söndag, december 26, 2010

En dag

En dag bland alla andra dagar.. Dagen har förflutit ganska snabbt måste jag säga. Känns inte som någon födelsedag, även fast det faktiskt är min födelsedag. Blivit lite uppvaktad av mor med familj. Fick superfina kaffekoppar och en almanacka. Kan ju inte bli bättre!

19:52 så höjs siffran. Lite små häftigt, men än är jag fortfarande bara tjugotvå.
Men snart höjs ribban till tjugotre.

torsdag, december 23, 2010

Jag får inte riktigt ihop matematiken just nu. Personligen så har jag dragit på mig en rejäl förkylning så jag är inte riktigt mig själv. Och det är väl typiskt, den 23 december, och man orkar knappt stå på benen längre stunder. Så sitter man här och tycker synd om sig själv. Finns förvisso roligare saker och göra men detta är ett ämnat ynk-inlägg. (som de flesta, hah)

Har lite dåligt samvete över att jag inte haft tid till att kunna lägga ner energi och planering på dessa julklappar. Hela den här dagen skulle egentligen gå åt till att ruscha staden och hitta dom perfekta klapparna och outfitsen som vi skulle ha på julafton. Men sedär, så blir det inte. Den här dagen är tydligen gjord för extrem huvudvärk och ömmande muskler. Plus en massa städ. Mitt hem ser ut som andra världskriget och på något vis måste jag få det och se lite respektabelt ut. Inte för att jag får besök utan mest för att jag vill ha det lite fint. Men det är inte så enkelt när man är förkyld.

Dessutom måste jag få tag på en julgran och mat också. Kylskåpet är helt tomt och det vore synd att inte hänga upp det nya julgranspyntet som jag köpte häromdagen. Vilken typisk jul. Man hetsar som bara den och så blir det pannkaka med förkylningar. Men peppar peppar för att det inte blev magsjuka!

måndag, december 20, 2010

Vänder?

Brevbäraren kommer ibland med lite överraskningar. Fick med mig ett julkort och ett vitt kuvert när jag lämnade lägenheten för att bege mig till Förskolan. Öppnade kuvertet och det är ett brev ifrån Komvux med dag och tid för att anmäla sig på vårterminen. (tidigare idag hade jag försökt få tag på syon men han var inte där. var osäker på om jag hade anmält mig eller inte) Men det hade jag. Men till min förvåning så var det ett papper till. Där det står detta:

Eleven deltar i följande kurser:
Kultur- och idéhistoria 110 p
Matematik B 50 p
Lödning och skärning 50 p
MIG/MAG-svetsning 50 p

Det var en glad överraskning. Inte för att jag diret fyllt i papper om dessa kurser utan bara pratat om den. Så köper jag det ändå. För jag kommer upp i 250 poäng och därav kan jag söka Csn. HALLELUJA-MOMENT! Tack & adjö Försörjningsstöd!

Ekonomin blir inte helt hundra eftersom det är halvtid. Men ändå. Inte så att jag lever i lyx och överflöd nu för tiden ändå. Men bara tanken på att slippa skriva ut kontoutdrag, söka 10 jobb (bara för att) och redovisa vad man än har gjort fram till just de mötet. Får mig att vilja springa ut i snön naken och bara springa runt som en idiot i flera timmar. Saker och ting kanske blir bättre. Jag hoppas på det i alla fall.

tisdag, december 14, 2010

Begäret efter perfektion

Det är som att världen raserar. Perfektion är ordet som upptar hela tankekapaciteten. Strävan efter att bli perfekt, vara perfekt, se perfekt ut. Jag har ingen aning om varför eller vad detta beror på. Men jag har en ständig känsla av att jag borde vara bättre som någon annan, än mig själv. Alla borde se mig som någon annan, än den jag är just nu. Jag är långt ifrån bekväm i mig själv. I mina tankegångar, i mina kläder, mitt hår, eller framförallt min ledande roll. Allting bara springer ifrån mig och jag får inte fattning på saker. Alla andra rör sig framåt, men jag står kvar. Jag orkar inte ens röra på mig. För tanken av att det är poänglöst har nästan övertagit allt. Som om det vore tjära under fötterna. Det är bara tungt. Och jag har börjat ta avstånd. Från småsaker, från nästan allt. Ibland undrar man om saker verkligen är menade till att bli bra.

söndag, december 05, 2010

När steget blev för långt och man tappade fotfästet

Att hålla fokus är en konst i dagens samhälle. Hålla många bollar i luften, både privat och arbetsmässigt, lägga ner energi på sig själv, familjen, hobbies, ja, listan kan göras oändlig. En människa kan dock klara väldigt mycket på väldigt kort tid. Även om det kräver extremt med tidsplanering och tankeverksamhet. Det går, allting går om man bara vill. Men vad händer när steget man tar blir för långt och man börjar tappa fotfästet? Att hantera något sådant är också en konst. En vilja att komma tillbaks i rätt spår. Tankeverksamhet som går på högvarv just för att komma därifrån och planera ut hur man inte kommer dit igen. Men vi alla hamnar där, någon gång. Det är nog en konst att hålla alla steg jämlika. Så man inte trampar fel, snubblar och faller. Men det är själva hanteringen utav det hela som gör oss människor så unika. Alla hanterar saker så olika. Det kan komma i form av förvirring, ilska, irritation, frustration eller rent utav ren ledsamhet. För när man väl har trampat fel är det lätt att känna att man inte kan ta sig därifrån. Kan man inte ta sig därifrån så börjar det påverka omvärlden och pressen blir högre och högre från många olika håll. Du är inte dig själv, du gör inte det du ska, vad är det som har hänt. Frågor kan bli många frågor eller kännas som en och samma, fast på hundra olika sätt. Man har rätt och falla. Det är en mänsklig rättighet. Det gäller bara och tänka ut och planera uppkomsten. För alla tar sig upp. Vi tar bara olika lång tid på oss. Men när saker blir fel och när man trampar fel. Eller när steget blir för långt och man tappar fotfästet, ta dig tid till att andas. En människa kan göra så mycket och säga så mycket när saker och ting inombords vacklar. Tänk över och låt inte hårda ord ligga på ytan. Lämna inte känslan osagd, tänkt till och förklara. Idag får man inte, eller snarare man bör inte, vackla. Allt ska vara så självklart. Men det kan bli fel. Men det är aldrig fel tidpunkt för att ställa saker till rätta.

onsdag, december 01, 2010

Snart så

Nu ska jag försöka göra mig i ordning. Om en knapp timme är det dags att bege sig emot mitt andra hem i Småland och åka på arbetsintervju. Så får vi se vart de leder till.

Tjingeling.

fredag, november 26, 2010

Alla nubbar!

Och den där tösen som jag har gett liv.. Hon.. Ja, hon är minsann en magnifik varelse! När vi satt i bilen så satt hon i baksätet och sjöng. Hon sjöng "alla nubbar, alla nubbar, alla nubbar vill vaaala katt!" Vi hörde först inte att hon sjung, vill vara katt. Utan jag och mamma undrade varför hon sjunger "alla nubbar". Det lät inte rätt. Men det tog inte lång tid innan vi kom fram till att det var Aristocats och sången "alla snubbar". Sen hade vi allsång i bilen, en katt för sin hatt. Ungen har bra smak vad det gäller melodier och sjunga.

Fenomen

Tänkte jag skulle dra upp ett fenomen som jag såg för många år sedan. (oj, många år sedan? hur gammal är jag egentligen?) Jag var väl i runda slängar runt 18 år kan jag tänka mig. Mormor, mor och jag befann oss på Ikea i Linköping. Och som man gör när man är på Ikea är att springa runt och hitta en massa onödiga ting som man fastnar för men egentligen inte behöver. Och när man väl hittar den där perfekta saken som man fortfarande inte behöver så vill man gärna att någon kommer och meddelar en åsikt. Jag vet inte om alla gör såhär, men jag gör fortfarande så. Jag skriker alltså "MAMMA! TITTA!" som ett barn. Fast inte lika gällt? Eller jo, det är det säkert. På Ikea springer det ofta runt en massa familjer. Med andra ord, det finns hur många mammor som helst. Och det fenomenet som jag stötte på då är detta, även om jag var hundra meter ifrån min mamma och ropar på henne så svarade alltid rätt mamma. (min mamma alltså) Och det är ju bara för häftigt! Jag menar, namnet mamma är ju lite utav ett universal namn. Det är många som kallas det. Så egentligen, när man ropar mamma, borde alla reagera, för alla är mammor. Men mammorna reagerar endast på sina barns rop. Det om nåt är så himla häftigt.

Det hände idag igen när jag gick med min mamma på Ica. Hon sprang iväg som vanligt och jag hittade något som jag ville visa antagligen och så ropade jag på henne och stannade och svarade mig. Det befann sig hur många kvinnor där som helst. Men just min mamma hörde mig. Fantastiskt! Jag kom av mig och kom på detta fenomen som jag skriver om just nu. Vi gick där med mammas väninna också. Mitt i alltihopa blev jag så frustrerad att någon säger "Michaela" om och om igen men jag ser inte vem det är som ropar de. Min mamma skrattar åt mig. Hennes väninnas dotter var med och hon heter också Mikaela. Hon säger sen att alla mammor hör sina barn, men när mammorna ropar på sina barn är det alltid fel barn som svarar. Det är också ett fiffigt fenomen!

Kändishysteri

Kolla mamma, det där är ju Ann Söderlund!
- Jaså?
Jaa, duvet, hon är ju journalist?
- Jaha..?
Åh! Hennes bok vill jag ha!

Det kopplade inte för fem öre kan jag meddela. Senare satt vi och käkade lite och så börjar mamma nämna att det satt någon i entrén som hon kände igen ifrån tv. Men hon kunde inte koppla ihop med något namn. "Men mamma, det var ANN SÖDERLUND! Programledare och journalist!" Då ramla poletten ner. "Jaa, jag har ju sett henne på tv. Hennes bok måste nog vara rolig". Tog inte lång tid innan jag fick lite kontanter och sprang och köpte hennes bok. Signerad till och med. "Till Mickan & Lena". Ja, mor fick vara med på ett hörn också. Dö tufft. Inte varje dag man springer på kändisar sådär. Hon, om någon, skriver ju hur bra som helst. Tänk om man själv kunde skriva så.

Förövrigt, det är bara Ann Söderlund som får kalla mig för "Mickan". Ingen annan. Capice?!

torsdag, november 25, 2010

Tekniskt lagd? Eh, nae.

"Nu är det såhär. Jag har en tjocktv och har precis köpt en bluray-spelare. Snabbt svar, funkar de eller funkar de inte? Behöver jag något extra? Typ en mellan kopplad brödrost? Jag vet inte. Men ja, svar mottages varmt!"

Det är ju pinsamt att människor tar mig på skämt när jag skriver en sådan här presentation på porrigt. Jag menar, jag är fullt ärlig! Fick världens utförligaste svar och jag förstod ingenting. Jag förstår fortfarande ingenting. Men det har något med bilden och göra.. Något med bild och försämring bla bla bla..

Hur kommer de sig att jag inte förstår sånt här? Farsan är ju liksom bright och hajjar sånthär. Men inte jag? Varför går inte sånt i arv för. Vilken besvikelse. Förstå vilken idependent kvinna jag kunde ha varit om jag förstått mig på teknik. Då hade jag klarat mig hur bra som helst! Men, man kan inte få allt här i världen tydligen.

Ärligt talat, kan inte bara någon komma hit och FIXA tvn och bluray-spelaren åt mig? Så jag slipper tänka..

Brist på kvällsmys?







Brist på kvällsmys är det inte sen herr Otto flyttade in på Skolvägen. Han ligger just nu och sover mellan mina ben. Han trivs bäst i mitt knä. Märks det?

onsdag, november 24, 2010

"Släpp den du älskar fri, om han älskar dig tillbaka kommer han återvända"

Detta är ju en klassiker. Vacker, koncis och återberättas om och om igen. Jag förstår konceptet det gör jag. Men bara för att det är en fin teoretisk tanke betyder ju inte att det fungerar i praktiken. För jag menar, hur kan det funka? Ska man bara vakna upp en dag och tänka "amen shit, henne vill jag ju ha ändå!" och så ringer man och bah "hej! jag vill ha dig." och så slutar de "jaha? du har hittat en ny.. jaha.. ja, lycka till då?". Så det kan ju inte gälla i alla situationer. Eller alla förhållanden för den sakens skull. Så, vart går gränsen? Finns det fler? Typ, Släpp den du tror dig älska så hittar du en annan eller kanske Håll fast i den du älskar tills du inte vet vad du heter, det finns inga fler än den där. (?) Jag är förvirrad. Likadant den där "har du missat den bussen kommer det alltid en till" jag menar, vafan?! VAD menas med den då? Jo, att det kommer fler. Kan inte direkt påstå att det är någon kö utanför dörren. Vet dom inte vart jag bor? Eller just ja, det är bussar så dom kommer inte in genom porten, dum jag är. Nej, det där med ordspråk fungerar nog inte i praktiken. Inte något utav dom. Eller ja, kanske den med bussarna då? Om man tänker att en kvinna/man är en buss.

Nej, jag tror inte dom fungerar. Det finns fler faktorer än att man bara vaknar en vacker dag och inser vad man har missat. Dessutom, ju längre tiden går desto svårare blir det att våga. Tja, vad ska man säga om saken? Det är en fin tanke, men det lär ju inte funka.

Lägga ner kanske?

Vilket underhållande koncept jag bedriver här på bloggen. Extrem ältande och maxad bitterfittighet. Egentligen så spelar det väl ingen roll eftersom att det inte är någon som läser.

Så varför skulle jag bry mig? (nej, mitt humör är inte världsbäst)

tisdag, november 23, 2010

Tjuv!

Idag har jag varit hos min kära mor. Jag bestal henne på diverse bra-och-ha-saker som jag ansåg att jag behövde mer än vad hon behöver. Det blev en hel del. Hon börjar bli nervös, min kära mor, när jag kommer på besök. För jag hittar alltid grejer som jag på något sätt bara snor med mig utan och fråga. Bland annat så har jag stulit julgardiner, diverse dukar och en pärm. Samt tusen små prylar som är mina egna julsaker. Även Nicolines julsaker fick jag med mig hem. Så lite pyntat kommer det nog bli här hemma inom en snar framtid. I morgon ska det strykas gardiner och storstädas för er som undrar.

måndag, november 22, 2010

Ett klick ifrån en tågbiljett

Jag funderar i ärlighetens namn på att sätta mig på ett tåg och sätta destinationen emot Hässleholm. Samtidigt som jag tänker på det så får jag en känning av att jag har gått och blivit totalt galen. Eller värre än galen, vilket ord som helst som beskriver en person som helt väck i huvudet. Mina tankar spinner i en oerhörd takt och jag har svårt och få grepp om verkligheten. Svårt att få grepp om hur mitt tänk bör vara till vardags. I vaket tillstånd återupplever jag minnen som tillhör dåtid. I sömn drömmer jag mardrömmar om hemska scenarion som jag ber till gud att dom aldrig kommer inträffa. Drömmar om att allting får ett slut och ord förblir osagda. Känslor förblir outredda. En större skuld än vad från början var. Jag behöver ställa mig ansikte mot ansikte med Hässleholm och avsluta det som hände för två år sedan. Jag behöver knyta mina trådar och acceptera det faktum som fortfarande kvarstår. Men jag behöver hjälp på vägen. Frågan är om man vågar ta steget, eller om man ska gömma sig i skugga en stund till? Min själ är nästintill uppäten och jag vet inte hur länge till jag orkar bära detta. Jag måste få sätta punkt, men jag kan inte göra det själv.

fredag, november 19, 2010

Fredag

Hoppar inte att tiden går lika sakta på jobbet senare. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att fördriva tiden? Fast, inom en snar framtid blir det att dra sig inåt mot jobbet. Blir att jobba kväll idag. Inte fy skam de inte. Tredje dagen inom hemtjänst och idag kommer jag gå helt själv. Tur att området inte är så värst stort. Men små nervös det är jag. Koll på nycklar och telefoner. Dom har nyckelfri hemtjänst så det mesta styrs med en telefon med att låsa upp och låsa dörrar. Små fränt faktiskt. Men jag är skapligt lättlärd så det kommer nog gå kanon.

Kommer även jobba i morgon och på söndag också. Blir två delade turer. Både lördag och söndag. Fast är det en ledig helg så är det. Då kan man lika gärna jobba när man har möjlighet. Och ju mer jag jobbar desto mindre behöver försörjningsstöd rycka in med. Så det är en win-win situation.

Tänker mig lite thé just nu och choklad. Sen tänker jag nog plocka ihop det jag behöver för ikväll. Känner dock inte för att åka bil, det är lite små snöigt och jag kan tänka mig att det är halt ute. Men det är bara och ta det lugnt antar jag.
Tjingeling.

torsdag, november 18, 2010

Vilken rörig morgon.

Allt började redan igår när jag kom fram till att jag hade glömt min mobil på jobbet. Klockan var runt 21:43 när jag upptäckte detta. Det är inte bara och vända och åka tillbaka heller eftersom att jag i princip var hemma och att det inte är någon bemanning inom hemtjänst över natten. Det kändes allt utom smidigt. Åkte hem till mor där min dotter befann sig och det resulterade i att vi fick sova kvar. Hade ingen telefon att kunna ringa dagis med dagen efter så jag vi stannade kvar. Saken var då den att det kändes fel när jag ringde dagis och sa att hon inte skulle komma. Börjar bläddra i min almanacka och inser varför skon klämmer. Jo, det är ett möte med arbetsförmedlingen idag vid 10. Jättebra! Tänkte jag för mig själv. Vad det gäller arbetsförmedlingen så är det kniven mot strupen. Kommer du inte, ryker pengarna. Så det vara bara och glatt ringa upp dagis igen och förklara läget. Men det rörde till de lite tydligen för hon lät bitter i telefon. Men vad sjutton ska jag göra? Så, planen är denna, arbetsförmedligen och sen åka in till stan för att leta efter telefon. Sedan hämta unge vid 15. Det kan funka? Hoppas jag..

Vad rörigt det ska vara hela tiden! Jag har ju allt i den där telefonjäveln. Irriterande.
Men det löser sig!

onsdag, november 17, 2010

Orka hålla fasaden uppe

Jag har ingen större lust att dela med mig av saker här längre. Känner mer för att bära på det själv. I det stora hela så är jag bara riktigt trött på människor. Börjar tro att det det där med vett är lite old school i dagens nuläge. Allmänt trött på internet med andra ord. Människor bara spyr ord och står inte ens för hälften. Vad är de för mening med de? Det känns så löjligt. Inte ens en femtedel av det som skrivs och hetsas om skulle fan inte ens komma på tal i en verklig diskussion.

Jag dissar internet, människor och lame-ass diskussioner.
Tack för mig.

tisdag, november 16, 2010

Ett tim-vikariat inom vården kan jämföras med ett onenightstand.

Ett samtal, en avsikt, en utsatt dag och tid. Man lägger på sig den bästa sidan mänskligheten någonsin skådat. Dagen kommer och man träffas, alltid en ny första gång. Man småpratar och regler sätts upp. Specifikt arbete inom vissa ramar, kliv inte utanför. Man hoppar in som ingenting. Det är inte någons första gång. Nyckelordet är tillfredsställelse. Visa vad du går för. Visa allt du kan och ännu mer. Håll humöret uppe och le. Gå därifrån nöjd och glad. Dom verkar nöjda med mitt arbete. Känslan är omättad. Han kommer ringa.

Man väntar ivrigt på att telefonen ska ringa. Det går flera dagar och man inser att det kanske inte var mer värt än så. Ett behov vid ett tillfälle. Inget mer, bara ett par intensiva timmar. Men man hoppas och man väntar. Kanske kanske kanske?

Just därför är ett tim-vikariat inom vården likvärdigt med ett engångsligg. För ordet tillfälligt är inte det man vill ha i det långa loppet. Att strö-jobba och att strö-ligga är inte ultimat. Att vikariera en dag inom äldrevården signalerar "ge mig fast anställning". Att engångsligga är som att säga "behåll mig lite längre än bara för en kväll". Tillfälligt är ordet som inte ingår i vårat levnadsideal, inte i mitt i varje fall.

Däremot, en skillnad är att man tjänar pengar som tim-vikarie.

söndag, november 14, 2010



When I see your face
There's not a thing that I would change
Cause you're amazing
Just the way you are
And when you smile,
The whole world stops and stares for awhile
Cause girl you're amazing
Just the way you are

lördag, november 13, 2010


Jag är väl inte ful
har inga större fel
jag har hållit mig ren
orkar spela med
jag köpte nytt igår
klarar av att stå ut
det gör mig ingenting
för jag har gjort slut
med det som var förr
det har jag lämnat kvar
det får vara glömt
det var något som var
för jag har börjat tro
att det finns något mer


torsdag, november 11, 2010

Shoppingtur

Det har handlats kläder till damen som är mellan två storlekar. Alltid lyckas hon pejla in mellan säsongerna. Att det är då allting hon äger och har är för smått. Men nu har vi lyckats fylla upp garderoberna med kläder som hon ska kunna ha, åtminstonde fram till sommaren. Så det blev en rejäl shoppingtur efter barnkläder.

Just nu halvdör jag lite för min huvudvärk är extrem. Funderar på panodil och sängläge. Orkar inte kolla på Criminal Minds vid 21 även om jag egentligen vill se de. Äh. Sova blir det.

onsdag, november 10, 2010

9 rätt

Kan gladeligen meddela att jag lyckades skrapa ihop 9 rätt på mitt prov jag hade igår. Nio rätt låter inte som någon större bedrift för somliga kanske. Men för mig är det nio jättestora kliv.. mot ett godkänt i MaB. För jo, jag blev godkänd. Nio ynka rätt behövdes för att få godkänt. Jag fick nio storslagna rätt! Jag blev godkänd! Mitt första prov och jag klarade det. Jag är helt i extas över mig själv. Det är en enorm bedrift för min del. Det bevisar att jag inte är korkad, jag kan tänka rätt, jag kan få till de.. Jag kan göra rätt.

Kopparlyktor


Hur vackert är de inte med kopparlyktor? Enligt mig, är det helt otroligt vackert. Sprang förbi Röda korsets butik nere i Valdemarsvik och fick syn på två ljuslyktor i koppar som jag blev riktigt förtjust i. Skickade senare mor för att köpa dom då jag hade bråttom till min lektion. Men mina blev dom. Och idag hittade jag en till på Auktionsbyrån. För ynka 2o kronor så fann jag ännu en kopparlykta som är helt magnifikt vacker! (den till höger) Två lyktor är för värmeljus och en är för längre ljus. Galet fint är de med kopparlyktor. Idag fyndade jag även tre silverfat på Röda korset. Två mindre och ett stort. Tanken är att jag ska bygga upp något fint med blockljus på faten. I vilket fall som helst så är jag extraordinärt förtjust i mina nya inredningsdetaljer. Koppar och silver, en vacker kombination minst sagt.


tisdag, november 09, 2010

Det där med skor

Det ska inhandlas skor. Det är mer eller mindre ett akut måste. Funderar starkt på dessa Bronx Tide i brunt. Känns väldigt varmt, vintrigt och sen är det en ganska schysst look på dom. Däremot känns priset inte riktigt i min prisklass. Men det kostar och vara varm om fötterna har jag konstaterat. Men jag funderar än så länge. Tror att helgen kommer spenderas inne i stan på jakt efter skor, till mig. Barnet är ju helt klar inför vintern. Det är bara jag som fryser röven av mig när jag går ut. Men det ska det minsann bli ändring på. För frysa om fötterna är det värsta jag vet. Så du vet det.

Tisdag

Det ösregnar ute just nu och liten ligger och snusar i min säng. Innan jag gick upp och gjorde frukost kollade jag till henne när hon låg brevid mig. Hon ligger nedanför kudden och fäktas lite med en handen och på hennes kudde låg det en liten Otto som inte kunde haft de mysigare än vad han hade. Det är snart dags och väcka lilltösen och bege oss. Har en dryg timmes resväg emot jobb. Efter jobb blir det skola och prov. Och än är det bara tisdag.

Men nu börjar dagen.

måndag, november 08, 2010

Roligheter

Liten ska vara på förskolan halv sju och jag ska vara på jobbet vid halv åtta. Efter jobbet har jag en timme på mig att ta mig ner till Valdemarsvik för då ska det skrivas prov på kapitel 2 i MaB. Har jag pluggat? Nej.

Dessutom måste jag sova, duscha, plugga och diska. Jag tänker inte göra något av de. Visste ni att jag har gått upp tre kilon sen sist jag vägde mig? Jo, det har jag. Vet inte vad jag känner för de. I klädväg så ogillar jag de. Dessutom är jag skit rädd för att bli gammal. Det är de värsta med att bli mamma. Man ser hur stor barnet börjar bli och helt plötsligt så blir det påtagligt att man själv åldras. Kul, jätte kul.

Just nu känner jag mig fet och gammal. Jag blir 23. Pinsamt och känna så. Nu har jag slutat känna så. Nu blir det dusch sen sängen. Ja, så blir de. Sen lär vi oss acceptera åldrandet och mina extra kilon i morgon. Yes, så gör vi. Godnatt.

Arbetar-dag

Snart dags och bege sig mot Norrköping. Blir lite knäckande på Förskolan. Kommer nog bli lite roligt, förutom att jag fasar över att vara ute. Det är kallt så in i helvete och då vägrar jag gå ut. Köra bil när det är snorhalt och frost över hela bilen är inte de roligaste heller. Förövrigt så hatar jag biljäveln. Det är ett sattyg sänt från underjorden! Men varje gång jag klagar till far min så äger han mig hela tiden och överbevisar vad jag hittar på. Sjukt irriterande. Bilen är inte så när jag kör den. Men när pappa tittar på den. Ja då DÅ är de inget fel på fanskapet. Jag vill ha en ny bil, en snygg bil. Fast nu i vinter föredrar jag nog ett busskort. Ogillar denna halka. Det är ruskigt otäckt.

Nu är de bara svepa kaffet så jag hinner springa in på Hageby Centrum innan jag åker till jobbet.
Tjingeling.

söndag, november 07, 2010

Tre bilder



Otto är en konstnärs-katt. Callor ska inte vara utanför fiskskålen. Callor ska vara i fiskskålen. Och här har han hjälpt Sam med hans blomsterarrangemang. Otto visar vart skåpet ska stå. (haha)



Party like a rockstar! Victor & jag har glamour-tema på festen. Hello Kitty strumpor, halsa vin ur flaskan och dricka vodka ur kaffemuggar. Jag menar, det kan inte bli glammigare än så.-




Som sagt, kaffemuggar innehållande blåbärsvodka, blåbärsdricka & sprite.

Ensam livmoder

Min helg har varit ytterst intressant. Jag blev inte fast i sunkiga Gusum utan jag tog kattfan under armen och åkte in till Norrköping där både jag och katten bosatte oss hemma hos Sam. Det gick hur bra som helst och bara packa med sig katten och åka. Tror nog Otto tyckte det var lite spännande med ny plats. Så Ottobus, jag och Sam spenderade fredagskvällen framför filmen Walk The Line & Nouri(?) Jag kan ju starkt rekommendera Walk The Line som var riktigt bra faktiskt. En film om Johnny Cash's liv i kort. Just ja, jag testade jeans på stan på fredagen också. Jag tänker aldrig någonsin testa jeans igen. Usch och fy, det var inte roligt alls.

.. sen blev det lördag och jag pluggade matte b hos min morbror. Fastnade framför Facebook och helt spontant så skulle jag hämta upp en Victor på tågstationen. Han fick hänga på hem till Sam och det var lite halvplanerat att vi skulle iväg till någon annan Viktor på lite party. Det var jag, Victor, Sam och Victor (vi har många victor:sar i kretsen) som begav sig mot dimman. Väl framme hos karln som skulle ha fest så blev jag helt plötsligt lite ensam. Helt plötsligt, befinner jag mig i en etta, bland 15 homosexuella män. Inte en enda livmoder i sikte! Förutom min egna. Det fanns inga direkta sittplatser så man fick improvisera och stå mot dörrposter och annat. Köket fick man backa in och snurra i för att komma in och ut ur. Mycket spännande kök var det. Jag & Victor (som jag hämtat på tågstationen) satt som två mobb-offer och roade oss själva. Vi kände att diskussionerna som karlarna hade för sig inte var något vi ville hoppa in i. Snappade upp diverse kommentarer, bland annat "jag vill inte ha hår mellan tänderna" efter den vackra kommentaren så slutade vi lyssna på vad som sas. Vi hade fullt upp med att beundra våra vackra Hello Kitty strumpor (ja, vi båda hade hello kitty strumpor, det är status) och dricka blåbärs vodka med blåbärsdricka och sprite i tvättäkta kaffemuggar.

Sen begav vi oss vidare, alla homosexuella män och jag. Sam och hans Victor sa vi skulle ner till gay-klubben och att dom skulle åka bil och att jag och min Victor inte fick plats. Konstigt nog hitta vi en annan bil och vi var där före Sam och hans Victor. (hah!) Sen stod vi allihopa mitt i regnbågens centra. Som så många gånger tidigare, fast nu lite äldre och nu lite mera påklädd. I mina ungdomsdagar så var jag en av dom spontana brudarna som dansade topless just på den gay-klubben. Men den historien kan vi ta någon annan gång. Det dansades, det dracks lite, det röktes.. Det pratades och vi hade hur trevligt som helst! Random fuldans och alkohol är fina grejer på en gay-klubb en lördag.

Men det hände ju även en grej som jag inte hade räknat med. Scenariot var detta, musiken var inte min typ av musik och jag hade ingen lust att dansa mera, så jag dansade iväg lite snyggt. Varav Sam inte tyckte jag skulle gå och dansade fram till mig och tog tag i mig och snurrade mig så jag vänder mig. Mitt i vändningen så kommer det en karl(jävel) som springer mer eller mindre. Varav hans axel slår rakt över mitt näsben. Min arm slår över hans bröstkorg (mitt i en snurr i dansandet) och min Breezer flyger ur handen på mig och det skvätter alkohol överallt. Mina händer är som klistrade i mitt ansikte och huvudet är sänkt i ren smärta. Känner bara att tårarna bara sprutar, inte för att jag är ledsen, utan för att det helt enkelt bara kommer. Smärtan var helt olidlig och jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Vackra könsord bara skriks ut ur min mun. (man kan inte vara städad i alla situationer) Fast det hörs såklart inte eftersom att vi står på dansgolvet.

Det var en ny upplevelse för mig. Att få en axel emot näsbenet. Tur hade jag för svullen är jag inte idag och näsbenet gick inte av. Men det kändes kan jag lova. Sen valsade jag och min Victor runt på staden efter käk. Vi hittade Mc Donalds och satte oss ner och käka. Sen vandrade vi hemåt med mat till Sam och våran andra Victor. Och äntligen var det dags för lite sömn. Jag och min Victor fick Sams säng och Sam och hans Victor sov i soffan. Otto fick sova lite vart han kände för de. Han är liksom katt, han lägger sig där han vill lägga sig. Men han ville inte lägga sig. Speedad kattunge var ordet. På morgonen fick jag höra att Otto hade badat i fiskskålen med Callor. Varför vet jag inte. Men han tyckte det var roligt antagligen? Jag hade inte hört Otto överhuvudtaget. Jag sov som en prinsessa och även min Victor. Soffsovarna hade däremot haft de lite bråkigt. Otto hade tydligen rivit runt och levt lajban.

Men det var hur härligt som helst. Om man bortser ifrån näs-grejen. Även fast man var ensam om en livmoder så kunde sällskapet inte ha blivit bättre!


fredag, november 05, 2010

Ensamt?

Man får bli nedstämd efter att ha lämnat flickebarnet på förskolan och inser att jag inte ska hämta henne som vanligt efter skolan. Jag kommer inte träffa henne på hela helgen. Det känns lite i modershjärtat. Den här helgen blir jag helt ensam i sunkiga Gusum. Lovely.

Nej, dusch var det på schemat.

Unicef


(klicka på bilderna och du kommer till vardera produkt.)

En tygkasse och en tisha ifrån Unicef. Tjusiga tillbehör som går till en bra sak. Bättre kan det ju inte bli? Detta är något jag satt upp på min julklappslista i alla fall. Det våra egna ungar kan få, borde alla ungar få. Så ett inköp av en tisha så har vi gjort skillnad. Utmärkta julklappar, för den som velar.

torsdag, november 04, 2010

På gott & ont

Jag tycks kunna urskilja ljus och några mörka skuggor i horisonten.. Även om det är positivt, så är det lite svår-tacklat. Med ett positivt besked tillkommer en hel lagbok med kriterier och krav på vad man bör och inte bör göra. Mest vad man bör göra som flätas samman med kriterierna. Så det hela blir mer "måsten" annars blir det inget av med kakan så att säga. Härligt.

Möten med arbetsförmedlingen är ju också riktigt intressant. Även där kommer vi till en lagbok med kriterier och krav. Och även här blir "du bör.." till "du måste..". Andrum? Nejdå. Se människan som en person inte en sak? Nejdå. Så jobbar varken försörjningsstöd eller arbetsförmedlingen. Måste ju understryka jobba också. Försörjningsstöd och arbetsförmedlingen"jobbar", lägg märke till att ordet studier inte är inräknat i den meningen.

Då till det positiva, jag får i alla fall pengar. Möjligtvis i en månad om jag inte bestämmer mig för och köpa deras koncept med hull och hår. Men det känns lite tvivelaktigt i detta nu faktiskt. Men jag jobbar på de. (ser ni, jag jobbar på de.. lägg märke till att ordet studier inte tagits med!)

onsdag, november 03, 2010

En vanlig planta?

"Sådär kan du inte se ut", tänkte jag tyst för mig själv och nöp bort dina svaga solblekta blad. Nu var det inte mycket för världen att blicka på. En simpel pinne och en näve smuts, i en brunfärgad plastkruka. Vad kan en ynklig pinne som denna åstadkomma egentligen? Men då tänkte jag såhär, dig ska jag ge en chans. Även om det inte är så mycket för världen så syntes det att du hade mycket och tillföra. Långsiktigt, men vi alla måste ju förbereda oss innan vi visar oss i våran fulla prakt. Jag såg att du hade det inom dig. Och med lite tid så syntes det även på dig, att du hade något att tillföra. Att du ville visa dig återigen. Men, alla har vi våra motgångar. Vi slås ned mot marken, bejakar en smutsig botten som vi tror att ingen någonsin har sett. Vi ligger i lä, inväntar rätt tid, rätt stund att sätta oss på knä. Huvudet nedsänkt emot en smutsig grund som vi nu vant oss vid. En vilja som är så stark inom oss alla gör att vi i sinom tid vågar blicka upp ifrån den smutsiga grunden. Som gör att vi vågar lyfta blicken. Som gör att vi upptäcker vad vi har omkring oss. Allt man vill är att få revansh. Viljan lyfter oss mer och mer och innan vi ens vet ordet av så är vi uppe på fötterna. Då är marken där den skall vara, under våra fötter. Men motgångar möter alla. Åtskilliga gånger så tar man sig kanske inte upp på fötterna till fullo innan man slås ned emot marken ännu en gång, mot smutsen som inte gör sig naturlig i våra ansikten. Men vi kan komma igen när vi väl bejakat, tänkt igenom, omgrupperat och sprudlar av vilja. Jag är nog helt säker på att min vän plantan, kommer ta sig igenom denna kris som uppstått. Jag känner av viljan. Plantan kommer att komma igen. Det krävs bara tid och uthållighet. Det gäller även oss människor. Vi alla vill få en chans till, när vi står där helt utblottade emot världen som om vi aldrig tillfört något i våra liv. Vi har alla något att tillföra. Så en enkel blick emot ett förvrängt yttre bör inte leda dig på villovägar. Vi kan, om vi får en chans. Ett uns med andrum och vi kommer igen, precis som plantor.

tisdag, november 02, 2010

Tisdag

Dagarna går väldigt snabbt numera.
Vart man än läser så är det bara en massa jul-tjaffs. Pyntning hit och dit, granar, julklappar och kommande inköp. Fast man kanske borde börja i tid? Jag tror inte ens jag har julpynt? Ska man införskaffa sig en plastgran eller en riktig gran? Ska man brodera julgransmattan själv? Hänga upp apelsiner med nejlikor och baka pepparkakor. Men framför allt, planera julklappsinköp. Idag. I morgon är det försent. Sådan hets. I min familj gör vi i ordning allt dagen innan julafton. Fast nu när jag bor själv vet jag inte riktigt hur jag vill göra. Så det måste jag ju bestämma mig om. Jag vill inte ha jul eller snö eller födelsedag eller nyår.

Jag vill ha sommar.

(och vad damp ner i brevinkastet alldeles nu då? jo, en leksakskatalog. dessa äckligt könsindelade leksakskataloger som uppmanar flickor att leka med dockor och pojkar ska leka med hellikoptrar. självklart är vardera bakgrundsfärg antingen rosa eller blå. äckliga jävla leksakskataloger! dessutom är allt i plast och helt vedervärdigt. )

söndag, oktober 31, 2010

Söndag

En tös sover i sin säng, en katt-pojke sover på fönsterbläcket och en ung kvinna sitter framför datorn. Det är såhär våra kvällar brukar se ut, inte allt för livat. Om man inte ska tillkännage musiken som spelas. Just nu är det Muse - Resistance som spelas. Jag bestämde mig för länge sedan att jag inte alls gillade Muse och att jag aldrig skulle göra det heller. Nu sitter jag lite halvt irriterad över att jag tilltalas extremt mycket utav musiken i sig och texterna.

Just den här delen av mitt liv är inte den bästa delen i mitt liv. Man måste få ha sådana tider också. Efter regn kommer solsken sägs det, så här sitter jag, och väntar solsken när vi har återgått till vintertid. Ja, någon dag kommer nog solsken. Fast när jag tänkte efter så kom jag fram till att det inte är så pjåkigt i planeringen i alla fall. Det är inte så att jag räknat med att bli klar med kursen till jul. För enligt min planering så ska jag ha ett godkänt i kursen till sommaren. Alltså, så kan jag lägga ner det här med stress och gud vet vad jag håller på med och ta det som det kommer. Behöver då inte gräva ner mig och vara ledsen över att jag är så slötänkt och helt världelös, medvetslös och misslyckad över att jag inte hinner. För jag hinner. Jag har fram till sommaren på mig. Jag kommer klara det.

Annars är det nog bara Försörjningsstöds grejen som hemsöker mig. Jag tycker det är jobbigt och bara tänka på. Jag började nästan gråta tre gånger jag var där på möte. Men hon tyckte jag var målmedveten och hade ordentligt med drivkraft. Det kan du slå dig i backen på att jag har(!) tänkte jag då tyst för mig själv. Sen förklarade jag att jag verkligen inte ville vara där och började nästan tjuta. Hon förstod de. Och då förklarade jag att jag verkligen inte, inte inte inte inte, ville vara där. Hon förstod de också. Sen förklarade hon att jag kunde få avslag på min ansökan. Sen dess så har jag helt enkelt inte varit mig själv. Livet är underbart. Jag är underbar. Min dotter är underbar. (nu kommer hjärnspökena fram och säger att soc kommer sno min unge..) Osäkerhets-moln, jag hatar de.

Ge mig en axel att få vara svag emot. Jag är i behov av det. Låt mig få gå sönder i kanterna och låt mig få visa att jag är människa jag med. Orkar inte vara arg mer. Vill inte gå runt med känslorna utanför kroppen och ta illa vid mig vid minsta lilla sak som inte ens berör mig. Karlssons klister och tejp funkar inte hur länge som helst. Jag måste få gå sönder.. Utan att bli ifrågasatt..

lördag, oktober 30, 2010

Nons

Är så innerligt trött att jag skulle kunna falla rakt på tangentbordet och somna som en prinsessa just nu. Men det ska jag nog inte göra, tror jag i alla fall. Gjort vad jag kunnat för att beta av min långa lista. Däremot har jag nog inte kommit så värst långt med den.. Tur det är en dag i morgon med! Med underbara hushållssysslor. Great.

Det värsta just nu är att jag faktiskt måste duscha och bädda sängen. Nae, jag tar nog tangentbordet. Det är skapligt inbjudande just nu.

Lista

  • Sortering av tvätt
  • Spring till Ica
  • Matlagning
  • Diska
  • Plocka undan
  • Dammsuga (ev. skura golv)
  • Tvättstugan
  • Matlagning
  • Tvättstugan
  • Upp plock av kläder.

Mitt liv är helt awesome på helgerna. Idag är det Halloween fest för samtliga kan jag tro. Men inte på Skolvägen i Gusum. Jag kollade skräckfilm igår, så den delen är klar. Nu är det bara uppackning av min Halloween inspirerade te-set och sen ska det göras Te för hela slanten och tändas ljus. (mitt i natten eller nåt, som ni ser har jag en skaplig to do-lista)

fredag, oktober 29, 2010



Här har vi den berömda avkomman och hennes nya overall.
Sötungen själv.

torsdag, oktober 28, 2010

Sting

Visste ni att getingarna fortfarande lever? Jo, det gör dom. Såhär i slutet av oktober. Dom, eller ja, en geting, tycks missuppfattat livets mening på nåt vänster. I vilket fall som helst så skulle jag lämna av Nico på Förskolan. Varv en en annan dagis-unge påpekar att det är en geting vid grinden. Hur, vet jag inte, men getingen tycks ha gosat sig mellan mig och Nico när jag bar henne och på nåt vänster så stack getingen Nico på kinden, straxt vid örat. En geting stack mitt barn! I OKTOBER!

Det blev ingen Förskola för den lilla damen. Hon blev hur ledsen som helst. Så vi åkte hem till mormor istället och baddade med Treo och satte Lejonkungen-plåster och åt bullar. Jag är lugn, när det händer saker. Men just geting-stick kunde jag inte riktigt fixa. Så jag var helt yr. Halva ansiktet typ svullnad och hon blev rödflammig och jag trodde hon skulle dö. (efter Treo och annan salva så gick allt ner.. men ändå, känslan, nej fy sjutton..) Efter en timme ungefär så åkte vi vidare mot staden. Men ungen överlevde och mamma lugnade mig med att barn oftast inte reagerar på första sticket. Jag har dock aldrig blivit getingstucken. Så jag visste ju inte hur de kändes eller vad jag skulle göra? Tur att andra har koll ibland.

Vinteroverall x2

"Hej.. Jag ville bara påpeka vilken dålig mamma du är som klär din unge i en overall ifrån Ica Maxi!" - Turen hade jag på min sida och hon var inte alls så seriös som hon lät. Underbart med vänner som kan slå om en sak och göra den rolig. Tack Jeanette!

Nu besitter ugnen i alla fall en Didriksson overall. Fast inte den som jag la in som bild, utan det blev någon annan modell som går i lila och mörkt lila. (min unge klär sig så sjukt bra i lila!) Overallen var som handen i handsken och den fick allt följa med oss hem. Så nu har hon en ordentlig overall. Så nu kan prydhetens gudinnor ifrån Familjeliv andas lugnt och stillsamt. Jag menar, hur snyggt är de för en nybörjar-mamma i 40-års åldern och få en hjärtattack för att en ung mamma gör lite som hon vill? Näe, vi ska värna om våra äldre! Amen till det.

Skämt å sido. Ungen fick även tre par skor och vad dom gick på ihop är en summa som jag inte ens vågar plussa ihop. Så det lägger vi åt sidan. Men de skulle då vara fan om ungfan fick för sig att frysa om fötterna nu. Då blir modern i hushållet GALEN. Med stora bokstäver, såklart. Förövrigt så älskar jag allt som innefattar trotsbarn. För att sätta in er i ett perspektiv på saken, tänk då såhär. Den där irriterande mamman och den skrikande skitungen som ligger på golvet på Stadium. Det är jag och min dotter. Konstigt nog så är hon inte sådär hemma? Det är väldigt konstigt. Men det är väl för att det är så himlans mycket att utforska när man springer inne på ett stort köpcentra. I vilket fall som helst, så överlevde jag. Och även ungen. Anledningen till att jag överlevde var att dom inte hade någon balkong inne på Ingelsta som jag kunde hoppa ifrån. Men ja, nu är vi i våra sinnesfulla bruk återigen. Så nu är det guld och gröna skogar!

Människor som inte tror på "trots" kan dra något gammalt över sig. Jag tänker skratta åt er när era barn är tillräckligt stora. Jag lovar, jag äter popcorn och skrattar åt er. Hah! Men trots går över, säger dom. Så det hoppas vi. Amen till det.

Vinteroverall

Det är ganska petigt när man är förälder. Inte för att man själv kanske tycker att allt är så himlans petigt, men andra föräldrar tycker väldigt mycket. Jag är en sådan person som är ganska lättpåverkad. Tänker inte efter särskilt mycket utan mest gå på känn. I vilket fall som helst så åkte jag dit, återigen. (genom Familjeliv! blir så trött på den sidan) För det är bara massa pekpinnar hit och dit, tester hit och dit och attityden "klär du inte ditt barn i PO.P som barn så kommer ditt barn bli mobbat!" - ungefär. Jag har inget emot Polarn och Pyret. Men det är bara det att Familjeliv är så äckligt hetsigt.

Så sitta på Familjeliv är inte bra för själen (läs: min själ). Ramlade in på diverse trådar och nu så måste jag helt enkelt köpa en ny overall till mitt barn. Inte kan hon springa runt i en overall ifrån Ica Maxi som hon blir dyngsur i. Nej, det går inte. Nu ska jag köpa mig en såndär Didriksson overall. För den är tydligen bäst i test till och med. En sån ska vi ha. Man vill ju inte att ungen ska bli blöt eller frysa.. (eller bli mobbat av dom andra dagisungarna..) Nae, jag ska köpa ny overall.


En sånhär. Inte vinnaren i "bäst i test"-grejen utan en liknande, lika bra tydligen.
(jag måste sluta sitta på Familjeliv!)

måndag, oktober 25, 2010

Chock

Jag blir fortfarande chockad i mellan åt när jag ser mig själv naken. Min kropp är sladdrig, hängig, randig, rutig - shackrutig. Ibland kan jag tänka tyst "vad fan har hänt?!".


Och då slår de mig, det där hände..


Finns inte mycket annat och göra än att tacka för dessa vackra ränder och allmänt hängig kropp. För en del av mig är så extremt förälskad i alla dessa defekter på min kropp att jag blir lite tårögd. Vilket fenomen. Bära barn och föda barn. Och just jag har gjort de. Det är bara mammor som gör sånt? Just ja, jag är en sådan. En mamma. Bland alla andra mammor. Galet!

söndag, oktober 24, 2010

Snygg? Varm? Flyende?

Vinterskor
Vinterjacka
Halsduk, mössa, vantar
Strumpor

Tänk att en inbiten vinterunge är så jäkla frusen av sig! Så orättvist att just jag måste vara född mitt i vinteryran. Jag är inte gjort för de. Jag fryser! Jag är en frusen jäkla människa. Dumma mamma och inte planera bättre. (sätter punkt för födelsedags-gnäll)

Jag måste i vilket fall som helst investera i nya vinterplagg. Tänker ha som mål att inte frysa denna vintern. Är det möjligt tro? Försöka hålla värmen och inte se ut som en tönt kanske. Eller, så slopar vi snyggheten och bara håller oss varma? Lutar mer åt det faktiskt. Eller! Så flyr vi till varmare breddgrader? Vi flyr va? Ja det gör vi. Nu ska jag packa mina väskor.

Den där Otto.


Jag knögglar papper och kattfan springer efter som en skållad råtta. Han är inte direkt förtjust i att jag varit borta i ett dygn. Det är en extremt uppmärksamhetssökande kissemiss just nu. Och sen gjorde det väldigt ont när han hoppar upp bakom mig på stolen och klättrar på min rygg.

Ja, knöggla papper och kasta iväg. Det är våran underhållning ikväll.

Tokigt

Helg blev de, som många gånger innan. En riktigt tokig helg som Nicoline skulle ha uttryckt det. Och det passar ganska bra in på denna helgen. I fredags ville jag gå på bio och till slut så kunde jag knyta ihop alla trådar och bege mig mot staden för att gå på bio. Hade också bio-sällskap iform av en snubbe som jag talat med ett tag med över nätet. Någon bio blev det inte i alla fall. Och ja, varför kan man ju då fråga sig? Jo, det blev ingen bio för att mitt sällskap fick för sig att låsa in sig på sitt jobb och fick sitta där utan passerkort tills företagets vaktbolag kom för att låsa upp åt honom. Så någon bio blev det inte alls för mig. Däremot blev det en riktigt kall kväll som ordnades upp av kaffe och falsk tosca kaka hos Isabell.

Såhär i efterhand är det ju ganska komiskt. Men jesus så kall jag var efter att ha väntat i 40 minuter. Ja, det var minsann en spännande situation jag var försatt i. Men han lovade att kompensera med en middag för den misslyckade träffen. Jag säger bara hummer och Cristal.

Där summerade vi min fredagskväll.
Lördagen var aningen lugn. Åkte iväg till Sam och vi gick på party tillsammans. Det var inte någon dum kväll faktiskt. Vid halv tre så satt vi fyra stycken på Sam's vardagsrumsgolv och käkade pizza. Talade strunt och kollade på en svartvit boxarfilm på 1:an. Det hade sin charm. Det var trevligt och återigen tokigt. Men det är så vi jobbar i Norrköping.

fredag, oktober 22, 2010

Bronx Tide/

Igår runt halv tolv kom det snö. Alltså, snö. Snö som i snö, kallt, blaskigt, halt och jävligt. Blir de en vinter som förra året så lär jag förfrysa -igen. Denna gången lär ju isbjörnarna definitivt invandra. Men då tänker jag såhär att man kanske måste rusta sig bättre mot den kommande vintern än vad man gjort tidigare. Jag är den typen som vägrat byta skor när de kommer snö. Raggisar och Converse funkar även fast det blir väldigt väldigt blött. Men efter förra vintern så har jag tänkt om. Jag måste ha andra skor. Så det är vad jag spanat på idag. Och jag blir lite småsugen på dessa Bronx: Tide.
999:- svenska kronor. Tjusiga som få! Lär ju inte ramla av jorden i alla fall (höhö)

torsdag, oktober 21, 2010

Mammas säng

Hon är så otroligt fantastisk. Hon, mest stort H. Min förstfödda. Mitt kärleksbarn.
Mitt hjärta.

Hon med stort H bestämde pappa-helg denna helg. Min förstfödda, är nu sjuk. Hon ligger i sin säng och är halvt om halvt febrig, snorig och rosiga kinder. Hon ber mig att klappa henne och det gör jag. Till slut så ligger jag halvt om halvt på henne för att hon vill ha mig nära. Jag viskar ömt att hon inte borde bli sjuk då hon ska åka till pappa i helgen. Att nämna pappa, är som att sätta guldkant på hela hennes värld. Febrig, snorig och med rosiga kinder så ler flickebarnet mot mig. Frågar henne om vi ska fråga om pappa kanske vill komma hit på lördag om hon fortfarande är sjuk. Och det vill hon. Frågade henne om vi skulle fråga pappa om han kanske vill sova över, och barnet ler med hela ansiktet fast med stängda ögon och hon svarar "a-ah!" i ren förtjusning och övertrötthet. Frågade henne vart pappa skulle sova då, i Nicolines säng kanske? "näääe" säger barnet och fnissar.. "pappa sova i mammas säng"

Hon är kvick i tankegångarna även om hon är sjuk. Fiffig är hon minsann också. För plats får man i mammas säng. Alla får plats i mammas säng, alla utom mamma. Och jag skulle mer än gärna låna ut min säng till våran dotters pappa. För barnet skulle verkligen uppskatta att ha sin pappa på "hemmaplan" även om hon tjatar om farmor och farfar och gud vet vad. Men vi får se hur det här artar sig. Men kry är hon inte flickebarnet. Men jag kan inte låta bli att småle åt hennes kommentar "pappa sova i mammas säng".

onsdag, oktober 20, 2010

Hand-pain

Jag smörjer händerna med IDOMIN salva, aka - barnrövs salva. MEN INGET FUNKAR! Händerna är ändå snustorra och gör ont så in i hundan. Torra knogar som självspricker kliar och svider. As grymt. Jag älskar mina händer!

(vart la ja tub-jäveln någonstans..?)

Samtal

Jag såg att det blev glad unge och hörde en glad pappa i andra änden av luren. När dom båda fick prata i telefon med varandra. Det blir en efterlängtad pappa-helg denna helg. Ungen kunde inte vara lyckligare och inte heller pappan.

Även om det är jobbigt för min del, så slår hjärtat lite hårdare när man ser dom ihop.

tisdag, oktober 19, 2010

Storhandling

Vi satsar på storhandling idag efter skolan. Börjar bli lite tomt i skåpen här hemma så det är dags för påfyllning. Tanken är att vi ska sällskapa med Isabell samtidigt så det kommer nog bli en riktigt trevlig eftermiddag. Nej, det är bara och förbereda så mycket som möjligt nu innan det är dags för Förskolan. Så är de bara och köra vidare när jag är klar med min matematik.


Bakgrundsljud just nu

Strumpverk

En trött mamma tyckte att dottern skulle underhålla sig själv en liten stund, medan mamman tog sovmorgon. Sa åt dottern att hon kunde ta på sig strumpor, varför vet jag inte, men hon brukar vara sysselsatt en stund innan hon skriker i ren frustration för att hon inte kan. Sådant skrik blev de inte idag.

Mötte upp tösen i hallen och skulle gå ut och göra välling. Så ser jag att hon faktiskt har strumpor på sig(!) Ett syskonpar strumpor. Och de var de inte igår. Då var de en av varje och hon fick bara på sig en själv innan hon kastade den andra på mig och krävde att jag skulle ta på henne den. Byta till ett syskonpar skulle hon absolut inte göra heller.

Åh, min stora fina flicka. Helt lyrisk på grund av ett par strumpor! Hur konstigt är inte de..

söndag, oktober 17, 2010

Hot

Nu har jag dötid och vet inte vad jag ska hitta på. Eller jag vet vad jag kan göra, men jag gör de inte. Det vore bra om jag gjorde de för jag skulle må tre gånger bättre om jag gjorde de. Men jag kommer inte överens med mig själv. Så då använder jag bloggen emot mig.

Michaela, rör på ditt feta arsle!
Rättelse: Rör på ditt SLAPPA arsle!

Wow, det där kändes inte bra.. Nu ska jag definitivt muttra vidare in i vardagsrummet och bättra på mitt slappa arsle med min träningsdvd. Min röv är inte som den en gång varit. Den är jävligt slapp, förslappad. Nu blir jag halvt gråtfärdig. Men PÅ'T BARRA!
(jag är så jävla ball för jag är ö-schött'ä)

21:27
Jag gjorde de! Och nu pulserar varenda liten jävla muskel, som jag inte visste att jag hade. Minns varför jag gör övningarna till den här dvd så sällan. Hah! Men nu ska det bli andra bullar.

Krimskrams och helvete!

Man är ju sådär jätte duktig till en början. Plockar i ordning och funderar sakta och eftertänksamt vad man vill behålla och vad man inte vill behålla. Efter det trehundrafemtioåttonde halsbandet så blev jag väldigt less på att dividera med mig själv om jag vill behålla de eller inte. Så det sluta med att man tog hela boxen med smycken, halsband och gud vet vad och bara tömde rätt i papperskorgen. Vad ska jag ha den skiten till liksom? Onödigt jävla krimskrams som jag aldrig använt och kommer aldrig att använda.

Jag är en flyttkartong mindre nu i alla fall. Två kvar. - suckar djupt!

But you cant stop nothing
If you got no control of the thoughts in your mind
That you kept in, you know

You dont know nothing
But you dont need to know
The wisdoms in the trees
Not the glass windows

You cant stop wishing
If you dont let go

But things that you find
And you lose, and you know
You keep on rolling
Put the moment on hold

The frames too bright
So put the blinds down low
I need this old train to breakdown
Oh please just let me please breakdown

Startar dagen med

Kaffe, mintchoklad och Jack Johnson - At Or With Me

"Are they laughing at or with me?
Oh, oh, oh, oh, oh, oh, oh, ooooh.
Why can't we just say what we mean?"

lördag, oktober 16, 2010


Fjärrutlösare är roligt att leka med. Men jag måste nog byta objekt att fota.
För det här blev ju inte direkt vackert, haha.

Äventyrsplan

Det börjar bli dags och göra sig i ordning. Ska åka till min morbror i Skärblacka för att försöka mig på lite matematik. Känns som att jag inte göra något annat än att oroar mig och försöker förstå vad de är jag håller på med i den kursen. Men nog om de. Vädret är ganska underbart idag. Baksidan av huset ligger i skugga fortfarande och det är frost omkring vartannat grässtrå. Löv dansar i luften och solen ligger uppe bland trädkronorna fortfarande. Väldigt vackert och uppfriskande kallt.

Nu ska vi börja göra oss i ordning.

fredag, oktober 15, 2010

ÄNTLIGEN

Lite medvind i allt jävla oväder! Arbetsförmedlingen ringde mig idag och berättade att jag ska fortsätta med MaB fram tills jag är beviljad att gå med i Ungdomsgarantin. Med andra ord så står Försörjningsstöd bakom Arbetsförmedlingen och jag kan utan problem fullfölja mina studier och inte behöva oroa mig över min inkomst. För att hela den biten kommer lösa sig! Och jag behöver inte oroa mig för att behöva söka jobb, för jag har gjort allt jag kunnat så jag får lägga ner energi och fokus på matten.

Det här är bland den tyngsta sten som LYFTS från mina axlar någonsin! Jag får fokusera och det finns människor som tror på att jag kommer klara de och som backar upp mig och mina framtidsplaner. Detta är en ända stor lättnad.. Bara de att jag får gå klart och att jag får fortsätta sikta mot min dröm. Helt jävla oslagbart i dagsläget.

(å andra sidan är försörjningsstöd kanske inte det häftigaste någonsin, men, det är under en så pass kort tid så det gör inget. plus att det är min enda lösning om jag ska kunna klara och läsa klart. & jag vill verkligen läsa klart och bli godkänd!)

Familjen Pyjamas

Familjen Pyjamas gör inte många knop såhär på morgonkvisten. Våran morgon har varit riktigt mysig. Jag har suttit i köket och druckit kaffe och bläddrat i min Family Living tidning. Barnet kollade på Tv och drack sin välling. Sen har hon lekt med mina ansiktsmask-fynd i fotöljen i sovrummet. Så snart är det dags att lämna flickebarnet på förskolan. Tjugo över tolv har jag min lektion och mattematik är det som jag ska underhålla mig med fram till halv fyra. Efter det ska jag och ungen åka hem till mina föräldrar som kom hem ifrån Värmland igår. Nicoline har pratat jätte länge om sin mormor och morfar. Så det är på tiden vi åker dit nu, när dom äntligen är hemma.

torsdag, oktober 14, 2010

Runt om och bort i kring

Varit väldigt effektiv såhär på kvällskvisten. Det har dammsugits och torkats golv. Köket är numera sanerat och brukbart för framtida middagar. Tvätten är insorterad också. Fast inte Nicolines kläder då hennes garderob är ovanför hennes säng och prinsessan sover gott. Så det ligger fint i högar i hallen istället. Kanske inte så fina högar i morgon bitti när Otto har dragit igång. Men det är inga svårigheter att vika om, så det går nog an. Hemmet ser numera "okej" ut. Inte helt klar ännu men det tar sig sin lilla tid och städa 68 kvm när man är ensamstående till en tvååring och en kattunge.

Men jag gillar livet ändå. Trots svårigheter och motvind. Någon gång borde det bli medvind, så det är bara och härda ut.

För hjärtats slag slår samman med Nicolines. Jag kunde inte fått en bättre unge än henne. Så underligt att hon legat i min mage och kallats för han och tilltalats som Tjippen. Tiden har gått fort sen jag fick reda på att jag väntade henne. Alldeles för fort. Men det är absolut min vackraste och ljuvligaste ljuspunkt i allt elände som varit. Tack mitt hjärta.

Från min blogg En bunt med tankar

Onsdagen den 6 februari 2008

"Kära Tjipps.
Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde ha försatt dig i en bättre familjesituation än vad jag har gjort. Då du ännu inte är född, så lever du i mammas mage och lever på ömhet och kärlek. Jag vill bara förbereda dig på att världen inte är så simpel som den kanske verkar vara just nu. Att människor inte är som dom man kanske tror att dom är, just därför vill jag vara den första som berättar. Att du just för tillfället inte har någon famn som kallas pappa. Mamma vet att du finns där inne och vaggas till söms utav mammas steg i världen. Men jag vill ändå säga förlåt, jag vill säga förlåt redan nu. Innan du kommit och innan mamma kan känna av dina sparkar. Jag har väldigt dåligt samvete över att jag försatt dig i en sådan knepig situation där du inte har rått över något som hänt. Du är oskyldig och ska därför inte beskyllas för något som du inte har gjort. Redan nu ställer jag mig framför dig, fastän du är inom mig. För du är min skatt, du är mitt liv, du är hjärtat som slår brevid mitt. Inget utav detta är ditt fel, inget utav detta ska skyllas på dig. Mamma ställer sig framför, hellre att världen hatar mig än att dom bygger upp avsky gentemot dig. Det skulle mamma aldrig tillåta. Just nu när du ligger där inne och beundras av mammas styrka att orka med allting så kan världen tycka att det är fel utav mig att göra som jag har gjort. Men jag står för vad jag har gjort. Och jag skulle aldrig i hela mitt liv välja bort dig då du är en del utav mig och kommer alltid vara en del utav mig. Älskade Tjipps, jag ska stå vid din sida i alla framtid och det är endast dig jag kan lova evig kärlek. Jag ska ge dig ett kärleksfullt hem och en trygghet som ingen annan än jag som mamma till dig kan ge. Jag ska lära dig ta dina första steg ut i världen och jag ska lära dig att inget går och ta för givet. Jag ska lära dig att alla människor gör misstag och jag ska lära dig bortse ifrån dom och visa att de finns något värdefullt i alla människor. Jag ska visa dig vad kärlek innebär och jag ska visa att din pappa är en fin människa trots de saker han sagt just nu. Jag ska berätta godnatt-sagor för dig om hur mamma och pappa träffades och jag ska inte ljuga, jag kommer alltid vara dig ärlig och säga sanningen. Det min vän kan du lita på. Jag ska vara plattan du kan falla tillbaks på när du känner att världen inte följer med dig utan går emot dig. Jag ska finnas där för dig, förevigt. Men jag vill ändå vara den som berättar för dig först, att din pappa inte finns med just nu. Men din pappa kommer se dig om några dagar, då vi ska kika in i mammas mage och se hur du mår. Mamma önskar att allt är väl där inne och att ditt hjärta fortfarande tickar på lika starkt och vackert som när hon såg dig för första gången. Jag ville bara berätta att, vad som än händer. Så kommer alltid mamma vara här.

Vad som än sker, så kommer jag alltid vara din mamma och mitt hjärta kommer alltid slå brevid ditt."

onsdag, oktober 13, 2010

Förskoleförken

Min introduktion på förskolan gick också väldigt bra kan jag meddela. Jag tror nog att barnen tyckte jag var lite konstig. Vi skulle gå ut på gården med alla barnen och då är det en del styr med kläder. Det var bara och ta en unge och hoppas på att den kunde prata och hoppas på att man satte på rätt unge rätt kläder. Så fick man hejda ungar vid dörren som var på väg ut utan skor och kläder och då lät de "väntaväntavänta! du måste ha tröja och jacka.. och mössa och skor.. vad heter du? är det här dina kläder? okej, nu ska vi ha skor.. vad heter du? vet du vart dina skor är? är det här dina skor?" Efteråt fick man fråga personalen såhär "pojken med blå tröja med mörkblå ränder, heter han max*?". Jag klädde på rätt ungar med rätt kläder. Men det var en utmaning kan jag lova.



*max är ett påhittat namn.

Arbetsförmedlingen

Handläggaren tyckte inte alls som jag. Han tyckte inte alls att jag skulle avbryta MaB kursen för att jag inte har "råd" att gå klart. Vi dividerade hit och dit om diverse lösningar och efter att jag berättat hur, vad, när och varför jag måste läsa den här kursen så säger han "det är ju vattentätt! vad är det som hindrar dig?" Och jag blev lite förvånad och svarade "öh? pengar?". Han tyckte i alla fall att jag var mogen i mitt tänk och att mina planer inte alls var orimliga. (sen drog han liknelser med människor som vill plugga till kanin-massörer, därför var min plan rimlig). Han skulle i vilket fall prata med försörjningsstöd så får vi se vad det är som händer. Det är i vilket fall som helst bara tillfälligt. Året är i stort sett slut snart och även MaB kursen.

Men då återstår bara problemet med att jag ligger efter i matten. Jag måste komma i fas och det snabbt. Bör egentligen skriva ett prov på vårat senaste kapitel som vi gått igenom. Men, jag är inte riktigt klar med de kapitlet. Ska försöka få tag på min morbror och se om han kanske kan hjälpa mig. Annars känns det helt okej med den här situationen. Fick lite hopp om att det kanske är möjligt och bli klar med kursen som planerat. Om det hela inte går i kras pga att jag inte kommer i fas. Jag hoppas på det bästa, med båda delarna.

tisdag, oktober 12, 2010

Jag fann den!

Min iPod har varit försvunnen ett tag. Jag har letat lite som besatt efter den men inte hittat den. Likaså mina hörlurar. Men både iPod och Koss hörlurar har varit helt försvunna. Tills idag! Då jag letade efter något i bilen och fick ett infall och kolla i handsfacket. Och vad hittar man där? Jo, två kära vänner, min iPod och mina Koss hörlurar! Jag är en glad Michaela nu.

I detta nu ligger Otto bakom skärmen på laptopen och försöker pocka på min uppmärksamhet. Nu jagar han sin svans(?) Det är inte mycket plats därbakom heller kan jag ju säga. Men han är inte så stor förvisso. Rar är han, min Otto.

Vändning

Vilka vändningar man kan märka ibland. I morgon efter mitt möte på arbetsförmedlingen så ska jag på introduktion på en förskola i Norrköping. Väldigt nervös måste jag säga. Men det ska nog bli bra tror jag. Har lite funderingar vad de gäller skolan också, men jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Fast å andra sidan skulle det inte vara hela världen och ta upp den till våren istället. Jag dividerar hit och dit med mig själv. (och frugan såklart)

Jag är nervös inför morgondagen. Ja, mycket nervös.

Inget utanför ramarna

Det står tvätt & städ på schemat idag. Så underbart att vara sysselsatt hela tiden. Man slipper tänka utanför ramarna. Det bara går och tiden går. Mellan maskinerna springer vi upp och jag städar. Ungen och kattungen håller sig borta ifrån dammsugaren och då kan jag koncentrera mig på att dammsuga. Det är underbart, att göra saker som kopplar bort omvärlden.

För övrigt så har Otto slagit sönder min cupcake-prydnads-gömma-med-polly. Det blev bara tusen bitar utav den. Så i soppen med den! Tråkigt bara, det var en inflyttningspresent ifrån min mormor.

Sängproblem

Om vi ska sova alla tre i min säng - så måste jag byta till större säng. Konstigt nog så är det jag som inte får plats i min egna säng. En kattunge och en 2 åring tar väldigt stor plats. Och någon pygmé liten säng har jag inte. Den är ändå 105 men vi får helt enkelt inte plats. Vi behöver större, rymligare säng.

Hur gör man när alternativen är få?

Jag är inte bra på matte. Jag ligger efter i matten och jag fattar ingenting i stort sett. Min lärare har påpekat x antal gånger med kommentaren "du kan inte gångertabellen och ändå läser du matte b?". Jag är väl medveten om att jag inte kan den och jag blir ledsen så fort han påpekar de. Men jag har tänkt och klara de ändå, så drivkraft har jag haft såhär långt. Men, nu börjar de bli lite problematiskt. Jag känner att jag inte klarar av de. Och jag klarar av det mycket mindre med tanke på att jag inte längre har en inkomst. Jag kan i stort sett inte fokusera på matten när jag vet att jag inte kan betala mina räkningar nästa månad. Jag finner livet aningen orättvist just idag. Vanligtvis så gnäller jag för mig själv men nöjer mig med det jag har. (det finns dom som har det värre) Men i det här läget så är det lite förjävligt.

Det finns få alternativ. Dom alternativ jag har börjar med någonting och slutar med "om jag hoppar av skolan". Visserligen innehåller dom en mindre inkomst. Det gör inte "om jag går kvar i skolan" för den innehåller noll i inkomst. Men jag ska till arbetsförmedlingen i morgon och se vad dom har och säga. Vad dom kan göra bla bla bla..

Man ska inte ge upp en dröm. Men så många käppar i hjulet för en ynka kurs? Man tycker ju att pappersfolket borde ha roligare saker för sig. Jag håller stenhårt i min dröm. Men jag går nog bet på det i slutändan ändå.

Tur är de väl att jag är yrkesutbildad. Jag är undersköterska och jag kan jobba. Det är väl det pappersfolket stör sig på. Jag har väl ingen rättfärdigad anledning till varför jag ska kunna plugga vidare. Jag har ju redan en utbildning. Jag kan inte låta bli och sura över att jag inte läste matte b på gymnasiet. Korkade korkade jag..

Tänk vad enkelt det skulle vara om jag var sambo med någon som hade en inkomst. Som hade stått på min sida och tyckt att jag verkligen skulle lägga ner min energi på att plugga klart. Jag hade ju fått en inkomst efter jag pluggat klart ändå, så det hade ju gått jämnt ut ekonomiskt sen. HAHAHAHA.. Men så roligt ska vi inte ha det.

Nej, jag tänker lugna mig fram tills i morgon. Så får vi se vad som sägs.

måndag, oktober 11, 2010

Rubrik?

Gör inget annat än att suckar djupt och bekymmersamt numera. Jag panik'ar nästintill hela jävla tiden. Det är mörkt, det är kallt och jag har skeva tankegångar.
Jag tycker inte alls att hösten är mysig.
Jag rent utav hatar hösten.
Jag blir som förbytt när det är höst.
Jag tycker att mörker & kyla är hemskt.

Det är ganska komiskt egentligen. För någon som är född 26:e december och avsky kyla och mörker. Jag menar, jag borde vara van? Skit sak samma, födelsemåndag har väl knappast något med välmåendet eller ens med det här och att göra. Saken är den att jag är bara förvirrad. Hela hela tiden. Jag har inget koncept om vart, när och hur. Som jag har tjatat om "gameplans" så har jag fan inte en jävla aning om vad det är jag gnisslar om! (åter igen, djupa frustrerade suckar)

Hej meningslöst blogg-inlägg..

söndag, oktober 10, 2010

Om min blogg

Det är ganska uppenbart att man inte riktigt kan skriva om vad som helst i en blogg. Rättelse, man bör inte skriva om vad som helst. Speciellt inte om bloggen har ett ansikte utåt. Dvs, jag bedriver en blogg som jag ser som ett öppet anteckningsblock. Den har ett ansikte utåt för jag har bilder och skriver om personliga saker. Jag har också en tendens att få en liten bisak till att låta som ett världsproblem.

Helt enkelt, ni som läser min blogg och verkligen känner mig. Vet att man tar hälften av det jag skriver med en nypa salt. För att dra saker över gränsen, förstora upp & förvärra - är lite vad jag gör. Om man ser det såhär, det jag skriver i text är i dess renaste form, typ som sprit. Det går an, men för mycket av det gör att man inte mår sådär tiptop efter ett tag. Det är jag - i skrift.

Men annars är jag som en stadig jägermeister. Stabil och sätter sig på rätta stället! Skämt och sido. Man bör inte ta det jag skriver gravallvarligt. Klart jag är bitter i min text. Men jag har fastnat lite för de. Det är ganska underhållande och vara en bitter brudjävel istället för en rosa tiptop brud. Jag kan vara rosa och tiptop! Ibland lägger jag den sidan till även härinne. Men min blogg är en ventil. Här får jag förstora saker, här får jag brusa upp, här får jag vara så jävla förnedrande löjlig att man börjar undra vad jag det är för fel på mig. Som sagt, min text är känslor i sin renaste form, förstorat, draget över gränsen och förvärrat till max.

Skriver jag inte om det på det sättet som jag behöver. Så blir mitt vardagsliv så mycket mer bekymrat. Och det tänker jag inte ta. Därför tänker jag fortsätta att skriva som jag gör. Även om folk frågar "hur mår du egentligen?" och tycker att min livssituation som singel inte är lätt. Jag menar, jag trivs med mitt liv! Det är inget snack om den saken. Jag är bara en dramaqueen.

Gör som mina vänner och ta det jag skriver med en nypa salt. Det är det enda råd jag kan ge. För jag tänker inte sluta skriva om det som tynger mig och berör mig på olika sätt.

Tack!
Varför kan dom inte bara var små och söta? Vi har krig, min dotter & jag. Ingen tycks vinna heller vilket gör att frustrationen blir större (för min del). Hon är inne i någon form av matstrejk. För hon skulle minsann inte äta den maten som jag gjorde till lunch, inte då! Ibland känns det som att det blir lite väl mycket för en stackars jävel som måste ta hand om hela proceduren själv. Vore lite kul och bara skjutsa henne till sin pappa och "varsågod! här är din dotter." Men då skulle ju hon vara guld och gröna skogar så det skulle inte hjälpa mig särskilt mycket.

Nae, vi ska gå ner till affären och handla. Sen får jag laga något ätbart till kvällsmat. Baka ska jag också göra.

fredag, oktober 08, 2010

Face to Face Stockholm!

Det talas om revansch i Stockholm. Ännu bara halvplanerat än så länge. Och det kommer de nog vara en till två veckor framöver. Det här med personen Stockholm måste nog lägga sig lite. Stockholm känns så rörigt och rörigt är inget jag vill vidröra. Jag är redan rörig själv, som märks ganska tydligt i dom senaste inläggen. Men, jag hoppas på en snygg revansch i Stockholm. (för det lär det bli, men vi uttalar oss inte om de än..)

8 oktober 2010

Det är något konstigt med den här dagen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på de? Men jag får en konstig känsla av dagens datum. Det känns som, det känns som om det har varit ett viktigt datum på något vis? Letar bevis på diverse sajter för att få det bekräftat. Nu har jag bekräftat. Visste att det var lite för mycket konstigheter inombords för att bara vara en "vanlig" dag. Det är ett rent jävla under att jag fortfarande är såhär känslig fortfarande. Visste att det var något annat än mina konstiga hjärnspöken. Det är bra, nu vet jag att jag inte gått och blivit galen. Utan det är bara ett gammalt minne som spelar mig ett spratt.
Beautiful - Eminem

Det är storm inombords. Vet varken ut eller in, känslan av att tappa fotfästet gör sig påmind. Det är som att vara sjutton återigen. I verkliga termer så anar jag en panikångestattack. Vanligtvis ignorerar jag signalerna, men jag bör inte göra de. Så på något sätt så försöker jag gardera mig inför det som väntas komma. Känner att det inte alls lämpligt med något sådant just nu. Det räcker som det är. Antagligen därför det är något på gång. Har ingen ork till att ta det seriöst. Det blir som de blir, överlever gör jag ju numera. Det är den där exemplariska moderskärleken som kickar in i slutet. Så jag är inte orolig över det. Bara extremt påfrestande och gå och vänta in den "rätta" stunden. But hey, det är inte första gången..


Har även lärt mig en läxa idag. Pratade i telefon med en utav mina bästa väninnor, hon är som jag - hon är min trygghet. Jag tänkte mig inte för och uttalade ett namn. Hon snappade upp det och det blev ett hetsigt samtal ifrån hennes sida. Hon ville hälsa honom och mycket mycket mer berättade hon att hon ville göra. Jag blev helt nollställd. Gjorde så gott jag kunde och försökte få henne och byta samtalsämne. Hon gick med på det som tur var. Men då tänkte jag såhär, hur förklarar man en sådan sak för ett barn?


Det är rent utav för hårt. Det finns inget lämpligt sätt att förklara det för henne. Och det är tydligen inte lämpligt att introducera människor (oavsiktligt i detta fall) som kommer att försvinna ur bilden innan dom ens har stigit in i den. Missförstå mig inte, det som hände har lite olika anledningar. Mest anledningar som riktade på mig? Det är skit sak samma egentligen. Jag får helt enkelt inte göra om en sådan här sak igen. Det är inte rättvist mot henne. Den här gången får man stå sitt kast och lära sig av situationen. Men nu vet jag hur det funkar i det verkliga livet om att träffa någon. Hade målat upp scenariot i huvudet och insåg att det skulle vara svårt. Men att det blev svårare än vad jag hade tänkt mig är ju något jag får ha i åtanke nästa gång.


På något sätt så känner jag mig lite oansvarig. Men jag är nybörjare i den här leken. Fast jag känner nog ganska starkt att det inte är dags än. Dessutom är relationer inte min grej. Jag är verkligen riktigt riktigt dålig på relationer. Så det är nog bäst och hålla saker och ting "casual". Ibland får man dock bita i det sura äpplet.

(Musiken som jag lagt upp är inte relaterade till texten som jag skrivit. Det är bara soundet som triggar till lusten att skriva. Det är bakgrundsljud.)


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...