tisdag, juli 06, 2010

Börjar känna ett litet uns av abstinens. Men så kan de gå när man är nikotinlös, små fattig och smart nog att glömma sina plåster hemma. Då får man minsann sitta på lunchrasten och lida! (egentligen borde lida vara med fler i:n och med stora bokstäver.) Förövrigt så är jag nog bara trött och helt i ett uppsving av omöjlig irritation - över ingenting egentligen.

Det charmiga i kråksången är att jag är precis som våra damer här på avdelningen. En riktig gnällspik! Men nog med klagosång. Jag ser fram emot min lediga dag på fredag. Känns som att jag behöver de. Eller, jag vet att jag behöver de.

Tack för mig.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...