onsdag, februari 10, 2010

Efter samtalet idag kändes det som att lyckan var gjort. Äntligen! Äntligen ska jag få packa ner min skit i flyttlådor och ta ungen under armen och flytta. Fick den andra lägenheten jag hade kollat på. Så humöret var maxat och allt skulle bli bra. Men sen kom jag tillbaka till verkligheten där mamma påminde mig om att jag inte har barnomsorg i Norrköping. Så de var bara och ringa kommunen. Men enligt den tanten så fanns de inte ens plats för en unken strumpa när de gällde plats på förskolor. Dom är tydligen packade som sillar på varenda avdelning. Så någon plats i maj kunde jag glömma och drömma och så rådde hon mig och tacka nej till lägenheten och söka nytt i höst. Man bah "skulle inte tro så kärringjävel!". Sökt lägenhet i ett helt år och så får man en, bara sådär och så ska jag säga nej till den? Öh, vad tänker du med människa?! Okejokej, priset är skapligt maxat antar jag. En tvåa på 59 kvm ska dom ha 5 och 2 för. Visserligen nyrenoverad och dö fin. Det kanske inte går, men jag tror ändå att de gör de. Jag verkligen tror att de kommer gå ekonomiskt. (lalala, jag kanske är dum i huvvet?) Äh jag vet inte. Men det som irriterar mig mest är att hon säger att de inte finns platser. Det gör mig lite sådär frustrerad. Sen blir jag lite frustrerad över att jag inte vet hur jag ska göra med lägenheten. Jag vet inte hur de blir, då kanske det är dumt?

Fatta känslan, gå från helt hyper till störtdyk i ett träsk. När man vandrar i paradiset kan man ju inte göra annat än att längta ner till verkligheten. (sjutton!)

2 kommentarer:

Rasmus sa...

mamma skulle kolla upp det, hon vill ju att nicoline ska gå på en av hennes förskolor helst :D vi hör av oss ;)

Anonym sa...

Det är svårt att få in sina barn på förskolor. Ungarna kan få stå i kö hur länge som helst.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...