måndag, juli 19, 2010

Almost Lover - A Fine Frenzy

I cannot go to the ocean
I cannot try the streets at night
I cannot wake up in the morning
without you on my mind

So you're gone and i'm haunted
and i bet you are just fine
Did i make it that easy to go
right in and out of my life

Goodbye my almost lover
Goodbye my hopeless dream
I'm trying not to think of you
can't you just let me be

So long my luckless romance
my back is turned on you
Should've known you'd bring me heartache
almost lovers always do




Man är så medveten om att man inte kan hänga upp sig allt för mycket i det som varit. Men det känns som att tiden stannar upp. Det är som att jag faller tillbaks i dåtid och kastas in i ett scenario som jag inte kan ta mig ur. Som att det är meningen att jag ska känna som jag gjorde då, minnas, leva in, andas in, ta in -men inte ta sig ur. Det är två år sen, men idag upplevs det som att det var nyss. Som att tiden inte har gått. Som att allt har stått still. Står med frågor utan svar. Ett värkande hjärta och nu inser jag, att de som jag kände då - bär jag fortfarande på. Min tid stannade upp. Denna dag blir det glasklart. Tiden går, men jag står fortfarande kvar där jag stod för två år sedan. Allt runt omkring mig har förändrats, men jag är densamma. Jag har fortfarande ont. Och smärtan är densamma som då.

Tiden läker alla sår. Men om min tid står still, kommer jag aldrig läka då?

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...