torsdag, maj 13, 2010

Jag gillar presenter, men vem gör inte de? Dock tror jag att min vän missuppfattat helt vad mina önskningar var. Jag önskade taklampor och vad fick man? Jo, en dörrmatta. Låt mig se kopplingen, golv - tak, gå på - lysa. Hm, det är två helt olika dimensioner en taklampa och en dörrmatta spelar i! Men ett stort jävla tack ändå säm mylove, för jag gillar den massor! Det slår aldrig fel när man får saker av dig.

Han är underbar den där karljäveln.
Vi drack kaffe också. Men jag glömde grejen som ska vara ovanför kannan som gör att kaffet rinner ner så han blev aningen chockad när de var typ fyra droppar kaffe jag satt på och inte fyra ordentliga koppar. Men allt kaffe var i filteret som tur var och inte överallt. Så de rann på bra när jag fått dit den andra saken. (hahhahah!)

Och lillan vart superglad när hon såg sin farbror Sam komma innanför dörren. Så han fick en jätte kram och ett fnittrigt välkomnande. Sen kollade vi alla tre babybilder på Nicoline och på mina gravidbilder och blev helt amazed över hur stor jag var. Nicoline yttrade på att bebisen jag höll i var en docka. På dom första bilderna på henne. Hon gick inte alls med på att det var hon.

Vem är de här?
"mamma!"
Och vem är de här?
"docka!"
Neej, det är ju du, det är Nicoline
"docka.."
Vem är de här då?
"mommo!"
Och vem håller mormor i?
"docka!"

Ja, det gick inte alls in som ni ser. När man visade bilder på mig som gravid och frågade vem som var i mammas mage så rodnade flickebarnet lite. Sötpluttan! Det var ju Tjippen, aka Nicoline. Som egentligen var en pojke men som bytta kön under könsultraljudet i Stockholm. Redan då var hon en busunge! Min stora kärlek!

Eller ja, mina två stora kärlekar. Sam&Nicoline.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...