlever gör jag ju numera. Det är den där exemplariska moderskärleken som kickar in i slutet. Så jag är inte orolig över det. Bara extremt påfrestande och gå och vänta in den "rätta" stunden. But hey, det är inte första gången..


Har även lärt mig en läxa idag. Pratade i telefon med en utav mina bästa väninnor, hon är som jag - hon är min trygghet. Jag tänkte mig inte för och uttalade ett namn. Hon snappade upp det och det blev ett hetsigt samtal ifrån hennes sida. Hon ville hälsa honom och mycket mycket mer berättade hon att hon ville göra. Jag blev helt nollställd. Gjorde så gott jag kunde och försökte få henne och byta samtalsämne. Hon gick med på det som tur var. Men då tänkte jag såhär, hur förklarar man en sådan sak för ett barn?


Det är rent utav för hårt. Det finns inget lämpligt sätt att förklara det för henne. Och det är tydligen inte lämpligt att introducera människor (oavsiktligt i detta fall) som kommer att försvinna ur bilden innan dom ens har stigit in i den. Missförstå mig inte, det som hände har lite olika anledningar. Mest anledningar som riktade på mig? Det är skit sak samma egentligen. Jag får helt enkelt inte göra om en sådan här sak igen. Det är inte rättvist mot henne. Den här gången får man stå sitt kast och lära sig av situationen. Men nu vet jag hur det funkar i det verkliga livet om att träffa någon. Hade målat upp scenariot i huvudet och insåg att det skulle vara svårt. Men att det blev svårare än vad jag hade tänkt mig är ju något jag får ha i åtanke nästa gång.


På något sätt så känner jag mig lite oansvarig. Men jag är nybörjare i den här leken. Fast jag känner nog ganska starkt att det inte är dags än. Dessutom är relationer inte min grej. Jag är verkligen riktigt riktigt dålig på relationer. Så det är nog bäst och hålla saker och ting "casual". Ibland får man dock bita i det sura äpplet.

(Musiken som jag lagt upp är inte relaterade till texten som jag skrivit. Det är bara soundet som triggar till lusten att skriva. Det är bakgrundsljud.)




I won't look back anymore
I left the pepole that do
It's not the chase that I love you
It's me following you

My, my heart like a kick drum

Det är fredag

Och det vore ju dumt och göra annat än att städa en fredag. Så jag tänker inte göra något annat, för jag ska städa. Hela lägenheten ska bli clean. Det ska dammsugas, torkas golv, dammas -you name it! Någonstans mitt i mellan ska jag försöka laga mat och natta barn också. Men det hinns de nog med också skulle jag tro.

Sen när lugnet lagt sig ska jag ta min laptop och slå mig ner i soffan i vardagsrummet. Ska hämta gitarren och så ska jag ge mig på den gamla historian (som inte fullföljdes). Men nu känner jag, att jag fan i mej ska lära mig och spela. Så det ska jag försöka göra. Under tiden så ska jag fundera hej vilt över terapi. Jag tror de skulle vara en bra grej. Sen ska jag motarbeta mig själv och komma på hundra grejer till varför jag inte behöver terapi. Och sen kommer kvällen gå helt enkelt. Under tiden som jag spelar gitarr förstås. (om den inte åkt ut genom balkongen, jag vet inte riktigt än)

Men nu, ska jag göra mig i ordning för polynom, potenser och andragradsekvationer.

torsdag, oktober 07, 2010

söndag, oktober 03, 2010

Samma skrot och korn?

Klockan är kvart över nio och ungen är lika spattig som kattungen. Det som har hunnits med är att Otto somnade i Nicolines rum, på hennes Nalle Puh matta. Nicoline låg i sängen och sjöng godnatt sånger för otto, bä bä vita lamm och blinka lilla stjärna. Under tiden så har jag bara försökt och få kroppen på min sida. Har ont överallt och är djävulskt trött. Men sova har jag inte fått göra. Icke. Sen har vi hunnit med att lägga Ottos torrfoder i vattenskålen och försökt mata honom i hans bädd. Ja, vad ska man säga? Sömn är överskattat.

Välkommen Otto

En liten kaxig grabb gör sig nu hemmastadd hos oss. En liten tös visar alla sina leksaker och dom båda leker hej vilt i vårat sovrum. Tösen cyklar på sin trehjuling och grabben leker med sina möss. Själv så är jag tröttare än tröttast och ska nog snart dra mig tillbaka i sängen. Så fort jag fått lite lugn i både grabben och tösen. Något säger mig att de inte blir en enkel match.

lördag, oktober 02, 2010

Det känns lönlöst och dividera hit och dit om hur man skulle lagt fram informationen. Det var inte det som var grejen. Saken var den att jag inte hade velat ha informationen. Så du säger att jag är känslig? No shit Sherlock. Skulle jag sagt de innan eller efter? My bad, om jag inte nämnde de. I vilket fall som helst så är min känslighet inte särskilt relevant i fallet ändå. Du hade ingen rätt att nämna de. Det är lite de som är charmen med att dejta. Man är fortfarande singel. Då spelar de ingen roll vad karlfan gör på den tiden då han inte träffar mig. Och detsamma gäller mig. Jag är upprörd, fortfarande!

Det bästa med hela den här situationen är nog att jag pratat om det med några vänner. Och jag fått samma fråga tillbaka varje gång. Varför jag tog person nummer 2 seriösare än vad jag gjorde med person 1. Ja, varför gjorde jag de? Bra fråga. Nästa! Jag vet i ärlighetens namn inte varför. Det blev så invecklat så jag visste inte vem jag skulle ta seriöst. Helst av allt hade jag nog helst låtit det vara helt och hållet. Men jag snöade in mig likt fan och utkomsten av det hela blev inte direkt den bästa. Jag kan erkänna de, jag gjorde fel.

Men det blev som det blev och så blev det med den saken.
Det är en ledsam historia känns det som. Jag har påverkats utav detta. Kanske hade jag fattat mer tycke än vad jag trodde från början? Mycket möjligt. Men, ett The End är ett The End.

fredag, oktober 01, 2010

Karma

Jag måste nog ta livet lite mer seriöst känner jag. Det där med karma bara snärtar till över kinden som en riktig bitch-slap när jag minst anar de. Som idag, när jag diskade, så gick två av mina favorit glas sönder. Och jag fick den där "vad i helvete"-känslan. Men det är inte bara de. Känns som att allt går emot mig just nu. Jag är förkyld igen och jag vet inte allt. Så nu är jag bara allmänt less och undrar bara VAD de är jag har gjort. Och vem har jag gjort de mot?

Så frustrerande. Något har jag tydligen gjort mot någon och jag har tydligen gjort väldigt fel. Så nu ska jag bara komma på någon form av åtgärd. Har lite aningar om varför och vad de kan gälla. Men hur jag nu ska få de på rätt spår är ju en annan femma. Sitter och plockar ner den senaste veckan, bit för bit, och bara försöker komma på vad de är som kan vara tokig. Rätt och slätt skulle jag nog kunna säga att jag ignorerat magkänslan ganska många gånger och hamnat i dåliga och gamla mönster. Vilket skulle kunna förklara varför jag varit nedstämd och ledsen den här veckan.

Men jag blir så bitter över att mina glas gått sönder. Dom som var så fina! Med guldkant och 40-tals bilar på. Min gula rolls royce gick sönder idag.. Måste länsa tradera och besöka loppisar nu bara därför. (men jag är inte bitter! snälla snälla karma, ha inte sönder mina andra två! jag ska ändra mitt tänk! ha bara inte sönder mina glas..)
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...