lördag, december 19, 2009

För att vara ett helt år sen och flera mil. Så känns det som om det var alldeles nyss och att tiden har stannat. Hur man än försöker springa runt, gömma och aldrig mer känna. Så kryper de sig så nära det bara kan och allt blir verklighet. En verklighet som jag har försökt att förtränga, i en hel livstid. Varför acceptera fakta och jobba utifrån de, när man kan försöka förtränga och inte låtsas om. Det är inget jag vill ta del vid nu, det var inte mig de hände. Jag gör så gott jag kan och så tränger de sig så jävla tätt inpå så jag trivs inte ens att vara mig själv just nu. Det får mig i chocktillstånd, de får mig yr, de får mig att tappa taget om nutiden. Och det gör sig hört genom skakningar som inte slutar och tankar som jag inte får fatt på. Finns det något värre än hjärnspöken som man trodde försvunnit, men slutligen gett sig till känna? Jag tror dock inte att Within Temptation med Our farewell, Memories och What have you done gör saken bättre heller.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...